Historical Figure & Ancient Heads

2011-12-06T13:56:00.002+01:00

Det var länge sedan en enda bokstav skuddade denna vita, jungfruliga skärm. Icke ett avtryck, intryck till trots. Med Bergamott Hanssons ord:

"...och min mun torkade samman, tills damm rann längs min haka".

Jag har nu åter funnit Ordet. Icke det religiösa men dock det skrivna.

Gytter

2011-01-28T09:32:00.003+01:00

En tystnad

var så lång.

Jag glömde inte

men mindes föga.

//Bergamott Hansson, 1950

Det är inte båten som gungar, det är havet som rör sig

2011-01-28T09:12:00.003+01:00

Grateful Deads storhet har alltid gått mig spårlöst förbi, alltifrån deras tidiga psykedeliska plattor över den mer bekanta countryfierade terrängen. Förvisso har jag fallit för en del låtar som "Box of rain" eller "Mountains of the moon", för att nämna ett par. I övrigt har jag betraktat dem som jag betraktar Rolling Stones, som ett överblåst arenaband. Jag accepterar dem men förstår inte deras storhet. Så slår det till. Som från ingenstans dyker kolossen ner mot mig. Hänsyns- och kompromisslöst drabbas jag överraskande av något stort, vackert och underbart.

Jag har alltid trott att Grateful Deads skivor varit fyllda av enahanda country-blues och att 1980 var året då deras skivutgivning sedan flera år varit på dekis och skivorna numera var ett förvirrat drogträsk, ursäkter för att ge sig ut på turné och bla bla bla. En massa fördomar och ointresse flödade ur min mun. Är det därför inte märkligt att på deras "Go to heaven" (1980) innehåller vad som kan vara den bästa låt de gjort?

Jag har alltid hyst en fascination för havet. Den hårda, bistra tillvaron till sjöss. Onedinlinjen, mina vänner. Beach Boys "Sail on Sailor" och nu Grateful Deads "Lost sailor". Jag har aldrig fallit för någon av deras låtar som för denna. Det är ett fantastiskt stycke musik i gränslandet mellan blues, country, progrock och jazz. Ett suggestivt stycke musik som flyter fram likt havets rörelser. Känslan av att röra sig i takt med havet lugnar mig.

Min inställning till Grateful Dead som helhet är intakt, tyvärr måste jag tillstå, men deras geni tillåts 1980 blomma ut på allvar i ett stycke musik som spränger gränserna för vad de musikaliskt stått för. I vart fall vad de stått för i mina ögon. Det är stort och ljuvligt. Det är magi.

Quo vadis

2010-08-13T18:09:00.002+02:00

Hur många skivalbum är egentligen 5:or, klockrena, helgjutna eller vad man väljer att kalla det? Jag kan spontant räkna upp kanske en handfull: King Crimsons In the court of the crimson king, Culpeper's Orchards självbetitlade debut och (ett av världens mest ojämna band) Blue Öyster Cults Secret treaties till exempel. Det roliga, märkliga eller rentav anmärkningsvärda är att det senaste tillskottet på min lista är spanjoren Eduardo Borts självbetitlade platta från 1975. Från ingenstans störtar han in på scenen med ett självsäkert, hårt proggande album av utomordentlig stil och klass. Omslaget visar upp mannen själv svävande i rymden, en bild som tycks profetisk när man lyssnar på musiken. Jag finner mig svävande i kosmos, fullkomligt tillfredsställd och ovedersägligt lycklig. Stjärnorna ler mot mig och natten sveper sig om mina axlar lik en värmande mantel. Genialitet är gränsöverskridande och inte begränsat till den anglosaxiska världen. Rock on, Eduardo.

Mink de Ville

2010-08-12T10:33:00.003+02:00

"Det hade jag ingen aaaning om!" Människans indignation över det som är allom bekant slår mig alltid med häpnad. Att billigt kött innebär sämre levnadsvillkor för grisarna vet vi, ändå slår man händerna mot kinderna och låtsas som man inte kunde tro att det var på det viset. "Och inte i Sverige, väl?!" Är det för billigt så är det och någonstans måste produktionskostnaderna skäras ner, varför då inte på uppfödningen och slakten? Att minkar far illa i små, jävla burar och äter varandra i någon form av hysteriskt betonad kannibalism, det vet vi. Ändå spelar människor ovetande. "Det hade jag ingen aaaning om!" Jag avskyr hycklande indignation och jag avskyr medias korta koncentrationsspann. Nyheter i blitz-format som skär rakt in i TV-soffan men sedan bleknar undan och ersätts (gärna med en humoristisk ton) av jättehummern Big Jimmie med sina 45 år och 10 kilo. Alla vet blott alltför väl vad skit som pågår i alla världens hörn, i alla väderstreck och i varje land. Alla vet vad konsumtionsivern och bilismen gör med världen, vad sopbergen gör med människor i tredje världen. Alla vet men hycklar indignation. Det blir väl enklast så.

Lord, mr. Ford

2010-06-28T12:16:00.003+02:00

-Det är musik med själ och hjärta.

Man hör det ganska ofta, också slentrianmässigt, om musik som saknar det men ändå tillskrivs dessa båda abstrakta uttryck för ett starkt påverkande och inneboende väsen. Jag kan finna mig grina illa när uttrycket används för industrialiserad, själlös dussinpop som med våld körs ner i halsen på apatiserade folkmassor via Sommarkrysset. Fast ibland talar uttrycket sanning. Musiken skiftar från bra till överjordisk men bara någon enstaka gång blir den uppfylld av just själ och hjärta.

Det senaste halvåret, och då tar jag inte i, har jag fastnat i en loop. Jag har dagligen under dessa månader lyssnat om och om igen på Jim Ford. Hans bastardiserade, i positiv mening, country-funk är alldeles förtjusande. Inne i bubblan av studiobrus glimrar det av kärlek till musiken. Vore det inte för kombinationen stor begåvning för såväl musik som alkohol och droger vore Jim Ford förmodligen betydligt mer känd, också utanför snäva kretsar av kännare, en krets som faktisk inbegriper Nick Lowe. Inte sedan barndomen när farsans blandband gick heta i den lilla portabla kassettspelaren har samma låtar snurrat så konstant och det om något måste väl betyda att musiken har själ och hjärta, vad?

Lyckta dörrar

2010-06-17T18:07:00.003+02:00

Vad var det egentligen som försiggick där bakom murarna och taggtrådsstängslen? Vad ljöd bakom ilskna schäferhundars skall och vad syntes bakom strikt regisserade, statligt påbjudna manifestationer av folklig uppskattning? Östblocket var ett mysterium för mig. Barska män, tanks och hotet om kärnvapenkrig ingav mig knappast någon känsla av glättighet, bara av måsten, tvång och tristess. Trots hoten om kärnvapen och Jordens undergång var det annat som fyllde mitt bröst med sorg och rädsla, nämligen det faktum att man i Sovjet inte fick lyssna på Elvis Presley. I vart fall hade jag hört detta och det var tillräckligt för att frukta ryssens intåg. Att leva i ett musikaliskt vakuum utan Elvis var otänkbart. Skulle jag då bara få lyssna på den typen av pompös marschmusik som hördes i nyhetsinslag från Ryssland? Hemska tanke. Under de senaste åren har jag förstått att musiklivet bakom murarna inte på långa vägar när var så tråkigt som jag föreställt mig. Istället blomstrade ett musikliv, vars förutsättningar förmodligen såg helt annorlunda ut i jämförelse med västerländskt dito.

Nu är jag ingen auktoritet på området men jag har fått många av mina förutfattade meningar om musiklivet i öst raserade. De senaste åren har mitt västeuropeiska hånflin förvandlats till ett milt och kärleksfullt leende av uppskattning. För mig är proggen en i huvudsak anglofil företeelse. Givet är att det finns exempel på spansk, svensk, afrikansk och till och med grönländsk sådan men den bästa proggen är och förblir i mitt tycke brittisk. Den östeuropeiska avfärdade jag givetvis med hänvisning till det strikt och statligt kontrollerade nöjeslivet. Alla uttryck för progressiv rock måste, med anledning av detta, vara fattigmansversioner, usla försök till kopiering. Ungefär så gick tanken. Mina vänner, jag hade fel. Jag borde vetat hut.

I ett alldeles överilat ögonblick beställde jag Exodus-boxen The most beuatiful dream. Nu menar jag förstås inte thrash-pionjärerna Exodus utan det polska proggbandet. Just det faktum att östeuropeisk progg mycket väl höll måttet var knappast någon överraskning, däremot att detta band inte bara levde upp till hypen utan också var fullt jämförbara med vilket toppband som helst inom den symfoniska proggen. De har jämförts med Genesis och tyska space-rockarna Eloy, vilket är nog så adekvata jämförelser, men alla likheter till trots uppvisar de en egen särart, som så många av sina block-fränder. Ljudbilden minner mig om känslan jag hade när jag i unga år såg Tarkovskijs Solaris, ett påstående jag inte närmare kan analysera enär det är en känsla icke så lätt klädd i ord.

Så vad försiggick egentligen bakom murarna? Vad föranledde pop-festivaler och stor musiks födelse i ett så slutet system? Av givna skäl kan jag fabulera kring uttryck som "mota Olle i grind" och kampen mellan de kommunistiska och kapitalistiska systemen, det degenererade väst och behovet av att möta det kulturella hotet med inhemska motsvarigheter. Kanske svalde man helt enkelt från Partiets sida den beska medicinen och insikten om att det som då, och i någon mening ännu så görs, betraktades som västeuropeiska (och givetvis amerikanska) uttryck för ungdomlighet inte gick att stoppa vid någon dragen gräns? Det vore vansinnigt spännande att få ta del av hur musiklivet under Moskvas skugga tog sig uttryck och under vilka former detta skedde. Under tiden faller jag tillbaka in i Exodus musik och skiter i resten.

Kallskuret

2010-05-25T18:21:00.003+02:00

Vad kan man säga annat än att den brittiska proggen är överlägsen all annan likartad musik? Faktum är att den rentav kan vara överlägsen all musik överhuvudtaget. I det oftast hammonddränkta ljudlandskapet finns jordigheten i det excentriska, det typiskt (om något sådant finns) brittiska. Exakt vari detta består är delvis höljt i dunkel. Försöker du ta på det glider det undan men i luften dröjer sig en högst påtaglig förnimmelse kvar. Jag finner ro i den brittiska deppigheten, regnet och vinägerdoftande pommes frites. Det är mitt och det tillhör mig på ett så djupsinnigt vis att jag är förankrad med dess själ via rötter som finner sin källa i Jordens medelpunkt. (För övrigt föremål för en av proggens fem bästa skapelser, Rick Wakemans Journey to the centre of he Earth från 1974.)

Under en lång, lång tid har jag suktat och hyst begär efter Nicholas Greenwoods enda platta Cold Cuts från 1972. Den har undsluppit mig som en räv. Jag har snott runt, jag har grävt och jag har sökt men alltid har skivan visat sig vara utgången, slusåld eller blott och bart uppslukad av samma jord som fött den. Och nu sitter jag här, med ett ex i min hand.

Problematiken kring glömda plattor, obskyra "mästerverk" et al har jag tidigare diskuterat till leda men risken finns alltid, att skivan du kunnat gå barfota till Canossa för visar sig vara utter shite. Så det är med viss och illa dold förtjusning jag kan konstatera att skivan inte bara är bra utan riktigt bra.

För den som kastat ett öga på detta blogg-helvete torde det inte komma som en överraskning att jag är förälskad i hammondorgelns brus. Det borde således inte vara svårt att förstå att Nicholas Greenwoods (som själv spelar bas och sjunger, för övrigt) platta faller mig i smaken. För en gångs skull regnar det manna och jag har en överdimensionerad sked till mitt förfogande. Plattan är en hammondorgelns ormgrop, en orgie i orgelbrus, ett orgiastiskt tumgrepp om mina öron. Trädgården prunkar och förvisst blommar orgeln men det är i kombination med blås (inklusive tvärflöjt, förstås) och wah wah-gitarr som fördämningarna brister och släpper lös en kaskad av sväng och gemyt. Det är excellent och det å det grövsta.

Zeuhlkorv

2010-04-20T11:48:00.002+02:00

Jag ser mig ibland som en stigfinnare vad gäller musik men inte i klassisk bemärkelse. Det är inte menat så att jag alltid finner Vägen, Målet eller ens Riktningen. Faktum är att jag mer eller mindre trevar mig fram, bökar mig igenom vegetationen. Och så ibland, när jag minst anar det öppnar sig en stor, solstekt glänta i snåren. Så vill jag se min upptäckt av Laurent Thibaults Mais on ne peut pas rêver tout le temps (1979).

Thibault var bland annat bassist i det franska zeuhl-bandet Magma, vilket märks. Det är för övrigt märkligt hur medlemmarna i detta pionjärband tycks dela exakt samma uppfattning vad gäller soundet, vilket också kommer till uttryck på Univeria Zekts The unnamables (1971). Ibland får jag intrycket av att jag lyssnar på någon av Magmas mer melodiösa låtar, i synnerhet vad gäller vissa vokalpartier och förekomsten av el-piano. Skivan är hyllad som den bästa franska proggplattan någonsin och jag ska villigt erkänna att jag inte är tillräckligt kunnig för att vare sig bekräfta eller dementera men absolut, det kan visst förhålla sig på det viset.

När jag lyssnar på skivan, den går oavbrutet för tillfället, så uppfattar jag verkligen musiken som en helhet. Nog för att det finns fyra separata spår på CD:n men eftersom det flyter samman, trots skiftningar, ser jag det som ett helt stycke. Och det är ett vackert stycke. Ljud och toner i perfekt kombination förenade i en stor klots av klassisk, tidlös progg. Det kan vara årets bästa inköp.

Trams!

2010-04-11T13:55:00.002+02:00

Med risk för att låta som en bitter, otacksam gammal gubbe så måste jag ändå vädra mitt grava missnöje med de selektiva deluxe-utgåvorna ur Black Sabbaths diskografi. Jag kan utan att fara med osanning kalla mig en kännare av musiken och jag hyllar som en sann devot alla sättningar och perioder, sånär som på tre plattor (Dehumanizer, Cross Purposes och Forbidden) vilka samtliga faller inom ramen för några av de värsta exemplen på förvirrad och oinspirerad hårdrock någonsin. Genom alla år har jag suktat efter, drömt om och letat efter outgivet material men misslyckats. Några bootlegs, någon inspelning med Dave Walker (den sångare som mycket korvarigt tog Ozzys plats 1978) är ungefär allt jag hittat. För att vara ett band av sådan storhet, översköljda med superlativ, är det ett märkligt faktum att så lite outgivet material finns. Det finns inte ens några riktigt bra live-plattor ute. Man kan göra som Deep Purple och dränka marknaden i sådana men det är inte vad jag efterfrågar. Jag vill bara få frossa lite i det okända.

De senaste deluxe-utgåvorna består av Heaven and Hell (1980), Mob rules (1981) och Live evil (1983). Jag vet att det inte finns något outgivet från den första plattan. Bandet hade enbart de låtar som såsmåningom hamnade på skivan och kanske är det också fallet med uppföljaren. Emellertid finner jag det märkligt att det är så tunnsått med riktiga godbitar. Extramaterialet på de här utgåvorna består av någon enstaka singelbaksida, någon mono-mix och en bunt live-versioner. Summan är försumbar. Vad man från skivbolagets sida, i mitt tycke, borde gjort är att samla "bonusmaterialet" på en box alternativt CD och givit ut dessa som riktiga live-plattor istället. På det här viset blir det varken hackat eller malet. I vad består deluxe-stämpeln? Det finns ju inget överraskande eller i verklig mening intressant på dessa utgåvor.

Min önskan är en tjock box, en exposé över Sabbaths utveckling från Mythology via Earth och över i Black Sabbath. Jag efterfrågar inget som är omöjligt. Vad jag undanhållit i denna text är de allra första inspelningarna som jag fann på en blogg. Gamla acetat-pressar som hittat vägen ut ur arkiv och ut på nätet. Allt detta och livematerial samt outgivet (som enligt logikens lagar måste finnas) borde samlas och ges ut i box-form. Gör något vettigt istället för att fisa runt på det här sättet!

Häxprocesserna

2010-04-08T12:17:00.002+02:00

Jag minns det ack för väl. Ungdomligt risig i mitt långa hår, vildvuxna polisonger och lite för liten kavaj klev jag fram till disken inne på Folk & Rock i Lund. Året var 1997 och jag ville lyssna på Miles Davis Bitches Brew (1970). Den hade ju hyllats i alla möjliga sammanhang. Allt ifrån de hippaste musikerna till rockpressens journalister, kräkandes superlativ. En del av dessa kräkningar hamnade på mig och intresset väcktes. Detta minns jag tydligt. Jag minns också den förfäran och skräck jag kände när jag stod där och provlyssnade. Ett kaotiskt och disparat myller av elektrifierade utbrott, en trumpet som inte lät frisk och ilskna el-pianon omgivna av ett kompakt komp, rytmer som slog en illa förberedd yngling på käften. Jag lämnade lurarna och vandrade förundrad ut ur butiken. Skrämd, förfasad och övertygad om att superlativen krängts och pressats ur ett alldeles för snävt anus. Jag förstod inte, jag förbannade dem alla.

Men det är klart, tiden har lagt sig som en brusande älv mellan den jag var då och den jag är nu. Jazzen är alltjämt en rörelse jag inte begriper fullt ut, i vart fall inte dess renaste form. Som alltid förtjusar giftermålet mellan jazz och rock men till skillnad mot då, 1997, är jag numera erfaren nog att tränga igenom det som vid första lyssningen tycktes kompakt och kantigt. När jag nu lyssnar på Bitches brew är det baserat på erfarenheterna av Miles andra elektriska utflykter såsom Get up with it!, Agharta och Pangaea; verk där kaos och rytm, sammanbrott och groovigt sväng samsas i en ofantlig, berusande häxbrygd (jodå). Det är inspirerat, hypnotiserande, begåvat och underbart svängigt.

Folk och fä

2010-04-05T15:20:00.005+02:00

Jag vet nog fan hur det ska låta, brittisk folk. Och jag vet också från vilken tidsepok det ska höra hemma för att tillfredsställa min brinnande anglofila böjelse. Det är strikt avgränsat i tiden och som en människa berövad sina sinnen visar jag föga intresse för det som faller utanför ramen. Jag är reaktionär, i den bemärkelsen. En ultrareaktionär som utgör min egen folk-junta, med den skillnaden att jag inte förföljer de som faller utanför och sedan pryglar dem till oigenkännlighet på någon fotbollsarena.

Det där lät synnerligen hårt och brutalt, kan även jag tycka. Förkasta annan folk, även brittisk? Nja, det är mer ett ointresse som kommer att vissna till mull och ur denna kommer det såsmåningom spira en ny blomma, väldoftande och omfamnande. Hur kan jag veta detta? Livets skola, min vän. Livets skola. Under många år lyssnade jag inte alls på musik som inte hade sitt ursprung i 1960- och 1970-talen. But alas, I do now.

För mig ligger tjusningen i den brittiska folk-boomen under det sena 1960- och in på 1970-talet väldigt mycket i stämningen. Det är en romantiserad tjusning, en idealiserad och välregisserad föreställning. Smoke and mirrors, a trick of the light. Jag vet att livet i det medeltida England knappast var en dröm, hur mycket gröna kalasbyxor du än ägde. Jag vet också att livet till sjöss med tandlossning och lemmars amputerande inte var så trivsamt och idylliskt som jag föreställer mig. Likväl. Likväl. Jag åberopar rätten att fortleva som en gäst bland mina illusioner.

I mångt och mycket är det stämningen överlag som är regent i mitt konungarike. I hovmusiken hörs inte gärna inslag av country eller reggae och det får inte vara för glatt, musiken ska mana till eftertanke och tillvaron domineras av ett drömskt skimmer. Vill jag dansa och skratta lyssnar jag hellre på Hammondorgelns dån eller hårdrockens groove.

Att förälska sig i musiken var aldrig svårt, den var omedelbar. Fairport Convention drabbade mig som ett gäng snapphanar, rusande ur kraftigt näste av grönskande buskage. Och kanske, nej definitivt är denna grupps tidiga plattor ett precist mått på hur det ska låta. Drömskt, romantiserat och med fötterna i traditionen likaväl som det progressiva.

Det finns en oöverskådlig mängd band och artister i genren. Vissa bra, andra sämre. Precis som fallet är med musik generellt. Min senaste upptäckt är Nigel Mazlyn Jones som kanske i än högre grad är en ambassadör för stämningen vid mitt hov. Hans båda 70-talsplattor Ship to shore (1976) och Sentinel (1979) består av en samling låtar, var för sig njutbara men som helhet betraktade mer en sammanhållen väv av känslor och atmosfär. I synnerhet gör sig detta gällande på Ship to shore. Om jag blundar svävar jag.

Anthem 1984

2010-03-31T14:55:00.003+02:00

Jag är svag för konceptlattor, det är jag verkligen. Det finns något värdigt, suggestivt och spännande i en musikalisk tolkning av en händelse (påhittad eller reell) eller litterärt verk. Och det finns ju så många konceptplattor som är genuint bra men också andra som kanske faller platt på grund av sin tyngd. Emellertid är Anthony Phillips musikaliska tolkning (1981) av Orwells 1984 en av de mer lyckade i genren. Det är ett fascinerande synth-landskap han målar upp, på en gång pompöst (som de flesta gamla proggmusiker) men ändock luftigt och lätt, som en platta av Tangerine Dream från samma tid. Till skillnad från de tidigare alstren från Phillips så är Genesis-dragen helt borta (han spelade keyboard med grabbarna fram till Trespass år 1970, för övrigt en alldeles utmärkt platta). Sagans tongångar, vilket kanske låter en smula oprecist, är mildrade och ersatta av en kylighet som naturligtvis passar romanen och dess innehåll mycket bra. Och hur mycket jag än gillar hans tidigare skivor framstår 1984 som hans kanske bästa, mest koncisa verk.

Vida vyer

2010-03-27T07:53:00.001+01:00

Jag står under ett träd
med Horisonten framför mig.

//Bergamott Hansson, 1950

Kreti och Pleti - ja dom ja

2010-03-22T19:54:00.002+01:00

Drama (1980) är en sjukt stabil platta, varje gång.

Let no man steal your thyme

2010-03-17T17:50:00.003+01:00

Tid efter annan blir det så tydligt. Tiden öppnar upp sina valv och låter mig hänförd känna på dess innehåll, stryka med fingrarna över det som var, förnimma dess ande, beakta och betrakta dess obändiga flöde. Mina nervbanor kopplas samman med ett urtida nätverk, enormt i omfattning. Det låter mig bli ett med tiden och jag övergår i ett oberoende av den, jag blir tidlös. Barriärerna löses upp, dimmorna lättar och tankarna klarnar. Där det var grumligt blir det uppenbart.

Jag lämnade mitt hjärta på en plats jag besökte. Tydligast blev sinnesförnimmelsen just där, precis där mitt hjärta nu vilar och väntar på mig. Bidar sin tid och symboliserar på sitt sätt en skickelsediger profetia, mitt slutliga öde. Jag behöver bara blunda, så är jag där. Utan ansträngning men sällan utan gripande sinnesrörelse förflyttar jag mig mellan tid och rum, fram och tillbaka. Jag är tidlös i mitt förhållande till omvärlden, jag är Världens äldste son.

Tippett-ippe-tipp-tapp

2010-03-11T10:45:00.004+01:00

Jag har skrivit en del om min fäbless för jazz-rock och det är sant att jag finner outtömlig njutning i mycket av vad den genren bjuder från sitt fruktfat. Till viss och inte omistlig del av denna kompott hör jazzens improvisationsteknik som, hur det nu än skulle förklaras i musikaliska termer, gifter sig så utmärkt med rockformatet. Mötet där emellan blir oftast något alldeles speciellt. Jazz-rockens storhetstid sammanföll till inte så ringa del med proggens dito, det vill säga slutet av 1960- och början på 1970-talen, vilket ger mig anledning att placera de två genrerna i samma rum. Kongressmedlemmarna delar så otroligt mycket med varandra. De utgör alla delar av den progressiva musikens bridge-blandning i någon mening.

1971 slog 50-mannagruppen Centipede till med jazzpianisten Keith Tippett i spetsen och spelade in ett ambitiöst konceptverk som vältrade sig över ett helt dubbelalbum. Förutom Tippett inkluderade gruppen framträdanden av Mike Patto och Julie Tippett och Robert Fripp vred och slet i rattarna i kontrollrummet. Ambitiöst är bara förnamnet. Skivan har trots ett närmast totalt ogillande av dåtiden fortlevt som något av en klassiker i sin genre. Det är gott nog och lätt att begripa. Musiken framstår som ett magnum opus där jazz och rock möts i fri lek i gymnastiksalen. Det är imponerande och intressant att ta del av men jag ska inte påstå att jag till fullo eller alls begriper musiken som helhet, fyra stycken som alla rör sig kring 20-minutersgränsen. Det är kaotiskt och disparat. Känslomässigt påminner det om CCS men musikaliskt är det långt ifrån varandra. Emellertid är skivan inte enbart ett kaotiskt muller, det är ett fenomen i huvudsak kopplat till styckena 1 och 3. De övriga spåren är mer lyssningsbara i bemärkelsen melodiska och för mig är det de styckena som är absolut bäst i sin brittiska, jazz-proggiga kostym.

Hela verket är fast förankrat i tiden. Det är 1971 med den tidens nästan anarkistiska förhållningssätt till musiken, att allt var möjligt, oavsett hur konstellationen eller visionerna såg ut. Jag vill knappast påstå att den inställningen försvunnit eller mattats av. Visionerna kvarstår alltjämt, det ska framhållas, men det synnerligen framträdande inslaget av pompöst storhetsvansinne och de storslaget grandiosa förutsättningarna för Centipedes skiva Septober energy är representativt för en tid då skivindustrin verkar ha varit lika öppna och pårökta som musikerna själva. Det kan låta elakt att säga så men det är sagt med kärlek och ett mycket milt leende.

Concerto for jazz/rock orchestra

2010-03-09T16:52:00.003+01:00

Femtonåringen i mig må sucka, himla med ögonen och nervöst fingra på stopp-knappen men nu sitter han här, pojken som hunnit bli trettiofem år, och triumfatoriskt gungar till en samling fusion-plattor med bassisten Stanley Clarke. Det är visserligen inte så särskilt märkvärdigt, snarare är det ett naturligt steg. Jag vägrar kalla det mognad eftersom det antyder att viss musik och/ eller annan kultur inom sig bär en frukt som enbart kan uppskattas om du uppnått en viss ålder alternativt en samhällsställning som kräver ett idogt och uppskattande nickande till Arnold Schönberg. Jag vill snarare se det som en progression. Emellertid! Fusion är alltjämt djupt förknippat med musikgymnasister och musikaliska krumbukter och vågspel snarare än musiken som sådan. I vart fall är det min uppfattning. Med Stanley Clarke förhåller det sig annorlunda. Hans musik är funkig, skitig och svängig. Nog för att karl'n kan spela bas men hans avsevärda talang övergår aldrig i ett poänglöst drönande, ett intrikat new age-fipplande som aldrig lyfter. I vart fall inte från min landningsplatta.

Kan du vara lite tyst, va?

2010-03-04T18:35:00.004+01:00

Det framstår för mig som en självklarhet och obestridligt faktum att In a silent way (1969) är, i subjektivitetens och inte provokationens namn, överlägsen Kind of blue (1959); detta trots att de två på samma gång tycks omöjliga att jämföra men av för mig givna och självklara skäl är syskonplattor i någon mening. De framstår som ett generationsskifte där ena foten står fast rotad i det som var och den andra tagit ett djärvt kliv in i framtiden. Därför är det mig en sann glädje att lyssna till Miles Davis sista studioplatta, Get up with it (1974), innan han försvann in i en tystnad som varade i över sex år. Min kärlek till In a silent way är och har alltid varit omedelbar. Det är den första jazz-platta jag verkligen kom att omfamna med sin mjuka, gungande monotoni som svänger så djävulskt. Inledningsspåret på Get up with it är inte olikt soundet på tidigare nämnda platta. Om In a silent way kännetecknades av ett mjukt, inpsirerat och kärleksfullt musikantskap är He loved him madly en kuslig variant av detta. Miles orgel-spel ligger som en oroväckande slöja över ett stycke som sträcker sig över 30-minutersgränsen och framstår som soundtracket till en skräckfilm, en vision av paranoia och utbrändhet. Det mjuka i In a silent way är som bortblåst, nedbränt och raserat. Kvar finns ett bitvis dissonant skal där ett krälande groove återfinns, gömt under Davis orgel och spöklikt, ömtåliga trumpet. Och någonstans är det så förtjusande alltsammans. Den smygande tvärflöjten fungerar som en smekande salva och förvandlar stycket halvvägs in från att vara ett alltigenom kusligt landskap till en fridfull fristad, kännetecknad av ett högst bräckligt lugn. Det är stämningsfullt, svängigt och outsägligt vackert.

The blues had a baby and they called it Rock'n'roll. (Okej?)

2010-03-01T18:53:00.004+01:00

Mitt hjärta slår för funken, hur sporadiskt det nu än är. Jag är inte stöpt i funk, jag andas det inte och jag lever inte i det. Däremot omfamnar jag den stundtals intensivt och djupt. Det är inte i första hand den klassiska funken, Sly Stone eller James Brown, utan jazz-funken såsom Miles Davis levererar den. Under den senaste veckan har jag givit mig hän och ihärdigt lyssnat på Davis Agharta (1975) som jag finner oändligt njutbar. Det är jazz-funk så obändig som ett hunnernas fälttåg, svepande och krossande. Jag är i ärlighetens namn inte särskilt förtjust i Kind of blue, som så många andra är. För mig är det bara jazz, hur konstigt det än må låta. För mig har jazzen alltid varit som bäst i symbios med andra stilar såsom rock eller funk. I mötet mellan dessa föds en fantastisk skapelse vars exakta beståndsdelar jag inte förmår analysera och kanske är det lika bra. Insikten kom med jazz-rockarna Blood, Sweat & Tears New city (1975) och jag som 13-åring fann ett nytt universum som gradvis förde mig mot Miles Davis In a silent way (1969), Tribute to Jack Johnson (1970) och Live-Evil (1971). Det som tilltalade mig, och fortfarande gör så, är att inspelningarna saknar jazzens men också den senare fusion-rörelsens finlir och banar väg för det råare soundet i rockmusiken. Resultatet är inte Chicagos ändå väna jazz-rock utan ett i det närmaste kaotiskt ljudlandskap, sammanhållet genom repetofunkens allomspännande nät. Och detta utan att förlora fokus och förirra sig ut i ett träsk av oljud, omöjlig att penetrera. Jag hyser en tacksamhet för Davis musikaliska exkursioner och visioner. De ger mig ett rum att vistas där den totala friheten råder, klädd i den hårdaste funk som den här världen förmått presentera och jag är så lycklig.

Shell shock

2010-02-12T21:57:00.002+01:00

Jag har inga andra ord än superlativ att ta till. Orättfärdigt avfärdade i ren okunskap som någon form av trist neo-metal, slog Midlake's The courage of others (2010) ned som en bomb och förödde mina fördomar i ett enda väldefinierat slag. Mästerligt.

Delicate musicae

2010-02-12T21:28:00.003+01:00

Termen progressiv rock har någonstans tappat bort sig i tidens virvel. Dess innebörd och sanna väsen, utspätt till förmån för en diarréaktig användning av begreppet i så gott som samtliga sammanhang. Det spelar ingen roll om det gäller popmusik eller black metal, termen dyker upp som ett virus på en porrsajt. Jag vill inte göra min tolkning av begreppet, som nuförtiden synes mig tämligen diffust, till det allenarådande. Det vore mig fjärran att patentera proggrocken, även om jag anser mig sitta inne med sanningen i någon mån. Och min tolkning av termen är lika delar pompa som musikalisk djärvhet, till skillnad från nu då alla försök att kliva ur en redan sprängd form behängs med att musiken är proggig. Jag har i tid och otid hävdat att King Crimsons debut är den mall i vilken all annan progg stöpts sedan dess, och det är ju sant förstås, men det finns andra likaledes djärva projekt.

En riktning inom proggen omfamnade mer än andra det klassiska elementet, såsom holländska Ekseption, med sina rockmusikaliska tolkningar av Ave Maria et al. Landsmännen Focus hade redan tre plattor under bältet när de 1974 släppte sitt magnum opus, den pompöst underbara Hamburger concerto. Då skivorna innan var hårdproggiga och metalliska till sin karaktär med klara tendenser till intressanta men också utdragna jam-sessioner, (värd att kolla upp är den 26 minuter långa och avgrundssvängande Anonymus II från plattan III), var Hamburger concerto en sammanhållen och precis affär är de klassiska elementen blandade sig alldeles utmärkt med rock- och proggrötterna. För egen del framstår skivan som en av proggens finaste mästerverk, en slags utpost i gränslandet för proggrockens vidare utveckling. Genomgående på skivan är mjukheten, det finns en varm och mjuk ton i dess botten som aldrig drunknar ens i de hårdaste partierna på skivan.

Det finns en tidlös charm i Hamburger concerto, en charm och en värdighet som saknas i exempelvis Yes samtida plattor Tales from the topograpohic oceans och Relayer, vilka framstår som tungfotade experiment. Summan av delarna i Focus tidiga plattor i allmänhet men Hamburger concerto i synnerhet gör att jag återvänder i perioder som sträcker sig över långa tider. När en skivas innehåll fortsätter att fylla dig med lycka varje gång, när nya detaljer berusar dig, då har man med storhet att göra. Jag kan utan tvekan säga att skivan är felfri i alla avseenden och det är en rar upplevelse. Från den inledande flörten med renässansen till de avslutande rocktonerna så är det magi, fullkomlig magi.

2010-01-24T08:54:00.003+01:00

Den perfekta poplåten, vad konstituerar den? Jag har inget klart, ovedersägligt svar på den frågan. I grunden är det väl en fråga om subjektivitet. Emellertid har de senaste 48 timmarna givit mig svar på frågan, ett svar som tillfredsställer mig och mina nycker. När King Crimson släppte Beat (1982) var de mycket långt ifrån det drömska, sagolika soundet som kännetecknade debuten (1969) och de två eller tre nästkommande plattorna. Istället lät de kyliga, nästan mekaniska. Jag vet inte om Robert Fripp lyssnat på Ultravox men jag får helt klart de vibbarna. På Beat finns låten Heartbeat. För mig är det den perfekta poplåten. Heartbeat ekar av tidiga 1980-talets grå, nedstämda tongångar, utan att för den sakens skull vara nattsvart och deprimerande. Thatchers hårdnande styre i ye olde England och Falklandskriget, jag minns stämningen, tankarna. Jag minns min barndoms mentalitet. Låten är ett perfekt soundtrack till detta, den tidens strömning men också tidlös i sin elegans och värdighet. Det är den perfekta poplåten.

Dream Team

2010-01-13T18:44:00.002+01:00

...och så vill jag bara i förbifarten tipsa om Gile's Farnaby's Dream Band och deras enda skiva (1973). Det är ett intressant och högeligen njutbart samarbete mellan gamla folk-musiker som tillsammans skapat ett slags medeltida koncept med elektrifierad rock-känsla. Det går rakt in i hjärtat.

Groovy!

2010-01-13T18:23:00.002+01:00

Att gömma sig bakom en dånande orgel och spy ut svänig rockmusik, ska det vara något att stå efter? Ja, om resultatet blir såhär bra så är svaret ett rungande absolut. De självklara proggtendenserna gör naturligtvis sitt till för att få mitt huvud att snurra som Linda Blairs i Exorcisten.

Danskarna har alltid varit duktiga rock- och framförallt proggmusiker. Efter de engelska banden så har danskarna definitivt intagit andraplatsen. Det är inte för inte danskarna i Culpeper's Orchard med sin första skiva slagit sig in på min Topp 5-lista över genrens absolut bästa plattor. T.P. Smoke är danskar och det märks någonstans. Varför de så ofta lyckas vara framgångsrika vet jag inte, det känns bara mer angeläget. När svenska proggband (som Nynningen exempelvis) proggar loss på svenska är det så sjukt bra men när det gäller engelskan blir det ibland lite pinsamt. Jag menar inte att vara oförskämd men så är det. Danskarna kan däremot tas för infödda stundtals.

T.P. Smoke är som ett Hansson & Karlsson med sång. Den intensivt dånande och livfulla orgeln fyller rummet. Det skandinaviska orgel-soundet, kanske bäst representerat i exmepelvis Nynningens När tingen börjar klarna och Robert Brobergs Redan när vi sätter oss till bords, är unikt. Naturligtvis finns det en mängd duktiga organister och sound som får mitt hår att stå upp, det enda jag vill säga är ett det finns något unikt i det svenska och skandinaviska förhållningssättet till orgeln och hur den ska låta. Därav följer att T.P. Smokes orgel låter exakt som den ska enligt mitt öra. Det är tungt, svängigt, jazzigt, proggigt.

Ur gamla arkiv, dammiga skåp och låsta kistor kommer ibland något gammalt till liv. Som Dracula uppstår de ur dammet och tidens glömska för att slå världen eller någon (dvs. mig) med häpnad. T.P. Smoke är vampyren för dagen, hur motsägelsefullt det än kan tyckas.

Icke ense

2010-01-11T11:34:00.003+01:00

- Det står klart att raketforskningen på 1950-talet var ett uttryck för ett sunt motstånd mot kvinnorörelsens framfart och att raketen sålunda blev en symbol, också formmässigt i sin högst genitala utformning, för manlighetens överlägsna intellekt. Jag tycker det blev mycket lyckat.

// Dr. Hermann Jung (1962)

- I say: bollocks.

// Morag Stawking, författare (1965)

Rapport från dessa fjärran ängder.

2009-12-31T19:22:00.002+01:00

Så såg jag då Paranormal activity, den film jag mest av alla sett fram emot men också fruktat. Dock inte på något när på grund av sägnen som sa att Steven Spielberg blev tvungen att avlägsna sig ur salongen, det tramset köper jag inte. Jag ler gillande åt det men köper det inte.

Men bortsett från det så har snacket gått om den och faran med det är ju att förväntningarna höjs och landar på absurda nivåer. Eller kan göra. I Fallet Paranormal activity var allt sant. Filmen är sjukt obehaglig och innehåller precis de ingredienser en bra skräckrulle ska, stämningar. Här är det inte fokus på slash, nakenhet och idioti ackompanjerat av ett häftigt flåsande soundtrack. Tvärtom.

Jag vill inte säga att jag är lättskrämd, jag har sett för mycket skräck för det, men jag skrämdes av Paranormal activity. Vid sängdags fick jag uppbåda all min styrka för att tränga ut minnesbilderna och fylla mitt inre med mjuka, fluffiga tankar. Det lyckades sådär. Att jag valde Magmas, för övrigt utsökta, live-platta (1975) underlättade knappast. Magma må vara underbara men knappast lugnande.

Trägen vinner... Den som väntar... etc. Ja ja, ni fick vatten på er kvarn. Ni de klentrogna, och jag var en av dem, som inte kunde se en film av denna kvalitet komma som en dimmig prick i horisonten, DÄR FICK NI!

Clean up your own backyard

2009-12-29T14:11:00.003+01:00

Jag fascineras av Dracula, det har jag aldrig försökt dölja, och mången gång har mina ögon flackat över TV-skärmen i försök att insupa så mycket som möjligt av grevens karaktär och tankar. Häromkvällen såg jag om en gammal klassiker, Hammer Horrors Taste the blood of Dracula (1970).

Filmen är i sig inte så väldigt annorlunda från andra i serien. Dracula dör, väcks upp och sprider död omkring sig innan han själv förpassas till gravens kyla för gott. Eller i vart fall tills nästa film har premiär.

Det intressanta, som jag ser det, är alltså inte handlingen i sig. Den fortlöper enligt gamla principer. Istället är det ett uttalande i filmen som slår mig med häpnad.

Ett gäng äldre herrar, trötta och fallna åt trötta mäns jakt på spänning medelst rusdrycker och prostituerade, stöter en kväll på bordellen ihop med lord Courtley. Denne ädling har förskjutits av sin far efter att ha blivit påkommen med att utföra en svart mässa i familjekapellet. Det går givetvis inte för sig.

De äldre slår sig ihop med ynglingen som lovar dem spänning och tillfredsställelse bortom deras torftiga fantasier, förutsatt att de är villiga att sälja sina själar till Djävulen. Herrarna är så bortom allt förnuft att de går med på detta och följer Courtley till en liten butik. Innehavaren har i en scen i filmens början kommit över inte bara Draculas kappa och smycken utan också, och framförallt, en ansenlig mängd av dennes blod, om än i pulverform.

För 1000 guineas inköps blodet och affärsinnehavaren önskar dem lycka till och att Djävulen ska ta väl hand om dem. Han säger det dock inte utan att uppvisa ängslan och oro. Artefakterna är inte vilka som helst och det är i detta sammanhang repliken sägs. Ska man få kontakt med Djävulen behövs, enligt lord Courtleys utsaga, blod och vilket blod skulle passa bättre än Draculas? När allt kommer omkring är han ändå, enligt köpmannen, "the most evil man of all times".

Jag finner uttalandet, påståendet, remarkabelt och anmärkningsvärt. Det är allom bekant att Dracula anses vara ondskefull genom sin blodtörst och jakt på unga kvinnor, en livsstil som inte tycks särskilt ovanlig, oaktat tidsepok. Under denna tid, det sena 1800-talet, var imperialismen i full gång och européernas framfart i Afrika och annorstädes kantades av död och våld i en utsträckning som ter sig fantastisk i sin fasansfulla verklighet. Belgarnas framfart i Kongo är ett praktexempel på rasismens resultat, folkmord med teoretisk bakgrund. Det syns klart att rasismens "sanningar", de intellektuella "beläggen" för de lägre rasernas utdöende och Europas gudagivna plikt att påskynda detta utdöende som ett led i en vriden humanitär handling, ställer Draculas ondska i skuggan. Dessutom ska vi dra oss till minnes, som jag tidigare skrivit, att Dracula ingalunda far runt i trakterna och med med glädje suger livet ur jungfrur. Hans liv är kantat av tristess och obotlig sorg över sin oförmåga att interagera med andra på ett normalt vis. I den BBC-version av historien jag såg i somras framgår väldigt tydligt, också i Stokers roman, grevens längtan efter intellektuell stimulans och sällskap. Hans omsorg om Harker är uppriktig och sann, så också hans bildning.

Att i skenet av rasistiska folkmord (finns det några andra?) kalla Dracula den mest ondskefulla människa som levat är att bortse från sin egen samtids orättvisor men också forna tiders. Påståendet ter sig därför absurt och okunnigt.

Fungoid (Bergamott Hansson, 1933)

2009-12-27T19:30:00.002+01:00

Det bor en svamp i mina ådror

och det hände vid flodens mynning

Stygg (Bergamott Hansson, 1951)

2009-12-27T19:16:00.004+01:00

För alla gånger du klev på mitt bröst

för alla gånger du höjde din röst

För det svängrum du nekade,

dina fingrar som pekade

Jag har glömt dem nu

Allihop

Come. It is time to keep your appointment with the Wicker Man.

2009-12-24T12:08:00.002+01:00

Filmen The wicker man (1973) har kallats mycket elakt, såsom världens sämsta film and all that jazz. Jag tänker begagna mig av min gudagivna rätt att inte hålla med. Faktum är att den definitivt tillhör en av mina favoritfilmer vad gäller brittisk 1960- och 1970-talsskräck. Det finns något visst i dessa rullar. Att jag älskar Hammer Horror och vill krypa in i boxen och leva där är ingen hemlighet, om än kanske inte allmänt känt. Inte så sällan funderar jag, under sömnlösa nätter, över vad det är i dessa filmer som tilltalar mig och något exakt svar har jag inte att delge. Förvisso är miljöerna superba, det är sällan (Lee's) Dracula som väsande pekar vilken riktning hans förslavade undersåtar ska ta som fyller mitt inre med extas. Emellertid är det inte enbart miljöerna utan också den naiva kärleken till mediet som filmskaparna visar som i än högre grad fångar min uppmärksamhet. Viljan och lusten att skapa film, ofta baserad på Det okända eller det ockulta är vacker, i någon mening. Filmerna är ofta pretentiösa men charmigt pretentiösa. Jag kan inte med bästa vilja hävda att Hammer's filmer är de absolut bästa filmer som gjorts, bara konstatera att de är det. Fast på andra plan. Nu är inte The wicker man en Hammer-produktion men den faller ändå under samma kategori av film.

Häromdagen fick jag hem det remastrade soundtracket till filmen och det är magnifikt! Första gången jag såg filmen satt jag trollbunden med hjärtat rusande av upphetsning över denna monumentalt brittiska folkmusik som låg likt en viskning över alltihop. Musik har en så fundamental inverkan på en films sevärdhet, vill jag påstå. Se exempelvis Across 110th Street, filmen med kanske den hårdaste filmmusiken (Bobby Womack's titellåt utgör högst troligt världens bästa funk-soul någonsin). Ibland kan filmmusik funka i stunden, medan filmen pågår men förlora sin mening när den spelas i vardagsrummet, på fest eller vid en romantisk tête-à-tête. Så är fallet med exempelvis soundtracket till Dirty Harry (1969). Det finns absolut ett par låtar som funkar utanför filmen men överlag är stämningsmusiken anpassad för spänning, inte rödvin och amour. Men musiken till The wicker man fungerar alldeles ypperligt som helhet att lyssna till, såsom nu på självaste julafton. Nja, jag skulle kanske inte spela den i sin helhet om mitt hjärtas dam befann sig här i detta nu, med undantag av några få. Willow's song är till exempel ett stycke av så underskön art att jag rent bokstavligt faller in i ett överjordiskt rus. Och detta utan kemisk stimulantia.

En rar bukett

2009-12-20T16:56:00.002+01:00

Den skiva som gäckat mig mest, musikens Röda Nejlikan, är en samling med Mandrake Paddle Steamer. Intresset för skivan beror enbart på en låt, Strange walking man, en titel som roar mig mycket. Gäckandet har pågått i närmare tjugo år men jag tvivlar inte på att jag någon dag, helt oförhappandes kommer finna den på samma vis som Howard Carter fann Tutankhamun i Konungarnas dal. Men det är inte Mandrake Paddle Steamer det ska handla om utan en annan skiva som duckat var gång mina trevande fingrar sträckt ut sig för att grabba tag i ett hyfsat exemplar, Konvaljens självbetitlade opus från 1975.

Skivbolaget MNW gav 1972 ut samlingen Kåklåtar, en platta där fängelsekunder sjöng egenkomponerade låtar med kända proggmusiker som kompband. En av dem var Konvaljen (Lennart Johansson). Tre år senare fick han spela in en egen skiva. Det är en lång historia och ganska omständlig, historien om min jakt på denna platta, så jag tänker inte dra den. Istället konstaterar jag bara att väntan var inte förgäves.

Första genomlyssningen var något av en chock. Det lät inte riktigt som jag trodde. Den enda låt jag tidigare hört var Mobbaren, en obehaglig redogörelse för just mobbing och pennalism. Det är en märklig skapelse, med skevt dragspel och prat-sång men jag har alltid gillat den väldigt mycket. När jag nu lyssnat på hela skivan, nästan oavbrutet, i några dagar så måste jag säga att det är en genial platta, ett stycke genial proggrock. Det är en ilsken Konvaljen. Som jag skrev så var första genomlyssningen chockartad och det beror främst på att den första låten, Resocialiseringsblues, är en smäll i ansiktet. Konvaljens ilska är monumental och hans pratande, mycket sång är det inte tal om på skivan, kommer rakt ur en förbittrad själ som ser sig själv orättvist behandlad av livets croupier. Jazzrockandet och ilskan kommer dock till sin fulla rätt i den avslutande Tack för vården vakt. Det är en synnerligen aggressiv avslutning på en alldeles underbar skiva.

Att lyssna på Konvaljen är som att sätta örat mot det förgångna. Skivan är ett barn av sin tid på alla tänkbara sätt, alltifrån det politiska innehållet till jazzrocken i sig. Allt ryms i Konvaljens lyrik. Jordbruksdöden, ensamhet, knark, övergrepp och korrektionsanstalter. Det är en fascinerande resa han bjuder och jag är tacksam för att jag får åka med.

Hej mitt vinterband

2009-12-18T19:04:00.001+01:00

Att per bensindrivet fordon kryssa fram genom vinterlandskapet med Pentangle i lurarna är en sällsam upplevelse. Tidens barriärer löses upp och jag blir tidlös, jag kan nästan ta på seklerna bakom oss. Men så är jag ju också Världens äldste son.

Rättelse(r)

2009-12-16T19:09:00.002+01:00

Jag ser ingen annan utväg än att krypa till korset och korrigera mig själv i två frågor.

1. Loudest Whisper är faktiskt mer amerikanska i sitt sound än vad de är brittiska.

2. Pentangles första skiva är inte alls särskilt traditionell, vilket ingalunda borde förvånat mig då jag hört låtarna redan innan. Om Bob Dylan revolutionerade amerikansk folkmusik så gjorde Pentangle detsamma på debuten (1967) med den brittiska motsvarigheten.

I beg your pardon, kind sir.

En högljudd viskning

2009-12-15T16:17:00.003+01:00

Så sitter jag då och lyssnar på ännu en mytomspunnen skiva, överöst med superlativ av folk som vet. "Psych-folk classic", and all that jazz.

Loudest Whisper var en irländsk grupp som spelade in ett par plattor, båda dyrgripar numera. Children of Iir (1973) är en konceptplatta baserad på någon gammal legend som jag inte hunnit sätta mig in i men hey Ray, det räcker bra för mig. Folk-proggig konceptplatta, blotta benämningen sätter mitt huvud i exorcist-spin.

Initialt var jag bekymrad. Tänk om skivan är full av progressiv, irländsk pubmusik? Whiskey in the jar i tretton tappningar, den ena tråkigare än den andra? (Den irländska gruppen Horslips stod för en del av denna oro...) Via en favoritsida på nätet, http://www.progarchives.com/, stillades min oro något. En exposé över trist pub-singalong skulle det inte vara tal om, snarare mer amerikanskt ljudande folk. Det lät bättre, trots att jag hellre sett det luta åt brittisk folk som den anglofil jag är.

När jag nu sitter här och blänger in i dataskärmen med skivan i bakgrunden så ska det sägas att Loudest Whispers konceptskiva Children of Iir förmodligen är en av de bästa folk-plattor jag hört. Okej, det når knappast upp till Pentangle eller John Martyns nivåer men fan, det är luftig och suverän musik som når både öron och hjärta. Inslagen av fuzz-gitarr bryter av fint mot en i huvudsak akustisk ljudbild där allt det som var bra med det tidiga 1970-talets progg och folk finns representerat: den överblåsta produktionen, som dock är synnerligen enkel, och körerna, driften att ta sig an grandiosa teman och den varma, mycket varma känsla som musiken förmedlar. Och är det amerikanskt i soundet? Njae, mer brittiskt faktiskt till min stora glädje. Jag är mycket troligt förälskad.

In due course

2009-12-13T12:15:00.002+01:00

Jag drömde jag förstört tiden, den fanns inte mer.

Att vara glad för det lilla

2009-12-12T04:11:00.005+01:00

Jag älskar skräckfilm. Det finns inte mycket mänsklig aktivitet, näst musikalisk givetvis, som fyller mig med sådan entusiasm och förtjusning. Jag finner det dock svårare och svårare att hitta riktigt bra dylik. Allt som oftast stöter jag på det gamla vanliga tramset. Jag ska inte här gå in på de uttjatade klagovisorna om kåta tonåringar och korkade solo-utflykter i skog och mark vid minsta ljud, ack nej. Det där har åtminstone jag hört till leda, trots att jag givetvis stämmer in i denna generalisering som ändå alltför ofta är fallet. Istället vill jag koncentrera mig på det beklagliga faktum att skräckfilm i de flesta fall, och nu talar vi om kanske 8 av 10 filmer, börjar så fantastiskt bra. Långsamt vrids historien igång och öppnar för ett bultande hjärta, vetgirigt och upphetsat. Så kommer den kritiska punkten när 2/3 av filmen passerat och allt övergår i ett intet. Manusförfattaren/ -författarnas kreativitet upphör och det hela avslutas med explosioner och gapskrik, så ofta sett och följt av suckanden.

Jag håller inte för givet att jag, lilla människa, skulle klara av det bättre. På något vis tror jag snarare att det är hyfsat enkelt att bygga upp filmen med stämningar och aningar, det är betydligt svårare att avsluta filmen på samma fot. Det tycks som att falla på knä och med böjt huvud erkänna sina tillkortakommanden är mer i linje med vad som sker vid ett givet stadium i skapelseprocessen. För hur avslutar man egentligen en skräckfilm, utan att förfalla till ovan nämnda explosioner? I en actionfilm kan man ju alltid dra till med en eldstrid, i en romantisk film så får de älskande varandra efter putslustiga förvecklingar och i ett historiskt drama stirrar hjälten ut över slagfältet med klok men bedrövad min. Men i en skräckfilm?

När det gäller action, komedi eller drama handlar det i regel om mänskliga företeelser av begriplig karaktär. En skurk rånar en bank eller så. I skräck handlar det alltid om övernaturliga skeenden som ingen vettig människa bör ha kunskap om. Att bjuda en snygg tjej på en drink, det går väl an, men hur bemöter du en demon som vill sluka dig och hela Jorden? Det är givetvis omöjligt att föra en dialog med denne Mörkrets furste, för vad har du att erbjuda? I den romantiska komedin vinner det ärliga hjärtat över den vansinnigt snygge men ack så kalle kavaljeren och lyckan blir total. En demon ger, troligen och högst troligt, fan i både dig och din personlighet. Jag ska dra ett exempel, så låt mig berätta.

I The nun blir allt så fel. Ett gäng ungdomar, vad annars, tvingas möta en odöd i form av en gammal nunna som hemsöker dem eller den ena, jag minns just inte. Att göra det, bekämpa ett spöke, är knappast något som sker naturligt. En utbildning inom det fältet går inte hand i hand med läs- och skrivundervisningen i småskolan och står heller inte på schemat i högre årskurser. Trots detta faller sig allt så naturligt för dessa ungdomar. Efter allehanda upptåg inser de att de måste bekämpa nunnan under vatten(!). Hur det blir så plågsamt uppenbart framkommer inte. Det hela avslutas mycket tråkigt, utan spänning.

De bästa skräckfilmerna består i karaktärernas uppenbara brist på såväl teoretisk förankring som egentlig erfarenhet alternativt det omvända där teori och praktik sedan tidigare gått hand i hand. Exorcisten är ett givet exempel på detta. Visst, Merrin har upplevt fenomenet förut men agerar ändå inte på ett överdrivet sätt, orädd och kåt. Istället uppvisar han ett stort mått av rädsla och osäkerhet inför sin uppgift, vilket ter sig självklart. Medhjälparen Damien är novis och förståeligt bekymrad och hyser också han en högst förståelig rädsla. Samma grundregel gäller en film som Hajen, om man nu vill kalla det skräck. Jag vill det helst inte men okej, i detta fall får den gälla för det. Brody besitter intet av vare sig teori eller praktik medan skepparen Quint står för det senare och Hooper för det förra. Oaktat detta så blir kampen mot Hajen inte en testosteronstinn uppvisning. Den ende som tycks någorlunda stark och stabil i situationen är Quint men så har han också jagat hajar i tusen år. Vad jag eftersöker är alltså normalitet. Jag vill att karaktärerna i skräckfilm agerar så mänskligt som möjligt, drivna av skräck och (o)kunskap. Slumpen, till viss del, och intellektet ska vara helt avgörande för filmens utgång, inte plötsligt uppkomna strategier baserade på fullt täckande teorier sprungna ur intet. I vissa fall är det, som tidigare påpekats, klart att en teoretisk utgångspunkt är fullt möjlig att köpa, givet att denna utgångspunkt grundar sig i tidigare tillägnad kunskap. I Hammer Horrors filmatisering av Dennis Wheatleys novell The Devil rides out spelar Christopher Lee en beläst herre med god kunskap om det ockulta. I detta fall köper jag alltihop. Jag köper också Quints och Hoopers kunskap. Jag köper däremot inte en handfull tonåringars (förlåt, jag kunde visst inte låta bli) plötsliga insikter som helt saknar teoretisk och praktisk grund.

Men finns det då inga bra skräckfilmer längre? En kamrat sa en gång: Kanske har man sett all bra skräck? Jag vill inte tro det, jag vill inte det. Faktum är att det verkar som om vissa tecken på genialitet blixtrar till mitt i detta träsk av (förlåt mig) kåta tonåringar och explosioner. The ring var ett bra exempel när den kom, Sjätte sinnet likaså. Blair witch project var ett lysande exempel. Varför den filmen får så sjukt mycket dålig kritik begriper jag inte. För två år sedan, 2007, kom den spanska filmen Rec. som för all del inte var perfekt i alla avseenden men vars början och slut var av enastående god kvalitet vad skräck anbelangar. The haunting in Connecticut och Drag me to Hell är två helt samtida skapelser som likaledes fungerar mycket bra med stämningar och aningar, detta utan att vara perfekt film. Den senare innehåller dessutom alltför mycket humor för min smak, skräck är inget att skämta om. Den förras förtjönster vilar mycket på tesen ju mindre man ser i en skräckfilm, desto bättre är det. Det otäcka ligger inte i stora monster, utan i det du anar, det som lurar i mörkret.

Jag återkommer allt oftare till ett citat från samme, tidigare citerade vän: Man får vara glad för det lilla. Och ja, det är kanske så det är. Isåfall ser det bra ut inför framtiden och jag åser med spänd förväntan möjligheten att se Paranormal activity, detta års i mitt tycke mest spännande film. I vart fall på pappret.

Femhörning

2009-12-11T15:18:00.003+01:00

Efter att ha konstaterat att Pentangles "sista" skiva, Solomon's seal (1972), hör till deras allra bästa, tätt i hälarna på Basket of light (1969), ger jag mig nu i kast med sagans början. Av någon obegriplig anledning har jag köpt skivorna i oordning och gav mig i kast med den sensationellt vackra boxen redan efter två inköpta skivor. Det kan bero på att deras första självbetitlade alster (1968) lutar mer åt traditionell brittisk folk än de senare skivornas smältdegel av blues, rock och progressiv folk. Det är inget fel i det, definitivt inte. Jag älskar brittisk folk i de flesta former, må så vara att min kunskap begränsar sig till sent 60- och tidigt 70-tal. Beställningen är nu lagd, för ynka 10 minuter sedan och jag avslutar med tårade ögon detta inlägg lyssnande till ett av de vackraste stycken jag hört, Will O'Winsbury från Solomon's seal.

Jag älskade hästar som ung

2009-12-09T12:06:00.003+01:00

Det finns ett antal skivor som omges av en viss mystik. En av dem har länge varit den engelska gruppen Horse och deras enda skiva (1971). Informationen om dem är knapphändig och begränsas egentligen bara till att de uppstod ur resterna av Saturnalia, bandet som är mest känt för att deras debutplatta var världens första bild-LP (1969 alt. 1973 beroende på vad du själv vill tro). Båda banden kom att skriva låtar med ett visst ockult innehåll, en företeelse som verkar ha varit hyfsat förekommande i början av 1970-talet. Emellertid är det i detta fall obskyriteten som i sig, oavsett vad jag tidigare hävdat, som lockade mig. Många andra obskyra grupper brukar allt som oftast kunna ståta med en omfattande historia, i Horses fall icke så. Obskyriteten, det ockulta inslaget och det nationella ursprunget lockade mig och har så gjort i många, många år. Och omslaget med den elaksinnade hästen, det är suggestivt och fascinerande i all sin enkelhet. Varför jag inte köpt den tidigare kan jag inte riktigt svara på. Kanske är det bara så enkelt att andra skivor lockat mer.

Häromdagen landade den dock i brevlådan, Horses enda platta. Det ska sägas att jag knappast hyste någon överdriven förväntan på musiken och första lyssningen gav mig inte direkt någon gåshud. Fast den växte. Konstant. Musiken är någon form av hårdprogg som drar åt hårdrock av det tidigare slaget, vilket jag givetvis älskar. Några likheter med Black Sabbath tänker jag inte hävda, trots att musiken Horse bältar ur sig stundtals är riktigt tung. Låtarna är var för sig väldigt njutbara, förutom den besvärliga Heat of the summer med sitt valstempo och Freedom rider. I övrigt är det riktigt bra och varierande bitar. Favoriterna torde dock vara The sacrifice, See the people creeping round och And I have loved you men det är i The journey som de verkligen sträcker ut sig med hammondorgel och tvärflöjt, sådär lagom i bakgrunden. Det är en fantastisk låt som bara den gör skivan värd sina 159 kronor. Well done.

One(-din) for the road

2009-11-30T17:05:00.003+01:00

Egentligen är min håg för sjön och livet därpå, i synnerhet under det glada 1700-talet, vansinnigt fabulerad och skild från verklighetens realiteter. Jag tror inte någon anser mig vara av sådant virke att det hårda livet till havs inte skulle ta livet av mig. Och tar inte stormar och skörbjugg mitt liv så gör väl kölhalningen det. Oaktat detta känner jag en sann och pulserande längtan efter detta liv, låt vara att jag hellre ser mig själv som officer än undernärd dysenteriker krampaktigt klängande sig fast vid liv och lem i någon masttopp. Det som en gång triggade igång denna fascination var serien Onedin-linjen. Som barn satt jag klistrad vid TV-apparaten, slukande Onedins bedrifter. När jag nu köpte säsong 1 så slukade jag återigen samtliga 12 timmar under några hetsiga dagar. Det må så vara att serien i sig inte riktigt tycks hålla den kvalitet jag en gång tillskrev den men låt mig försäkra, den är mycket njutbar och är i stil med Hem till byn bäst när inget händer. För så är det, inte mycket av vikt händer. Onedin köper bomull. Onedin har inga pengar. Onedin gifter sig. Onedin lurar sin bror. Mitt i all denna BBC-tristess, som är mediet televisionens främsta uttolkare, är det stor dramatik. Det viktigaste inslaget i serien, anser jag, är att Onedin ingalunda är moraliskt högre stående än någon annan, mer välbeställd redare. Istället är han en kylig affärsman av stora mått som hellre ser åt annat håll när etik och moral kommer i kläm. I en episod beslutar han sig för att tjäna grova pengar genom att skeppa och sälja vapen till Sydstaterna, ett land i krig och byggt på slaveriet som ekonomiskt system. Onedins fru Anne har givetvis, som alltid, betänkligheter kring detta och låter omtala dessa, som det eviga samvete hon är. Nu säger jag inte att det var rätt av Onedin men det är skönt med mindre helgonlika karaktärer, även de som traditionellt ska ses som förkämpar för det goda och rätta.

Out in the cold

2009-11-29T11:30:00.003+01:00

Det sägs att tiden läker alla sår och det är ju riktigt förstås. I de flesta fall. Vissa saker lär man sig att leva med, liksom ärr inom- eller utombords. Andra sår läker och ersätts av något helt annat, omvärdering och uppskattning. Jag ska inte tala om inre kriser av stor magnitud, inga dödsfall och inte förluster av lemmar. Istället ska jag koncentrera mig på de sår och den besvikelse vissa skivor är förmögna att orsaka.

Under min tid som musikintresserad har jag stött på en mängd undermåliga plattor. I vissa fall står jag själv som ansvarig, som när jag i ungdomlig iver valde att INTE köpa någon av Ten Years Afters mer klassiska skivor utan skaffade mig 1989 års About time. Besvikelse? Absolut! Skivan var ju inget av det jag läst om, uttryckta superlativ om historisk betydelse och musikalisk kvalitet. I ett annat fall Candlemass skiva Chapter VI. I det fallet var det inget överilat och dumt köp. Vid dess release 1995 var Candlemass ett favoritband utan dess like. Jag slukade deras tidigare plattor och avgudade Tales of creation (1989). Jag utropade till och med den sistnämnda till Världens bästa platta vid något tillfälle. Chapter VI var ingen storslagen affär. Den nya sångaren (Thomas Wikström) gjorde mig besviken, musiken gjorde mig modlös. Messiah Marcolins dramatiska röst skulle det vara, inget annat.

Enär exemplen ovan och de känslomässiga skador som jag ådrog mig då har läkt och ersatts med ett visst mått av likgiltighet, sånär som på att jag fortfarande kan uppskatta Candlemass tidigare skapelser, så är det en skiva som bara för ett par dagar sedan förvandlats från ett besvärande sår till ett ärr delvis i förvandling. 1986 släppte Judas Priest skivan Turbo, en syntifierad och pop-anstruken affär som fick mig och många andra att sätta i halsen. Nu hörde jag den inte 1986 utan cirka 10 år senare då jag fick den på vinyl av min käre svåger. Då liksom nu älskade jag Judas Priest, i synnerhet Painkiller (1990) som fortfarande står som deras bästa men också det årets hårdaste släpp. Så lägger jag Turbo på vinylspelaren och mitt hjärta skrumpnar, brister och faller isär. Ett plastigt, kallt syntinferno når mina öron. Vik hädan, Satan! Skivan spelades aldrig mer.

Nu, 13 år senare, samtalade jag med en god vän om skivan. Han menade att den inte alls är så dålig som ryktet vill säga. Sent igår kväll messade han dessutom att skivan hörde till gruppens topp 5. Nu var han säkerligen berusad vid tillfället och då kan känslor flyga åt alla håll men visst, det är kanske så. Jag tog fram plattan, min nyfikenhet var väckt. Och med tanke på min nyfunna kärlek till syntmusik kanske jag skulle kunna åtminstone acceptera skivan och klamra mig fast vid något litet, någonting som kan kallas bra. Ge mig hyfsat, vid Gud! Döm om min förvåning, Turbo är, ska jag säga, ojämn men när den är bra är den förträfflig. Syntarna stör mig inte alls, så det är inte de inslagen som längre avgör skivans storhet eller brist därpå. De låtar som är undermåliga är just det: dåliga. Men de som är bra är fantastiska och det är i synnerhet fyra låtar som är just det: Out in the cold, Turbo lover, Private property och Reckless. Den sistnämnda är den som mest kan anses tillhöra det klassiska Priest-soundet medan de övriga är riktigt bra exempel på popanstruken hårdrock. Kanske att Out in the cold är den bästa ändå, denna tunga powerballad. (Förövrigt är ju det en jävla benämning.) Att det är just den låten som mest tilltalar mig är lite komiskt eftersom skivan verkligen var det under så många år, Out in the cold.

Mina ärr har läkt. Rob Halford, ni är förlåtna. Ert snedsteg har visat sig vara korrekt. Skivan hamnar inte på min topp 5 men genom att omfamna det okända och förbjudna har ni vidgat mina vyer och för det tackar jag er.

Jukebox

2009-11-25T20:14:00.003+01:00

De senaste två veckorna har jag köpt upp mig på ett antal skivor av mycket varierande innehåll och kvalitet. Jag vill tala lite om dem och hur mitt hjärta talar.

Mickey Curtis - Mimi

I början av 1970-talet fanns ett japanskt band som hette Samurai. De släppte två plattor, en självbetitlad och Kappa. Musiken var hårdprogg och mycket trevlig, i synnerhet Kappa. Sångaren Mickey Curtis släppte 1972 en soloplatta på Vertigo, detta anrika bolag med Black Sabbath, Budgie och Gravy Train i sitt stall. Solobedriften är en ojämn affär. Det första spåret, kan inte uttyda dess japanska alfabet, är det i särklass bästa med sitt stråkarrangemang och Curtis sköna japanska sång, men också spår 5 med en spinnande katt och trivsam triangel är fantastiskt avslappnande. I övrigt är det lite kaka på kaka med alltför mycket ballader. Mycket lite av Samurais hårdprogg återfinns, om något.

Itsuro Shimoda - Gin no sakana

Ännu en japansk platta fann sin väg ner i min brevlåda och denna gång är det en starkt orkestrerad affär som inleds sjukt starkt. Återigen är jag oförmögen att tyda det japanska alfabetet så jag fortsätter att benämna låtarna efter spårnummer. Efter spår 1 går det tyvärr utför raskt med ett par usla rock'n'roll-bidrag som inte gör någon, allra minst mig, glad. Plattan är ganska beige och inte mycket sticker ut. Den här blev de senaste två veckornas största besvikelse, alla kategorier.

I Raminghi - Il lungo cammino dei Raminghi

I Raminghi är ett klassiskt exempel på hur det obskyra har en tendens att haussas upp utan att leverera. Det finns vansinnigt mycket som återutgives under begreppet obskyr progg och långt ifrån allt är dåligt men det finns gott om fällor och sank mark. Skivan är inte dålig i bemärkelsen usel, inte alls. Den är tvärtom ganska trevlig om än lite anonym och inte särskilt anmärkningsvärd på något vis. Till dess förtjänster bör räknas den trevliga hammondorgeln och sångarens uppenbara känslostormar. Jag vet inte vad de sjunger om eftersom det är på italienska men uppenbarligen blir karl'n berörd. Musiken är någon form av hårdprogg med gitarren ganska långt fram i ljudbilden. Donna hai ragione och Cose superate är schyssta låtar verkligen men det här är ingen skiva som går varm i vare sig stereo eller iPod. Sorry. Jo! Ett enormt plus till italienska bolaget Vinyl Magic som givit ut också denna. Återutgåvorna därifrån är värda varenda krona. Vackert återskapade i mini-lp-format. (Osannas L'uomo med sitt trippelutvik är magnifik!)

Isaiah - Isaiah

"A band in the ghostland och prog, brassrock and jazzrock". Nej, jag kan inte motstå en sådan beskrivning. Det är omöjligt. Trots att bandet härstammar från Österrike och 70-talets mitt så är det väldigt brittiskt och nästan urtida vad gäller soundet. Proggen vid denna tid lät inte så här, den var alltmer virtuos och fjärran från allt det jag älskar med den tidiga varianten, den som låg närmare folk och hårdare rock. Isaiah har mer gemensamt med Gnidrolog och Greatest show on Earth än låt säga 1975 års Genesis eller Yes. För mig är det fantastiskt och skivan gör mig sannerligen inte besviken. Det starka inslaget av blås gör mig överlycklig och värmer mig in i själen. Jag vill hävda att det är en nästan solid platta, dess fem spår är alla av utsökt kvalitet, men det är framförallt de två första spåren, i synnerhet det andra, Jericho och Summer farewell. Den österrikiska orkestern är till skillnad från I Raminghi ett strålande exempel på utmärkt och obskyr progg.

Denny Gerrard - Sinister morning

Återigen en obskyr och bortglömd pärla från 1970. Rent musikaliskt skulle Gerrard kunna liknas vid Bob Dylan, om än inte fullt så nasal. Det handlar alltså om en singer-songwriter, från Sydafrika faktiskt. Jag köpte den lite på spekulation, som så ofta, eftersom kompbandet utgörs av High Tide, det band som är ansvarig för 1969 års tyngsta platta. Sinister morning är en väldigt njutbar samling med fokus på folk men inleds med en svängigt, elektrifierat stycke i Native sun, komplett med en otrolig text. Skivan avslutas med Atmosphere, ett stycke väldigt väl benämnt då det faktiskt är otroligt atmosfäriskt och suggestivt. Mycket bra skiva!

Bill Fay - Time of the last persecution

"The missing link between Nick Drake, Ray Davies and Bob Dylan". Hmm... Nåja, kanske det men Fay, hyfsat okänd skulle jag tro, har något visst och det är mer eget än kopierat, trots att likheter finns med andra artister. Framförallt skulle jag beskriva honom och hans röst i synnerhet som en variant av Leonard Cohen , om än något mindre släpig och seg. Ibland hör jag också Kris Kristofferson. Skivan utgörs av kompetent och trevlig folkrock. Lite blues-licks och blås ger soundet fyllighet och tidsanda, något jag uppskattar mycket. Kanske är hans sång på gränsen ibland vad gäller tonsäkerhet men det han förlorar på gungorna tar han igen på karusellen, som det heter. Om hans röst saknar omfång innehåller det känsla och det är alltid bättre. Time of the last persecution är en ypperlig samling låtar som tyvärr hamnat vid sidan av andra större artister. Bill Fay är bättre än Nick Drake och ligger närmare mitt kynne än Dylan.

Earth & Fire - Earth & Fire

Det holländska bandet Earth & Fire's debut är en härlig blandning av progg och hårdrock. Omslaget, ritat av Yes hovleverantör Roger Dean, är magnifikt och musiken likaså. Den har jämförts med Sandrose enda skiva, en mellotron-tung affär, och visst, det kan jag kanske hålla med om fast Earth & Fire är hårdare. Gitarren är rivande och grov, som om den är omsluten av elektricitet, i vart fall i de hårdare styckena. Jag har länge blängt på skivan men nu blev det av och den gör mig inte besviken. Love quivers är den stora hitten för mig. Orgel och fräsig elgitarr har aldrig gjort mig ledsen.

OMD - Architecture and morality

En god vän tog mig i handen och ledde mig ut på ängder av annan grönska. Med öländskt lugn visade han med hela handen riktningen, mot OMD och deras tredje skiva. Alltså, det är oterhört vacker musik. Låten Sealand är som att sköljas fram på en våg av lugn och jag älskar den. Vilken jävla låt! Och för tre år sedan avskrev jag allt vad synt-musik hette. Förkastade det i fördomsfullt majestät som känslokall och osvängig sörja. Jag har tänkt om, blivit frälst och välkomnar nu den här musiken. Så fantastisk musik.

OMD - Orchestral manoeuvres in the dark

Jag passade på att beställa deras första också och trots att den är bra så grep den mig inte alls på samma sätt som Architecture and morality. Det är delvis ett annat band, en oslipad pärla. Bra men inte lika direkt. Kanske kommer den växa med tiden.

Buggles - Age of plastic

Jag älskar Drama, Yes skiva från 1980 med Buggles-medlemmarna Trevor Horn och Geoffrey Downes. Jag förstod inte då vilken inverkan grabbarna hade på Yes. För mig var Buggles ENBART Video killed the radiostar. Om jag hade fel? O ja. Age of plastic är en helgjuten platta där hitten är den sämsta och de övriga låtarna lyser intensivt. Vartenda spår är av otvivelaktig kvalitet och det är svårt att ta ut favoriterna. Kanske att titelspåret och Astroboy (watching the proles on parade) ändå tar priset men komkurrensen är stenhård. Otroligt och extremt överraskande bra skiva.

Pentangle - Solomon's seal

Sista bidraget blir favoriterna Pentangle och deras sista skiva från 1972. Trots att den är inspelad under svåra förhållanden, bandet höll på att splittras, så är kvaliteten lika lysande och otvivelaktig som vanligt. Det jag gillar mest med Pentangle är deras skitiga och rockiga inställning och tolkning av (framförallt) brittisk folkmusik. Virtuoser till trots är deras sound vansinnigt respektlöst och smutsigt men alltid sinnessjukt vackert. Mina superlativ kan regna i timtal över medlemmarnas rspektive genialitet men jag tror min poäng gått fram ändå. Skivan tillhör den minst kända i repertoiren, skulle jag tro. Den har varit utgången i många år men tycks nu äntligen ha funnit sin väg och återutgivits på CD. Låtvalen är såväl traditionella som egenkomponerade och det är inte sällan de lyckas bäst med sina egna låtar. Det är omöjligt för mig att ta ut någon/ enstaka låtar utan nöjer mig med att konstatera att skivan är ett mästerligt stycke brittisk folk. Elegant, vackert och svängigt. Ride on!

Rule Brittannia

2009-11-25T19:53:00.005+01:00

Jag är anglofil, det ska inte förnekas. Med stolthet skulle jag ikläda mig Pete Townshends vita kavaj med Union Jack som ryggmotiv, om jag kom i den vill säga. Det finns något alldeles särskilt och säreget i det brittiska lynnet, förutsatt att det finns något sådant, något rebelliskt och motvalls. Jag tänker inte bara på att de kör på vänster sida av vägen eller dränker sin friterade fisk i maltvinäger utan främst på deras sätt att närma och till yttermera visso tillägna sig rock- och popmusiken. Nu är detta påstående inte på något vis omvälvande för någon som läst och intresserat sig för popmusikens utveckling från då till nu. Den svenska varianten i form av Tages, Hep Stars etc är i många stycken en efterapning eller försök till kopiering av ett amerikanskt sound som inte sällan misslyckas. I egentlig mening är det väl i mitt tycke bara tages och Slam Creepers som lyckas skapa någon form av egensinnig och trovärdig variant. Men visst, jag kan ha fel. Emellertid uppskattar jag försöken. Någonstans hoppas jag också det. När det gäller engelska öarna så är det ofrånkomligt att tala om The Kinks. Detta band, mer än andra, tycks ge fullkomligt hämningslöst utlopp för sitt brittiska ursprung. Jag lyssnade imorse på den utmärkta Some mother's son som på ett alldeles underbart vis kapslar in det jag talar om. Ray Davies berättelse om skyttegravarnas helvete under Första världskriget är enastående och rör mig alltid till tårar. Och det är häri Davies geni ligger. Stundtals är det som om hans kreativa ådra bubblar över och musik skapas som (nästan) övertrumfar allt. The Who, Small Faces och till och med Beatles bidrar alla med sitt brittiska ursprung men det är i Kinks jag får en sann överdos, i positiv bemärkelse, av det engelska jag så helhjärtat omfamnar. När andra siktar mot Amerika sluter sig Kinks under 1960-talets andra hälft och går mot en introvert och nationell riktning. Det är synd bara att det genialiska, detta uttjatade ord, så ofta överskuggas av trivialiteter och strunt. Å andra sidan är det få band som kan uppvisa en jämn begåvning över så lång tid och till och med favoritband/-artister som Black Sabbath, King Crimson och John Martyn går stundtals på grund och det är dem väl unnat.

Det låg en kamel på hallmattan imorse.

2009-10-31T10:59:00.003+01:00

Jag njuter skamlöst, som en gammal pascha i sitt harem . Den nyligen remastrade och utökade utgåvan av Camel's liveplatta Pressure points (1984) damp ned igår och den har varit efterlängtad, utgången som den var. Camel är ett band som aldrig blev sämre utan tvärtom alltid växte. Var de bra 1975 så var de strålande 1984 då Stationary traveller, kanske deras bästa, släpptes. I vart fall är det en av deras bästa. Liveplattor är inte alltid särskilt roliga att lyssna på. Det kan vara kliniskt, överdubbat, platt, dåligt ljud och dåligt spelat. Fast sen finns det en handfull liveupptagningar som verkligen lever upp till ryktet. Jag ska inte här sitta och namedroppa dessa som en bajsnödig gymnasist, trots driften att så göra, utan bara konstatera att Pressure points verkligen är en storartad platta och ett ännu mer storartat dokument över ett av de absolut främsta proggbanden någonsin, ett proggband som i Genesis anda utan ansträngning tycktes överbrygga klyftan mellan pop och progg. Att Camel är snäppet vassare står jag fast vid. 1980-talets underbara ljudlandskap belyses med all önskvärd tydlighet, denna kväll på Hammersmith Odeon anno 1984. Den som ändå fått vara med...

Steh auf!

2009-10-30T20:17:00.001+01:00

Jag lever i en stekhet miljö. Franz?

Force majeure

2009-10-21T19:14:00.002+02:00

Jag har böjt mig för en vänlig vind, en mäktig smekning av innerörats membran. Jag har funnit frid och med glädje kapitulerat inför det beläte jag tidigare så intensivt ratade, nej hånade, blind av hänförelse inför de gamla gudarna. Det var oundvikligt, kanske. Det var dithän min kosa styrde, dit där ett annat synsätt regerade. Kamrat, ännu regerar! För den flodvåg som tog mig med storm har fört mig å stora vågor på en resa jag för fem år sedan sett som otänkbar, omöjlig och löjlig att ens betänka. Jag har lagt ned min sköld inför en större makt och är nu i Tangerine Dreams sold. Boxen Tangents damp ned och min lycka vet inga gränser. Min gode vän sa att deras musik är en evig, suggestiv resa. Jag kunde inte sagt det bättre själv. Min ingång började med en utgång i Exit men min resa har bara börjat.

Dagens ord:

2009-10-14T19:40:00.001+02:00

Ulv

Samhällets styvbarn

2009-10-14T17:59:00.002+02:00

Det sägs ofta om obskyra rockplattor att det är tungt, skitigt och elakt. Tyvärr tycks det vara önsketänkande eftersom alltför ofta visar sig motsatsen råda. Men så har vi Stepson som bryter denna trista trend. Deras enda skiva från 1974 är ett sannskyldigt mästerverk vad gäller hård, bluesdriven hårdrock. Åtminstone är det sant till 60%, det är "bara" 6 av 10 spår som är sanna genidrag men å andra sidan är det ett riktigt gott resultat. Jag är svag för ljudbilder, som de flesta, och här är en nästan ogenomtränglig sådan. Det låter furiöst, på min ära! Och så mitt i denna gröt, en hammondorgel... Ett svalkande inslag i en annars kokhet miljö. Jag faller som en fura, var gång jag lyssnar på Stepson. I synnerhet trion "Rule in the book", "Suffer" och "Burnin' hurt". Det är tre låtar med avgrundslik attityd, extrem bredbenthet och ett (nästan funkigt) sväng lika oemotståndligt som en skål lakritspipor, för övrigt världens bästa godis.

Word

2009-10-13T13:45:00.002+02:00

-I've seen the end and it's not pretty.

/Jonathan Macaius (1856)

Stålögat

2009-10-13T13:34:00.002+02:00

Av de stora folkrockbanden är Steeleye Span det minst intressanta. De övriga i topp5-listan såsom Pentangle, Fairport Convention etc. är så vida pass mer spännande. Det betyder inte att Steeleye Span är ruttna eller andefattiga, de är bara lite, lite sämre. Med det sagt ska jag be att få föra till protokollet att de faktiskt skrivit en av mina absoluta favoriter i genren engelsk folk: Dark-eyed sailor från "Hark! The village wait" (1970). Det är ett gudabenådat stycke av outsäglig skönhet. När den nu spelas för vilken gång i ordningen förpassas jag till ängder utan beska, salar utan svärta och tillstånd av eufori.

Time is on my side

2009-10-13T13:11:00.003+02:00

Vi var sent ute, den där söndagen den 4 oktober 2009. Muséet skulle stänga om 90 minuter men efter att ha tänkt över situationen under bråkdelen av en sekund kastade vi oss huvudstupa in genom entréen och löste biljett. Jag älskar muséer, i synnerhet regniga söndagar och i gott sällskap. Att marschera framför montrar med urgamla föremål fyller mig med respekt och vördnad, inte bara inför de människor som en gång hackade ut en kniv ur ett stycke flinta utan också inför tiden som sådan. Obändig arbetar den sig fram och förflyttar oss från nu till sen, från då till nu. För mig är det en svindlande tanke, att när då regerade och någon faktiskt bar dessa svartnade, medeltida skor var det nu. Och 500 år senare är detta nu så förbannat då. Nuet förpassat till dåtid. Det blir än mer svindlande att tänka sig att nu, när jag skriver detta, också kommer bli då. För mig framstår dessa ting, sköra och anfrätta av tidens tand, som mysterier, i synnerhet det som är förgängligt. Träföremål, vaxljus, klädesplagg... Allt detta är förgängligt. Ta till exempel skåpet på bilden, tillverkat på 1300-talet. Det är ännu helt men hur många skåp har överlevt 700 stormiga år? Och varför har ingen kastat det eller huggit upp det? Det är en sak att exempelvis skorna överlevt i gynnsam miljö men ett skåp? Skorna har ju hamnat i jorden av slump eller kastade som sopor men skåpet måste förvarats någonstans ändå. Jag har svårt att tänka mig att det använts kontinuerligt under alla år men å andra sidan är det ju möjligt att det faktiskt varit just det, i användning. Tidens framfart är fascinerande och att stå och titta på ett föremål så oändligt gammalt, att jag får möjlighet att se denna relik när så mycket annat givits åt förgängelsen, ger mig en känsla av svindel. Dragningen till skåpet är enorm. Jag vill krypa in i skåpet, inandas seklerna för att komma närmare historien och tidens väsen. Men det får man ju naturligtvis inte, tack och lov. Det vore trevligt om Världens äldste son kunde låta bli det äldsta skåp han sett och lämna det intakt för andra att njuta.

En tid förfluten

2009-10-13T13:08:00.002+02:00

En planerad men ännu ej genomförd resa till Bockstensmannen förgyller min höst. Om någon har några hälsningar till denne kan jag pliktskyldigt framföra dem.

En pakt med Belsebub

2009-10-10T09:57:00.003+02:00

Skivan har "klassiker" stämplad över sig, detta trots att man bör lägga till ordet "kult" framför denna stämpel. "Kultklassiker" är i sig ett obehagligt ord som får mig tänka på hemska partysamlingar med Eddie Meduza och andra ekivokt betingade stycken. Men kanske ligger det ändå något i ordet, när något obskyrt levt vidare genom årtiondena, oberoende av kommersiell framgång utan snarare på basis av dess innehåll och/eller kvalitet. Det amerikanska bandet Covens debut "Witchcraft destroys minds and reaps souls" (1969) är ett gott exempel på sådant. Jag hörde talas om den för säkert tjugo år sedan och intresset väcktes. Det var mytomspunnet och farligt, en rockmusikens hyllning till Djävulen. Nu kan jag tycka att det låter smått fånigt och den ursprungliga fruktan jag kände för den här typen av skivor, alltså på den tid då King Diamond skrämde livet ur en finnig tonåring, har försvunnit. Fast fascinationen kvarstår. Det italienska skivbolaget Akarma har valt att ge ut skivan på nytt och ja, jag var tvungen att köpa den helt enkelt. Det satanistiska Jefferson Airplane, ungefär så låter musiken. Bandet hade med lätthet passat jämsides med övriga akter och spelat på Woodstock som alla andra. Det är knappast låtarna i sig som är anmärkningsvärda, trots att de är riktigt bra, utan sångerskan Jinx Dawson som utmärker sig mest. Hennes röst är rivig, stundtals skärande och hon låter farlig och oberäknelig. Hon låter som en vansinnig och det är det som gör den här skivan mer obehaglig än många andra nutida akter med satanisk agenda. Ett möte med denna furie kan sluta hur som helst, om jag tillåts fantisera fritt och obundet. Det här bandet leker inte, det är på allvar och visst, det kan man tycka vad man vill om.

Den fråga som väcks hos mig är ändå varför sånger om Helvetet och dess regent ändå inte klart och tydligt omtalar vilka fördelar ett eventuellt styre av denne skulle innebära. Jag har full förståelse för att man bara kan få njuta dessa förmåner om man skrivit upp sig på rätt lista, som ju fallet är vad gäller all religion, men det tycks inte ens som om detta per automatik skulle föra med sig något gott. I Himlen får man njuta av en lugn och skön tillvaro, vad jag förstått, men i Helvetet verkar det enbart vara tufft och slitsamt. Varför skulle man då vilja jobba för en lynnig, ogin och elak jävel som Belsebub? I "Pact with Lucifer" skriver en ångestriden bonde över sin själ och son till Djävulen i utbyte mot sju års framgång, förvisso, men det är ett högt pris, kan jag tycka, för en evighet i flammor och os.

Om jag nu istället bortser från dessa frågor och fokuserar på musiken kvarstår i alla fall ett stycke god rockmusik av tidstypiskt snitt. Jag älskar några låtar, diggar andra och bortser helt ifrån det kanske mest kända spåret, "Satanic mass", en tretton minuter lång (påstådd) inspelning av en svart mässa. Det är ett monotont stycke bestående av evigt mässande och klockringning. Kanske hade jag tyckt det var häftigt och spännande för tjugo år sedan men inte nu. Att sitta sig igenom detta stycke höjer enbart frågan vad man egentligen gör med sin tid. Och kanske det är en bra fråga hur som helst.

Pilots of Purple Twilight

2009-10-05T22:03:00.003+02:00

Nyss hemkommen från Göteborg lägger jag min första Tangerine Dream-platta på skivtallriken, Exit (1981), och jag smälter som ett troll i solsken. Det här är storartad musik!

Ta det från början

2009-10-02T21:46:00.003+02:00

De senaste dagarna har Kinks platta "Sleepwalker" (1977) gått varm i stereon. I vanlig ordning är det en något ojämn skiva, som så mycket annat av deras 1970-talssläpp, men förvånansvärt och tydligt enhetlig. Det pendlar mellan genialitet och trivialiteter, utan att för den skull bli riktigt dåligt. Ray Davies är liksom Pete Townshend bäst när han koncentrerar sig på intrikat pop och den hårdare änden av rockmusik. Ibland faller han dock för frestelsen att skriva musik som i egentlig mening är under hans värdighet, såsom den mindre intressanta "Artificial light" eller titelspåret.

Det talas så mycket om punkens nykomlingar och de gamla dinosauriernas kamp för överlevnad, en kamp som enligt myten slutade med Yes och Procol Harums undergång. Jag är inte så säker på att jag köper det. Varför skulle Procol Harums fans vända dem ryggen för punken? Det finns andra, mer trovärdiga förklaringar till detta fenomen. Men om nu punken regerade 1977 så är "Sleepwalker" ett modigt tillkännagivande som aldrig ens försöker anpassa sig till en ljudkostym som vore illa sittande. Det är så tydligt The Kinks men ändå förflyttat från de tidigare årens tunga konceptplattor. I grunden är det en samling anspråkslösa men ack så potenta pop- och rocklåtar som känns både fräscha och vitala, till och med 30+ år efter dess släpp, och detta på ett sätt som jag tycker tidigare 1970-talsalster delvis saknat. "Preservation act" 1 och 2 (1973 resp. 1974) ståtar båda med sina ljusa stunder men är tungfotade. Här bryter de sig ur det formatet vilket helt klart är till deras fördel.

För egen del så funkar skivan nästan från början till slut men min favorit måste vara "Mr. Big Man", en låt som börjar aldrig så försiktigt med en mjuk orgel för att sedan byggas ut till ett skönt, tillbakalutat klimax med Dave Davies gitarr som ledstjärna. Resultatet är ett stycke underbart melankolisk 70-talsrock. I rocktidningars listor över gitarrister står aldrig Dave Davies med, ett till stora delar ofattbart faktum. Han är grymt underskattad med en skön, högst påtaglig känsla i spelet. Och som om jag inte visste hur det skulle sluta när jag läste om den i somras köpte jag igår Kinks-boxen "Picture book".

Ordning och reda

2009-09-29T19:26:00.002+02:00

Jag anser King Crimson vara proggrockens urfäder, de gudar som skapade ett helt nytt Universum. Deras förstlingsverk, "In the court of the crimson king" (1969), står inte bara som proggens absolut bästa skiva utan också för mig som världens bästa. Med det sagt ska jag villigt erkänna att jag har dålig koll på deras skivsläpp efter 1974. De påföljande decenniernas till synes ändlösa ström av skivor har gått mig något förbi. Delvis på grund av fördomar, det ska sägas, men också av brist på intresse. Mina fördomar sade mig länge att proggens förgrundsgestalter, oaktat bandtillhörighet, sorgligt nog tappade fokus under de första åren av 1970-talet och vid dess mitt så kapitalt misslyckades med att läsa korten att deras väg nu var utstakad mot en oundviklig undergång. Emellertid så har det visat sig, efter ett enträget empiriskt arbete från min sida, att så förhåller det sig icke. Det första tecknet på detta kom för några år sedan då jag inhandlade, mot min innersta vilja vid denna tidpunkt, Camels "Nude" (1981). Jag kunde snart konstatera att musiken förvisso skilde sig från deras tidiga 70-tal men inte bortom igenkännlighet och vad än viktigare var inte bortom njutbarhet.

King Crimson första tre skivor är något av det absolut mest njutbara som finns att lyssna till. Jag förkastar hemskt gärna den traditionellt vackra musiken för Crimsons verk, för ska sanningen fram så har de, mycket subjektivt betraktat givetvis, skapat de skönaste stycken jag någonsin hört. Förutom denna skönhet rymmer de också en hel del kantighet, kraft och själfullhet som är svår för andra band att riktigt nå upp till. Efter "Lizard" (1970) förändras de gradvis till ett hårdare sound som når ett klimax på plattorna "Larks tongues in aspic" (1973) och "Red" (1974). Den senare med avslutande eposet "Starless", ett stycke av alldeles fantastisk skönhet. Men där tar det slut. Robert Fripp packar ner sin gitarr och upplöser bandet för att ge sig ut på andra äventyr. 1981 återkommer han med en ny sättning och de släpper skivan "Discipline". Jag har inte haft någon synnerligt nära relation till detta alster. Visst, jag har lyssnat men fan så lite jag har hört. Idag fick jag hem den i brevlådan och jag är mållös. Det är en makalös platta som känns extremt modern för sin tid. Till skillnad från Genesis samtida platta "Duke" (1980) så låter "Discipline" mycket mer disciplinerad (hmm...) och fokuserad, detta trots att jag fullkomligt avgudar "Duke". Det är ett stycke hård progg med popkänsla, förankrad i det nya. Robert Fripps förmåga att förändra bandets riktning, från sagolik progg via hårdprogg med inslag av fusion till New wave-doftande progg-pop visar på ett utpräglat geni, obändig och stark. Trots att de på sin tid, i synnerhet med plattan "Three of a perfect pair" (1984), anklagades för sell-out till förmån för poplistorna så kvarstår deras insatser under det tidigare 1980-talet som betydligt mer "sann", om man kan tala i sådana termer, visavi proggens ideal än exempelvis Genesis som måhända aldrig riktigt förmådde städa ut sina rötter ändock gled mer och mer in på en rent popbaserade arena. Jag ser inga problem med detta. Min hjärtinnerliga uppskattning för Genesis oavsett musikalisk riktning är inget jag sticker under stol med. Men! Jag föredrar King Crimson i alla väder och definitivt alla, som det har visat sig, kläder. Innebär denna kärleksförklaring till "Discipline" att jag föredrar den framför de tidigare? Njae, det vill jag inte mena och jag håller definitivt inte den framför THE musical statement of yesteryear, det vill säga "In the court of the crimson king".

Citronfjäril

2009-09-24T10:38:00.003+02:00

Ett mysterium av gammalt datum fick nyligen, synnerligen överraskande, sin lösning. Sedan tidigt 1990-tal har jag varit medveten om en skiva vilken baserade sig på en strax över två sekler gammal dikt av William Roscoe. Att jag visste detta grundade sig på mitt intresse för Ronnie James Dio. I någon text om denne stod att han medverkat på Roger Glovers tonsättande av Roscoes dikt "The Butterfly Ball & The Grasshopper's Feast". Av samma anledning som jag valt att köpa Elf-plattorna (Dios grupp innan Rainbow) vars innehåll bestod av en samling skrala boogielåtar, dock inte helt förlustiga undantag och charm, ville jag lägga händerna också på denna konceptplatta. Det lät sig inte göras utan att stöta på patrull. Att beställa "Butterfly Ball" som man nu kan göra då allt som ingen hört talas om pumpas ut i exklusiva utgåvor, små vinylreplikor med noggrannt återgivna tillbehör? Ack nej. Det var uteslutet. Så där stod jag, med en dröm och få utsikter att förverkliga denna.På hösten 1992 tog en nyfunnen vän med mig på en skivmässa i Linköping. Döm om min förvåning när jag i en back fann ett ex av just denna Graal, svärtad och inte i alltför gott skick men det spelade mindre roll. Vackra illustrationer mot gul botten... Som i en dröm. Vad som dock kom att spela en mycket avgörande och desto mer tragisk roll var att jag ingalunda kunde finna Ronnie James Dios namn någonstans. Inte ens hans riktiga, Ronald Padovana, stod att finna. Förvirrad sjönk skivan tillbaka ned i backen medan jag istället inköpte Grand Funk Railroads "Live album" och någon EP med Godflesh. Senare kom "The Butterfly Ball" ut på CD i digipak-format. Min förvåning över omslagets utseende var stor. Inte bara var den inte gul utan brunröd, den klargjorde också att Ronnie James Dio de facto medverkade. Detta mysterium har hemsökt mig. Inte på så vis att jag legat sömnlös men det har brytt mig. För en vecka sedan fick jag svaret. Samma år som Roger Glover släppte sin version (1975) släpptes nästan simultant en annan men av Rod Edwards och Roger Hand, två för mig tämligen obekanta musiker.

Jag älskar konceptplattor i allmänhet men jag avgudar konceptplattor där kompositionerna leds framåt av berättarröster. Den främsta av alla konceptplattor måste vara Rick Wakemans "Journey to the center of the Earth" men det finns fler såsom Jeff Waynes "War of the Worlds" (med en fantastisk Richard Burton) och David Bedfords "Rime of the ancient mariner". Dragonmilks "The lion and the unicorn" icke att förglömma. Berättarrösten ger lyssningen en ytterligare dimension. Det teatraliska i proggmusiken lyfts till ett högre plan. På Edwards och Hands version är Judy Dench en av berättarrösterna och det är ljuvligt att höra. Den brittiska accenten, the Queen's english, så artikulerad och vacker, kontrasterar alldeles makalöst mot musiken med sin kvittrande tvärflöjt, rogivande hammondorgel och sina utsökta akustiska gitarrer. Det är som att vaggas på ett moln, långt bort från klåpare och bekymmer. Förutom ett par calypso-doftande stycken är musiken mästerlig rakt igenom med sina stundtals Beach Boys-lika körer.

Det går inte att riktigt avgöra vilken som är bäst, Glovers eller Edwards-Hands. Den förra är mer grundad i hårdrock än pop, vilket den senare är, emellertid med klara progressiva tendenser. Det är dock omöjligt att bortse från vissa musikaliska likatecken. Jag kan emellanåt höra strofer förvillande lika de på Roger Glovers platta. Tankeöverföring, plagiat eller ren slump?Oaktat detta så var det alltså inte Roger Glovers skiva jag fann den där gången för sjutton år sedan utan Edwards-Hands. Jag har ångrat djupt mitt beslut att inte köpa skivan då jag hade chansen, i synnerhet för att det exemplaret med stor sannolikhet innehöll texthäftet med hela Roscoes dikt samt illustrationer! En våt dröm för en proggskalle som mig själv.

Magmalomania

2009-09-14T16:05:00.003+02:00

-Does humor belong in music? Så föll Zappas ord och jag som fjunig tonåring reagerade spontant med ett rungande nej. Humor hör inte hemma i musik, musik är en allvarlig sak. I efterhand har jag grundligt omvärderat min ståndpunkt. Egentligen borde inte heller det vara särskilt överraskande. Jag har alltid gillat Povel Ramel och Robert Broberg, exempelvis. Deras texter, i vart fall de som tycks rotera flitigast på radio-TV och i människors medvetande, är av humoristisk karaktär, dvs de lockar till skratt. Men deras musik, i synnerhet Povels, är inget att skratta åt. Tvärtom är denna fantastiskt välgjord och karl’n själv borde erkännas som den kompositör han faktiskt var.

Humor, slöt jag mig till, kunde också se olika ut. Det kan vara underhållande och avspänt men samtidigt också tramsigt, att drag jag sällan om någonsin uppskattar. Dr. Bombay eller Onkel Kånkel är således musik jag inte ser någon substans i. Så ej heller Smurfhits eller Björn Rosenström. Min poäng, som jag såg och ser den, är alltså att musik ingalunda får vara alltför stram och allvarlig men ej heller tramsig. Utan en viss känsla av laissez-faire faller alltihop.

Den franska zeuhl-musikens fäder Magma lät för ett tag sedan släppa en CD-box av sådan skönhet att dess väsen fyller min skivhylla med ett ljus och mig själv med en gränslös stolthet. När jag fick hem den i brevlådan efter viss tids väntan var jag som ett barn, otålig och som en följd därav på gränsen till tjurskallig ilska. Att beskriva Magmas musik för en som aldrig hört den är inte helt lätt. Musiken faller under benämningen progressiv rock men kan bäst beskrivas som mässande döds-jazz, med sånginsatser på ett påhittat utomjordiskt språk. Mitt tal om laissez-faire kommer här lite på skam. I biografin om Pete Townshend fick jag uppfattningen att han såg sig själv som en sökande, en upptäcktresande på jakt efter något glömt ackord, något dolt väsen, en mening med musiken. En jakt som för honom bort från det han gör bäst, det vill säga rock och pop, in i ett gränsland med gråaktig, introvert konstpop. Samma fenomen tycks råda i förhållningssättet Magma, med Christian Vander i spetsen, har vad gäller sin musik. Det är oftast mindre lättillgängligt med ett övergripande mål att förändra, försvåra musikens väsen. På plattan Köhntarkösz (1974) uttrycker Vander sin besvikelse över att hans vision inte fullt ut blev erkänd. ”[...] there’s not a single chord on the beat, even the syncopations and rebounds on the bass are up in the air with relation to the right hand on the piano”. För det otränade örat, mitt inkluderat, framstår dock musiken som varande i takt. Ambitionen föll således platt. Emellertid blir Magmas värld, den svarta och rysligt skrämmande musiken, så synligen fri från humor och laissez-faire, inte pretentiös på gränsen till fånigt förstoppad. Den är tvärtom intressant, njutbar och svängig, kanske just på grund av sin särart. Jag är ingen kännare av zeuhl men Magma framstår så enastående i sitt musikaliska värv att jag inte kan annat än att falla handlöst för den.

Inte mycket av musiken i CD-boxen kan kallas trallvänligt. Mässandet är tvärtom ganska monotont, även om detta inte uppfattas som ett bekymmer, och musiken är i sig snårig. 1976 kom emellertid Ûdü wüdü med ett något mer konventionellt sound, om ordet kan användas när det gäller Magmas musik, och året därefter Attahk som i än högre grad var en mer lättillgänglig variant. (Just den sistnämnda innehåller en av mina absoluta favoriter, The last seven minutes, som är en ursinnig fusionliknande sak.) Kanske att just den är en bra inkörsport till Magma på grund av sitt innehåll men jag skulle likväl rekommendera Köhntarkösz till förstagångslyssnare, en platta av skrämmande skönhet och egensinne. Det är en vacker värld att försjunka i.

Huld

2009-09-08T18:48:00.003+02:00

Jag älskade i ett slutet landskap,

där vinden smekte dina vita lår

Och gräset bugade ödmjukt

inför vår eldfängda dans

//Bergamott Hansson, 1948.

Har du nå't utan rock'n'roll?

2009-09-07T14:20:00.001+02:00

Jag ryggar gärna tillbaka när en skiva har låtar som innehåller ordet "Rock'n'Roll".

Can you hear the music?

2009-09-07T14:01:00.003+02:00

Rolling Stones, World's greatest ROCK'N'ROLL BAND! Hrpmf... I beg to differ faktiskt. Jag har ett allt annat än gott förhållande till Stenarna. Det är inte det att jag försöker göra mig märkvärdig och likt en kissnödig högstadeisatanist kissa på församlingshemmet, med skev blick tumma mig igenom Satansbibeln och på vaga grunder förkasta det som är heligt för vissa, en stor del av Jordens befolkning faktiskt. Nej nej nej, det är inte alls på det viset. Jag är en mycket tolerant man, på gränsen till likgiltig i vissa fall, och kan förvisst ha förståelse för kärleken till musiken, till Rolling Stones. Men jag behöver inte hålla med.

För mig är Rolling Stones ett band som under 50 års tid knappt förändrats överhuvudtaget. Jag har ännu förhoppningen om att kastas handlöst in i deras musik och förälska mig förbehållningslöst men så kommer det förmodligen inte bli. Rolling Stones musik är i huvudsak trist. Visst, visst, jag gillar också en del av deras repertoir men de har i min bok bara gjort en enda riktigt bra platta, 1973 års Goats head soup. Kanske gillar jag den för att det inte låter Rolling Stones? Eller, klart det låter Rolling Stones. Men ändå inte. Det finns något bräckligt i ljudbilden. En distad clavinett svävar som en olycksbådande fågel över alltihop, Jaggers röst framstår frustrerad och blåset tillför musiken en ytterligare dimension. Goats head soup framstår som plattan där alla måsten och borden kastats åt helvete och ersatts med musikalisk ilska. Jag har aldrig förstått Exile on Main St. och kommer inte förstå storheten i Let it bleed eller Sticky fingers. Men Goats head soup förstår jag. Jag fattar! (Rolling Stones bästa låt, för övrigt, 100 years ago finns givetvis med på skivan.) Kasta allt annat, det är på Goats head soup genialiteten lyser igenom som en diod i mörkret.

Något visst

2009-09-04T16:12:00.006+02:00

Grillerna i mitt huvud driver mig till inköp av ibland överhastad art, någon gång med besvikelse som resultat. Så icke i detta fall. Tidskriften Classic Rocks recension av The Move-boxen blev till en manisk besatthet att införskaffa den. Mina förkunskaper om The Move bestod av, som var god rock- och popkonässör, att sättningen hyste embryot till ELO samt hittarna de hade med Fire brigade och Blackberry way. En skiva hade jag sedan tidigare, den spretiga men njutbara Message from the country. Jag levde också med planerna att inköpa Shazam som på vissa håll hyllas som en mycket bra progg-/hårdrocksplatta. Som ofta är fallet med boxar innehåller de både genialitet som trams, The Move-boxen är inget undantag.

Det talas ofta om The Moves (påstådda) förakt för listplaceringar och framgång, att deras diskografi skulle vara full av medvetna försök att spoliera sin egen framgång genom att tramsa till och/eller göra musik som svårligen tilltalar en större publik. Jag åberopar rätten att inte hålla med. Förvisso innehåller boxen skojfriskt material (ex. The duke of Edinburgh's lettuce) men på det hela taget ger samlingen inte bevis för att The Move skulle vara mer excentriska än andra samtida band. The Who ståtar likaledes med allvar och komik. Vem minns inte Happy Jack sida vid sida med So sad about us (den sistnämnda en av popens stora mästerverk för övrigt) eller Beatles Ob-la-di ob-lada vs. While my guitar gently weeps?

För egen del föredrar jag The Moves tendens till hårdare låtmaterial som Brontosaurus, Feel too good, Don't make me my baby blue och Sunshine help me, låtar som i intensitet och styrka inte står långt efter The Who's liveplattor. Och detta i studion! Men favoriten är nog ändå A certain something. Egentligen är den inte särskilt märkvärdig, den är bara perfekt. Ett stycke perfekt pop där varje ton och varje slag faller sig perfekt och skapar en helhet av underskattad skönhet.

Hör man ELO i The Move då? Ja jo, det gör man nog. Jag är ingen expert på den Elektriska Ljusorkestern men i exempelvis Blackberry Way tycker jag höra mig en smula av det som komma skall, trots att det så dags var Jeff Lynnes skapelser och inte Roy Woods.

Get on the right track, baby.

2009-08-25T09:19:00.005+02:00

Min synnerligen oväntade kärleksaffär med Depeche Mode fick en flygande start i och med inköpet av "Construction time again" och fortsatte på inslaget spår med "Black celebration". Däremot stötte vår kärlek på betänklig patrull med den anonyma och bitvis oinspirerade "A broken frame". Kanske var jag för defaitistisk, gav upp för lätt, men jag lämnade Depeche därvidlag och försvann in i en oroande, mäkta intensiv men i sedvanlig ordning kortlivad affär med Slayer.

På fjät utan mål gled jag kring inne på Åhléns och stötte på "Some great reward". 59 kronor är en struntsumma och jag beslutade mig, inte utan upphetsning, att köpa den. (Till protokollet ska tilläggas att jag lade tillbaka King Diamonds senaste, trots att ock den betingade ett nog så hutlöst pris som 59 bagare.) Nu är vi tillbaka i de gamla, lutsfyllda spåren igen med den här utomordentligt begåvade samlingen bitar. Mitt leende ser säkert fånigt ut.

2009-08-09T16:20:00.003+02:00

1980-talet innebar en förnyelse men också stadig nedgång för Black Sabbath och om jag tvekar inför att använda ordet nedgång är det enbart för att jag någonstans gillar deras plattor under denna period. Kanske är ordet förvirring bättre lämpat. När 1980-talet bäddat ned sig inför den sista vilan slog bandet till med "Headless cross", en alldeles fantastisk platta full av liv, tyngd och sväng. Den reaktionäre Sabbath-beundraren må spotta på detta påstående men okej, gör det då. Därefter kom "Tyr", en mycket utskälld platta given kritik jag inte förstår. Ronnie Dio's så lagom lustiga comeback med "Dehumanizer ligger därefter på diskarna 1992. Uppföljaren "Cross purposes" är ett kapitel för sig men inte mycket att jubla över. Och så till slut, 1995, släpper Black Sabbath sitt senaste alster (om man inte räknar Heaven & Hell) "Forbidden". Oj oj oj, så ont det gör i lilla örat...

Om man bortser från det avskyvärda omslaget och tränger ned i djupet så döljer sig den värsta, absolut sämsta, musik som släppts under namnet Black Sabbath. Jag hävdar att Sabbath aldrig gjort något riktigt, riktigt uselt men jag tar här ett smått avsteg från detta påstående, "Forbidden" är riktigt riktigt dåligt. Det betyder inte att det är dåligt enkom sett ur Sabbath-perspektiv, det är i all sin gräslighet dålig hårdrock. Att de dessutom slagit sig samman med Ice-T och hasplat ur sig något så fruktansvärt som Illusions of power tyder på en sanslös förvirring och desillusion. Låt efter låt harvar de sig fram genom ett deprimerande träsklandskap utan försonande drag. "Dehumanizer", den sunkiga comeback-plattan från 1992, är i jämförelse en klassiker, den har ju i vart fall något enstaka spår som är riktigt (eller ja...) bra. Plattan har rätt i titeln, det här borde vara förbjuden musik. Förbjuden att framföra och förbjuden att ges ut.

Spelar du piano?

2009-07-22T13:57:00.001+02:00

...och äntligen har jag funnit en Klaus Schulze jag gillar!

And did those feet, in ancient times...

2009-07-22T13:29:00.005+02:00

Skivor lever ibland ett liv på eget håll. Vissa snurrar regelbundet, andra bara ibland. Och så finns det de där andra som under många sekler, ja i alla fall under långa perioder, hukar sig osynliga. Inköp som förpassas till att endast utgöra ännu en bit som ökar det totala antalet i samlingen. Att ligga på golvet och glo på skivsamlingen föder ibland ett nytt liv. Moonspells Memorial köptes på rea, 39 kronor på Åhléns, efter en översvallande recension i något musikmagasin. Då jag inte i egentlig mening eller större utsträckning vallar mina fötter uppå den extrema hårdrockens ängder föll den bort efter några lyssningar. In i samlingen bara. Tyst och snäll bidade den sin tid, en tid som kanske aldrig skulle komma. Så en dag där på golvet föll mina ögon på den. Jag hade nästan glömt bort att den fanns där. Jag tror starkt på att det finns en tid och plats för allt. I högsta grad gäller detta musik. När jag nu gick tillbaka till skivan och gav den en chans så föll allt på plats. Memorial är en fantastisk platta med exakt rätt ingredienser. Tungt utan att stå still, snabbt utan att dra iväg för långt, melodiskt utan att bli AOR, mörkt utan att bli bajsnödigt och vackert utan att bli trist. Vad jag inte hörde första gången vet jag inte men nu hör jag, kristallklart når mig ljudvågorna. Indeed they do.

Borta bra osv.

2009-07-22T13:23:00.005+02:00

I de flesta serier fokuseras handlingen på spänning och cliffhangers, allt för att göra tittandet så intressant som möjligt. De bästa avsnitten är de där det händer så mycket det bara kan men med Hem till byn råder motsatt förhållande, det är som bäst när det inte händer någonting.

Här ska jag fram

2009-07-20T08:55:00.005+02:00

Människans historia är präglad av en ständigt närvarande dragning mot extremerna. När människan lämnade Afrika och för första gången satte sina fötter på det europeiska fastlandet var detta ett resultat av just denna ingivelse. Att tänja på gränserna, att utforska sin omvärld och i slutändan också lämna den för en osäker tillvaro i ett nytt klimat med nya förutsättningar, är den grund som de facto vår nuvarande existens är byggd på. Utan denna drift, som lika gärna eller hellre kan benämnas progression, satt vi alla i den stekheta solen med en handfull självdött.

Extremerna, dessa gränsdragningar i en imaginär sand, är föremål för ett ständigt närmande och resultatet gör sig gällande inom alla fält. Från de tidiga odlarnas djärva försök till nutidens storjordbruk och dåtidens kurande bland klippmassiven till Turning torso i Malmö och bostäder där ingen kan eller vill bo. Allt är resultatet av dragningen mot extremerna, gränslandet för det mänskliga vetandet.

Självklart är också musiken en produkt av detta. Det är svårt att tänka sig hur stenålderns popsånger tedde sig men en kvalificerad gissning är att musiken, nu som då, spelade en avsevärd roll på såväl samhälls- som individnivå. I början av 1990-talet köpte jag i ett brinnande tillstånd av lust efter historiens själ skivan “Fornnordiska klanger - The sounds of prehistoric Scandinavia”, en samling om 41 stycken inspelningar. Ljud skulle vissa säga, andra skulle kalla det primitiv musik. (“Primitiv” är för övrigt ett intressant begrepp på samma sätt som “normalt”. Vad som är primitivt eller inte är ju blott ett mått på exempelvis vårt samhälles medicinska kunskapsnivå i jämförelse med 1600-talets.) De första tretton låtarna är tillägnade stenåldern och är inte mycket mer än rassel och hoppsasteg med snäckor eller sten mot sten i rytmiska anslag, vilket mer ger intryck av vardagens ljud än festliga musikanter. Själv slås jag av frånvaron av sånger. Nu är jag inte mer obildad än att jag inser avsaknaden av kvarlämnade texter och nothäften men jag är av den övertygelsen att även den mest “primitiva” människan hade en handfull sånger att tillgå. “Ah, the songs Jim!” Det tycks mig otroligt att tänka mig att det saknades lustiga sånger, sedelärande sånger, snuskiga sånger och rituella (naturligtvis) sånger. Kan man tala kan man också länka samman ord till någon form av melodisk slinga eller rytm. Styckena Tre flintflöjter och Ertebølle-pipan utgör båda bevis för att stenåldersmänniskan rent instrumentellt kunde frammana melodiska, i någon mening, kompositioner.

Anledningen till detta inlägg är att jag igår, för första gången på många år, lyssnade på Ministrys skiva Psalm 69. Nu anses den knappast gå i bräschen för vad som anses extremt men å andra sidan är det inte min poäng. Det är inte jakten på den mest extrema musiken som ligger i fokus för mig utan snarare i det faktum att musiken på Psalm 69 är ett direkt resultat av Ertebø lle-pipans möjligheter. Att karva en fullt fungerande flöjt av ben tyder på en tänjning av gränserna för vad som i det här fallet är det musikaliska rummet med sina avgränsningar. Nu har det vid varje tillfälle funnits de som velat stävja utvecklingen, alltid och på olika plan. Religiöst och mänskligt har det alltid funnits hinder att komma över, inte sällan med blodsutgjutelse som följd. Skaparen bakom Ertebølle-pipan stötte säkerligen på patrull av vän av ordning som av ett eller annat skäl hellre såg pipan ogjord och musiken har, som andra estetiska uttryck, hemsökts av dessa reaktionära tendenser. I modern tid minns vi sjuttiotalister gärna W.A.S.P. och debatten kring deras köttätande och våldsamma form av musik vilken i sig bara var en dragning mot extremerna i ett musikaliskt landskap där konformiteten cementerats, eller riskerade att cementeras. Synthmusiken var, liksom också punken, en dragning bort från normen och ut mot extremerna, gränslandet, ett kartläggande av möjligheterna. Denna drift är inte bara naturlig och evig utan också av stor vikt i en värld där de fossila bränslena sinar snabbare än vi anat och där miljökatastrofer och svält rider oss som nattmaror. Om vår drift mot extremerna upphörde nu skulle vår värld bli en mörk sådan utan hopp men så är lyckligtvis inte fallet. Lusten att kartlägga möjligheterna för vår framtid och tron på denna gör att det ändock finns ett ljus i änden av den där tunneln. Människan har, i vart fall hittills, inte nedslagits av återvändsgränder och kanske har vi skaparen av Ertebølle-pipan att tacka för mycket. Utan dennes kreativa gränssprängning såg det förmodligen helt annorlunda ut.

Fräckt och modernt

2009-07-15T10:42:00.004+02:00

Religiöst betonad musik tenderar att i första hand fokusera på texten och budskapet, i andra hand på det rent musikaliska. Jag ser mig här skamlöst generaliserande, om än med viss rätt. En sida av mig genomlider med glädje religiösa musikprogram på SVT. Det finns något djupt fascinerande däri. Musiken som spelas där är alltid tillrättalagd, slätstruken och vacker, i vart fall i tanken. Musiken blir en ljudtapet som tycks ämnad att pacificera tanken och stänga ute det som inte anses höra hemma där. Den religiöst ortodoxa black metal-musiken kan dock inte anklagas för att vara tillrättalagd. Möjligtvis bedövande.

När jag var i Edinburgh snappades jag upp av en liten skallig man med en prick i pannan som ville sälja en skiva där hinduiska munkar spelade heavy metal, som han sa. Jag köpte den men mina förväntningar var låga och med all rätt. Det var, om jag ska vara frank, riktigt dåligt. Poängen är att mycket musik där budskapet är det viktiga blir sämre när medlemmarna inte lägger, eller är förmögna att lägga, samma omsorg i musiken som texterna. Det finns en anledning till att Vit makt-musik, oaktat de horribla texterna, inte är en njutbar upplevelse. Och för all del, budskapet behöver inte vara nödvändigtvis vara religiöst utan kan lika väl bestå av politiska eller andra förkunnelser. Ska jag dessutom knyta an till verkligheten kan man lugnt påstå att dålig musik kommer i alla former. Vem kan anklaga skaparna av Smurfhits för att göra högkvalitativ pop?

Men så ibland dyker det upp skivor med budskap som träffar rätt eftersom musiken talar till en. En sådan är Golden Avatars "A change of heart" från 1976. Jag bekänner mig inte till hinduismen överhuvudtaget men det är egentligen ovidkommande i sammanhanget. Musiken på den här skivan har följt mig i minst femton år och ger mig ännu samma känsla varje gång den hamnar på skivtallriken, ibland med långa mellanrum. Det är inte alltid en skiva är helgjuten men den här, som återfinns i rea-backar lite varstans, är faktiskt det. Musikaliskt är det en sann fullträff av skönt proggig karaktär. Att fyllas av ljus och den där pirrande känslan som god tonkonst är förmögen att göra är, för att knyta an till den religiösa aspekten, gudomligt. Så kanske har jag helt fel. Kanske handlar dålig musik bara om just det, oförmåga att knyta samman tonerna till något exceptionellt snarare än budskap och religiositet. Kanske görs det bara för jävla mycket musik.

-I believe there is a monster in our midst.

2009-07-03T18:18:00.002+02:00

Vidare anser jag det vara en av filmhistoriens stora tragedier att det inte var Christopher Lee som spelade Dracula i BBC:s version. Louis Jourdan gör ett gott arbete och gör karaktären till sin egen men Lee är Dracula. Over and out.

-Enough! It's not funny anymore!

2009-07-03T18:04:00.002+02:00

Jag vill också föra till protokollet att jag avskyr och tar avstånd från alla avarter av vampyrfilmer såsom Blade. Dess innehåll är inte bara rena påhitt utan också djupt beklagliga i sin kroppsfetischism.

-Blood... Blood... Life... Years of life.

2009-07-03T16:33:00.011+02:00

Min jakt efter greve Draculas innersta, hans väsen och intellekt, har fört mig till år 1977. Det var detta år som BBC valde att filmatisera legenden och resultatet hyllades som den version som mest liknade Bram Stokers roman. Av naturliga skäl var mina förväntningar stora när som jag häromdagen slog mig ned för att avnjuta verket. Rent filmiskt är det inte mycket att yvas över. Det är inte det att det är dåligt, inte alls, bara inte mästerligt. I sin stil liknar det mer en sämre Hammer Horror, vilket i sig knappast ska anses dåligt. Nej, behållningen ligger snarare, eller i huvudsak, i att man kommer Dracula närmre in på livet.

I de flesta om inte alla filmer om greve Dracula framstår han antingen som en blodfattig eremit utan sociala förmågor (Nosferatu, Bram Stoker's Dracula) eller som ett känslokallt rovdjur, ständigt skrikande, väsande och aggressiv (Dracula ad. 72, Draculas vålnad). I den här versionen förhåller det sig delvis annorlunda. Till att börja med så är han högst charmant som värd. När Harker anländer för att kränga bostad är Dracula högst älskvärd och omtänksam. Guldservis, kycklingbröst med ris och gurka, tokajervin och frukt står redo att ätas av den trötte och hungrige, långväga gästen. Visst är greven lite udda men inte så att man slås av det. Hade man själv befunnit sig i rummet hade man säkerligen ägnat det föga tanke. Excentrisk, östeuropeisk greve. So what?

Den ilskne greven, rovdjuret, visar sällan eller aldrig upp några former av djupare intressen. I Hammer Horrors Dracula (1958) har han kallat till sig Jonathan Harker för att ordna upp och katalogisera det omfattande biblioteket men i övrigt är han blott ett vilt stirrande vidunder på jakt efter blod. Återigen skiljer sig BBC:s version ifrån gängse uppfattning. Dracula visar Harker till biblioteket där han talar om hur mycket han älskar engelsk litteratur. Att han under armen bär en stor upplaga av The Times atlas är obetalbart och högst intressant. Men det slutar inte där. Språkkunskaper och etnologi tillsammans med förmågan att laga god och smaklig spis gör honom till en renässansmänniska i ordets sanna bemärkelse.

Allt det där kommer inte som någon överraskning för mig. Att greven per automatik skulle vara totalt ointresserad av kultur enkom på basis av hans odöda existens framstår som otroligt och uteslutet. Om Varulven saknar förmåga att diskutera politik så är det inte att undra på, han/hon är ju trots allt bara ett djur berövat sina mänskliga drag. Vampyren behåller uppenbarligen sin hjärnas kapacitet, vilket van Helsing så på kornet låter omtala.

-My books tell me that he was an extraordinary man. A soldier, a cunning statesman - no branch of study was too difficult for him. And the power of his brain has survived his death.

Dracula låter också detta skina igenom i hans egna ord.

(Harker) -You must know a great deal of the history of Transylvania.
(Dracula) -All there is to know, I'm afraid. Sometimes, I think, too much.

Detta är det bevis jag sökt. Hjärnans intellektuella kapacitet bevaras in i det vampyristiska stadiet. Det är inget som i fallet Zombien går förlorat. Draculas ilska har naturligtvis att göra med den rovdjursinstinkt han trots allt brottas med men själen och känslolivet är intakt. Hans omtanke om Renfield eller de tre älskarinnorna är otvetydiga bevis på detta. Omtanken om dessa vampyrdamer är slående. I andra filmer är han en kall och hård älskare, labil och rentav livsfarlig. Så inte här. Han uttrycker sin kärlek genom en stor, varm omfamning och ger dem istället för Harkers kropp ett spädbarn han hämtat i en stor kappsäck. (Det senare framstår makabert och vedervärdigt men sådan är vampyrens lag, dennes överlevnad går framför allt annat. Dracula drar ett likhetstecken mellan att människan äter kyckling och vampyren dricker människoblod. Han vill göra gällande att skillnaden är hårfin och visst, i hans värld förhåller det sig av allt att döma på det viset.)

Jag läste boken för tusen år sedan men har bestämt mig för att ta itu med den igen men jag är tacksam över att ha fått ta del av den här informationen i och med den här filmatiseringen. Och kanske är det så att man inte kommer närmre personen Dracula än så här utan att börja fabricera alltför mycket och ge honom drag och beteenden som inte har någon självklar plats eller den minsta uns av trovärdighet, vilket tyvärr är fallet i t.ex. Dracula III - Legacy.

Min mening är inte att försvara Draculas framfart eller att förneka hans uppenbart fientliga och nedvärderande hållning visavi människan som art. Dessa fakta är obestridliga. Emellertid är jag övertygad om att allt har två sidor och att livet inte enbart målas i svart eller vitt. I ytterkanterna är det allt som oftast en grå nyans. Bakom det skräckinjagande yttre finns en människa, en individ som söker förståelse och kärlek som vi alla gör. Tyvärr visar sig Dracula vara obenägen att mötas på halva vägen. I serietidningen Dracula dricker han vid ett tillfälle blod från en get med god behållning. Att det vid detta enda tillfälle får duga som ersättning för människoblod visar att det är blod i allmänhet som gäller och inte enbart människoblod. Kanske är det bara så att hans smak för människor har att göra med det faktum att han själv en gång varit en sådan och förvisst ännu är det. Blodet har en livgivande faktor och han säger själv till ett av sina offer (Mina):

-You are nourishment to me. Blood of my blood. Flesh of my flesh.

Slutsatsen blir att han drivs av tvång snarare än vilja. Det är djupt rotat i honom och som alla mänskliga vanor och instinkter är det svårt att efter 400 år ändra på. Det mänskliga psyket är inte benäget till förändring i det snaraste utan sker långsamt över tid och rum. Mången ett sekel har passerat innan attityder omdanats till det vi idag anser normalt och normalitet är ju per definition majoritetens seder och bruk. Dracula kommer alltid vara en minoritet. Tyvärr tror jag emellertid att Dracula är obotlig. Hans tro på sig själv som Jordens härskare, mörkrets prins, och människans mindervärde är knappast föremål för seriös diskussion. Vi får därför se oss tvungna att leva med och bekämpa det hot han utgör och kanske ter sig den utsikten inte fullt så illa som det i förstone kan tyckas.

Timmen är slagen

2009-06-30T16:39:00.003+02:00

Språket urlakas efter hand, förvisst. Den inneboende kraften i ord som "genialitet" bleknar i takt med att det används alltför vidlyftigt och i alla sammanhang. Detsamma låter sig sägas om könsord och otidigheter i allmänhet när "knulla" används lika friskt som "och" i misslyckade syften att provocera en värld sorgligt blassé och likgiltig.

Häromveckan landade i min brevlåda en hett efterlängtad CD-box, "The time has come". Fyra mycket vackert paketerade skivor fyllda till bredden med något av den ljuvligaste musik mina öron någonsin hört. Och det är här mitt bruk av "genialitet" kommer till sin rätt.

Pentangle är en av dessa många förtvivlat bra band spelande engelsk folk, en genre jag varmt och översvallande omfamnar med hela min fysiska kropp men också själ. Under det tidiga 1970-talet, samt åren före, är scenen hopad med fantastiska grupper och artister: Fairport Convention, Mellow Candle, Gary Farr, Sandy Denny, Strawbs, Trees etc etc. Emellertid utgör Pentangle någon form av klimax och överjordiskhet. De tidigare nämndas magi är omöjligt att bortse ifrån men det är Pentangle som för mig framstår som kanske det största bandet av dem alla.

För att musik överhuvudtaget ska vara intressant krävs en stor hink skit i ljudbilden. En gång blev jag bjuden att lyssna på en skiva med fusiontrummisen Dave Weckl. Erfarenheten tackar jag för men musiken som strömmade ur den lilla bärbara kassett- och CD-spelaren lämnade mig tämligen oberörd. Det var så perfekt spelat att det bara blev en musikskoleelevs våta dröm. Perfekta toner lagda i rätt tid i ett ljudlandskap påminnande om en sovjetisk departementsbyggnad. Det fyller sin funktion men inte fan svänger det. Känslan tycktes som bortblåst. Kanske beror det på mig som person... Medlemmarna i Pentangle är musikaliskt mer än habila, de är uppenbarligen fantastiskt begåvade. Det som saknas hos dem är det rena, det sterila. Istället är hela ljudbilden fylld av ett djävulskt driv under ett skitigt handhavande vilket ger musiken ett liv som fäller mig liksom en rutten fura. (Det senare ska vara menat i positiva ordalag.)

Till det yttre tycks folkmusik ge en förvrängd bild av det medeltida livet i England. Det är lätt att man ser bilder av solsmekta skogar, grönklädda män och fagra jungfrur i slottets höga torn istället för övervåld, sjukdom och ond bråd död. Men visst, berättelserna är, om man bemödar sig att lyssna, sällan särskilt ljusa. Texterna förmedlar historier oändligt fascinerande. Snickare som visar sig vara Djävulen och mord. Oaktat texternas innehåll låter jag mig förföras av Pentangles musik och vaggas in i dessa, ofta men inte alltid, medeltida (am)sagor. Pentangles mix av jazz, blues, folk och rock är mig helt oemotståndlig och mina slottsmurar står icke emot dem, lika lite som Jerikos murar vid basunernas dån.

Kan vi inte titta på video?

2009-06-24T21:58:00.002+02:00

Jag har gått och köpt mig en video, gamla människan! Äntligen kan jag frossa i gamla flimrande, delvis avmagnetiserade VHS-kassetter. Gudars skymning och Judas särk! Det ska bli mig en sann fröjd.

Teodicéproblemet

2009-06-18T20:12:00.004+02:00

-Bli präst för fan! vrålade den övermogne bifftomaten, påtagligt onykter, ifrån mörkrets hjärta. Endast TV-apparatens blå sken gav någon ledning om hans majestäts lokalitet och ilskans ursprung.

Ibland är det svårt att göra sig förstådd. Att framhärda i någon form av humanistisk tradition ter sig stundtals som idioti, i vart fall när det sker i dess motsatta miljö. En förklaring betyder inte alltid att man företräder just den ståndpunkten. Men visst, det kan vara svårt att hålla två bollar i luften. I synnerhet om man saknar händer.

-Be careful. They will bite.

2009-06-17T15:36:00.005+02:00

För en tid sedan kollade jag på Dracula III: Legacy. Mina förväntningar var låga och med rätta så. Emellertid ståtade omslaget med fantastisk och fascinerande information. Rutger Hauer, kanske en av filmvärldens mest underskattade skådespelare, agerade Dracula i filmen. Wow! Det fina med Hauer är hans minimalistiska spel. Det är inga stora gester, förvridna miner och högljutt gastande. Egentligen gör han ingenting, ändå så mycket. En scen i 1981 års Nighthawks, där han spelar terrorist och jagas av allas vår Sly, påvisar exakt detta. Nere i tunnelbanan har Hauer tagit en gisslan och håller nu denna i ett handfast grepp med kniv mot strupen. Sly befinner sig bara några meter bort med en pistol och begär alltså att Hauer ska se sig besegrad och lugnt låta sig ledas till stationen för en kopp kaffe och ett stilla förhör. No can do. Hauers karaktär är av förståeliga skäl bekymrad och stressad över situationen och detta reflekteras mycket tydligt i hans ögon. Små medel, stora uttryck. Vem vore med ledning av detta mera skickad att idag gestalta den sombre greve Dracula än just denne man? Exakt! Ingen. I vart fall få.

Tyvärr visade det sig att filmen inte bara var en katastrofal skildring av legenden Dracula, om än i modern tappning, utan framförallt hade man från ansvarigt håll totalt missat essensen av det som är greven. Instängd i ett stort rum med TV-apparater, inkopplad till någon form av blodbank med en lesbisk vampyrorgie i full sväng i källaren väser han och beter sig allmänt ovärdigt. Droppen är när han säger "There are no dead here, just the fucked up dead" och tro mig, Dracula talar inte så ovärdigt. Med ledning av vad jag tidigare skrivit i ämnet så framgår det med all önskvärd tydlighet att grevens manér kan tyckas obehagliga men som person framstår han som vårdad, artig och kunnig i vett och etikett. Att vampyrers liksom människors hyfs kan skifta från individ till individ är ställt utom allt tvivel men när det gäller mörkrets son greve Dracula är det otänkbart att han skulle sänka sig till den lågbegåvades språkbruk och agerande. Hauers skådespeleri i filmen kan jag bara beklaga men ändock vill jag ta honom i försvar och hävda, med viss riktighet, att det handlar om manusförfattarens och regissörens uppenbara oförmåga att tränga in i och levandegöra denne demon på ett trovärdigt och elegant vis. Filmens grundtanke tycks vara att göra en häftig film med tuffa repliker á la Tarantino, ett tilltag som misslyckas lika kapitalt som att baka gott bröd på bensin.

Let the good things come

2009-06-05T09:42:00.003+02:00

Känslan av extas, ett bubblande inferno av lyckorus, en otålig längtan efter mer... Det är inte alltför ofta det infinner sig när det gäller musik. Alltså, jo. När det gäller det man gillar förstås men att hitta ny musik som får så avgörande betydelse att ovan nämnda känsloyttringar gör sig påminda, det är sällsynt, i vart fall för mig. Visst kan jag ryckas med men det stannar oftast vid just det, vilket i sig inte är ett dåligt betyg. Men så ibland... När jag befann mig i Edinburgh försvann jag ofta in HMV en snabbis för att rekognoscera och veta vad jag skulle köpa och vart jag skulle gå. Min lista var fulltecknad men det var ändock inte den som slutligen avgjorde saken. På realisation föll mina ögon på John Martyn. Namnet hade susat förbi som en i raden av engelska folk-musiker med förment betydelse för genrens utveckling. "Vad fan, jag ger det en chans. Men om jag nu gillar det så är det bäst att jag köper tre plattor på en gång". För en femma (£) stycket så är det inte hela världen om det är lika roligt som att lyssna på en pneumatisk borrmaskin. På vägen hem från flygplatsen lyssnade jag på den första, Road to ruin (1970) inspelad med äkta makan Beverly. Och jag däckades fullständigt! Inledande trojkan Primrose Hill, Parcels och Auntie Aviator var som att få audiens till en värld av oanad skönhet, jazziga tongångar i ett landskap av engelsk folk. Gröna dalar och kärlek.

När känslan av förälskelse infinner sig kan jag inte vänta, jag måste bara beställa och det gjorde jag. Min känsla var inte missvisande utan bekräftades med ett gyllene spadtag vid lyssningen av Bless the Weather, Grace and Danger och One world. John Martyns genialitet och hantverk är vill jag påstå till stor del oöverträffad inom den engelska folk-boomen av sent 1960- och tidigt 1970-tal. Min kärlek för tidiga Fairport Convention, Pentangle, Fotheringay, Sandy Denny, Richard Thompson och Mellow Candle är inte att ifrågasätta men här fann jag musik som mer än de tidigare nämnda når mig rakt in i själen. Jag kan inte lyssna mig mätt. Känslan är densamma som när jag fann Cornelis Vreeswijk på 1990-talet och jag tackar min intuition (och kanske Ödet) när jag lade vantarna på John Martyn där en solig dag i Edinburgh.

Vänt blad

2009-05-28T10:35:00.002+02:00

Jag gummerade mitt kött
ett avlångt stycke
i en febrig dröm

Och en stekel
marscherade modigt
in i munnen

men det är över nu

/Bergamott Hansson, Ök

Ting

2009-05-28T10:34:00.001+02:00

Fysikens lagar tillåter inte
att män som jag
tänker fritt

/Bergamott Hansson, Ök

Why don't you play the organ, man?

2009-05-27T13:50:00.001+02:00

Om änglarna spelar harpa spelar Djävulen hammondorgel. Så måste det bara vara. Inget annat instrument kan vara lika delar mjukt och lockande som olycksbådande och ondskefullt. Lyssna bara på Jon Lords intro till Lazy på Made in Japan-plattan, är inte det soundtracket till Jordens undergång och Helvetets framstormande horder? Jo, helt visst. Lockar inte de ljuva tonerna i Uriah Heeps July morning till varma känslor och spirande kärlek? För fan, absolut! Att jag älskar ljudet av the swirling organ är ställt utom allt tvivel, jag är en skamlös hammond-fetischist. Försteorganist i Helvetet? Absolut. Plug me in och flytta på dig.

Kartograf

2009-05-22T10:39:00.017+02:00

Vi som följt varann så långt
längs stigar sällan raka
Så plötsligt vek du av

Växtligheten blev ju mindre grön
och stekhet sand och gruvlig törst
blev till värk i andfått bröst

Och som en dåre har jag vildsint plöjt,
som en hedning tanklöst härjat
denna dalkittel grön

Jag väntar i skuggan du förlöpte,
i värmen som du lämnade kvar,
i saknaden du gav som svar

Jag väntar här en stund

Alltjämt

/Bergamott Hansson, 1942

- Sir, do we get to win this time?

2009-05-07T17:12:00.006+02:00

Det är märkligt hur vissa scener ur filmer fascinerar och fastnar på näthinnan. Dessa scener behöver inte ens vara av absolut betydelse för filmen som helhet. En kamrat och jag diskuterade detta fenomen och jag tog upp en scen ur Rambo II. När scenen utspelar sig har Rambo lämnats kvar på risfältet och hamnat i fångenskap. Förräderiet beordrades av Murdoch (Charles Napier) och när Trautman rasande rusar in till honom utspelas följande dialog (med reservation för eventuella felskrivningar):

(Murdock)

-And what the hell would you do, Trautman? Pay blackmail money to ransom our own men and finance the war effort against our allies? What if some burnt out P.O.W. shows up on the six o'clock news? What do you want to do? Start the war all over again? You wanna bomb Hanoi? You want everybody screaming for armed invasion? Do you honestly think asomebody's gonna get up on the floor of the United States Senate and ask billions of dollars for a couple of forgotten ghosts?

(Trautman)

-Men, God damn it! Men who died for their country!

(Murdock)

-Enough! I'm going to forget this conversation ever took place.

(Det är av stor vikt att man erinrar sig Murdochs nu-är-det-nog-rörelse. Han klyver, efter ...a couple of forgotten ghosts, luften med handflatan i en horisontell, mycket kraftfull rörelse.) Jag älskar den scenen. Man kan diskutera Murdochs agerande gällande Rambo men hans reaktion på Trautman är djupt mänsklig. Jag anser inte att Murdoch kan vara oberörd av det han precis gjort. Det måste påverka honom trots allt. Och i förlängningen är inte heller han hjärnan bakom detta tilltag. Ordern kom uppifrån, helt klart. Att i hettan och svetten, under svår press, stå och ta emot denna dagsedel från den rättrådige Trautman måste givetvis vara sjukt påfrestande.

Jag försvarar inte Murdochs agerande, inte alls. Det är, kan vi nog enas om, ett kallt politiskt beslut som saknar mänskliga och demokratiska värderingar MEN styrkan i scenen och Murdochs bristande tålamod är fantastiskt att se och jag ryser varje gång.

- Jag ser underbara ting

2009-05-07T16:38:00.004+02:00

När Howard Carter stirrade in i farao Tutankhamons gravkammare, som den förste att så göra på tusentals år, fick han frågan vad han såg. "Jag ser underbara ting" löd svaret. Det sammanfattar väl vad jag själv kände då jag med stora kliv och stirriga ögon trampade kring på en stor öppen plätt, mitt i skogen. Jag var ute för att klassificera arter, såväl växter som djur, men lade detta uppdrag åt sidan för att istället gå från rollen som "Biologen som visste för lite" till "Arkeologen som ville veta för mycket".

Upprinnelsen till extasen låg i upptäckten av en rostig metallklump, dold bland gräs och kvistar. Med händerna sträva av röksvampens sporer släppte jag allt och drogs som ett otympligt granitblock i rymden mot klumpen, det vill säga motsvarigheten till det svarta hålet. Det visade sig, kunde vän av forntid sluta sig till, vara resterna av en gammal radio. "Aha!" tänkte jag. "Plätten måste varit platsen för en byggnad". Tanken hade slagit mig tidigare och ju mer jag rusade runt desto mer artefakter kom i dagens ljus. Hinkar, flaskor, (delar av) serviser och en liten sprucken arm från en sedan länge slutlekt docka. Resterna av en säng, fjädrarna var dess återstod, låg kastad i den höga växtligheten, bredvid en mängd tegel som lös som stjärnor i den mörka jorden. Det var fantastiskt!

Nej, jag är inte Howard Carter. Det jag fann var inte resterna av en urtida civilisation. Inte guld och ädelstenar. Vad jag fann var resterna av liv. Kanske inte så urtida, kanske inte fullt så fascinerande som Egyptens faraoner men likväl liv. Jag har alltid ansett att historiska artefakters värde inte ligger i guld och juveler utan i allt det som är förgängligt, det vill säga vardagens och den vanliga människans prylar. Visst är det fascinerande med Tutankhamons guldkrona. Vilket arbete! Men det går på något vis inte upp mot det förgängliga. Kläderna. Redskapen. Att som arkeolog kliva in i ett av husen i Pompejii och finna hur skålen med ägg ännu står på det bord där den ställdes 79 e.Kr. måste vara helt fantastiskt. Jag vill inte skapa en debatt om arkeologiska artefakters värde eller rangordna dem. Hade jag hellre velat finna Bockstensmannens plånbok med medeltida id-kort? Ja, absolut! Men det fråntar inte min upplevelse dess värde eller intensitet. För mig är historia starkt och det påverkar mig, precis som musik. Att titta på ett kort på en människa som levde för hundra år sedan fyller mig med brinnande fascination. Ett ögonblick, fruset i tiden.

Historia är det som dröjt sig kvar när tiden gjort sitt och rösterna efter de som levde på min plätt, oaktat om det var 1930-tal eller 1970-tal, talar fortfarande. Kanske hör jag fel. Eller inte. Min far har tillgång till Folkrörelsearkivet i Boxholm. Vid lämpligt tillfälle ska jag bege mig ned dit och undersöka huruvida det varit en bebyggelse eller bara en soptipp. Om byggnaden revs 1980 eller 1950. Om den byggdes 1900 eller 1920. Mystiken tätnar...

The landscape is changing

2009-05-07T09:33:00.004+02:00

I barndomen var Jesus rebellen som aldrig sa ifrån. Den fräne snubben som trots härstamning lät sig utsättas för det ena efter det andra i vad som idag skulle kallas justitiemord, under antiken rättslig praxis. När Depeche Mode släppte singeln "Personal Jesus" uppfyllde de min vision om denne profet. Själv såg jag den bara på TV, något av deras pop-program, vilket än mer förstärkte den bild jag eftersökte. Det kändes som de mörka, allvarliga männen i TV-rutan delade min syn. Om låten i egentlig mening handlar om Jesus eller ej vet jag fortfarande inte men det spelade ingen roll.

Landskapet är i omvandling, så sant, så sant. För inte så många år sedan hade jag knappast lånat mitt öra åt synthifierad musik. Organiskt, skulle det vara. Vad nu det innebär. Med undantag för "Personal Jesus" och någon enstaka DAF-låt, mest på grund av den höga underhållningsfaktorn i låtar som "Mein Herz macht boom", så vidhöll jag denna reaktionära ställning. Mina vänners festliga leenden och rörelser till exempelvis Depeche Mode möttes av oförstånd från min sida. Och hallå, det finns inget fel i att inte förstå så länge man inte föraktar.

Häromdagen bestämde jag mig för att beställa en skiva med Depeche Mode. Inte en samling. Jag är generellt sett inte mycket för samlingar. Jag ville ha en skiva. Efterforskningarna ledde till Construction time again. Omdömen och omslag gjorde att allt tycktes falla på plats. Kanske kände jag att tiden var mogen för ett besök i synth-land. Fel, jag var övertygad. Och varför inte? Jag har ju börjat uppskatta Vangelis, Kraftwerk och JM Jarre. Varför skulle jag inte kunna se en strimma av det andra sitter och flinar engagerat åt? Jag är förbluffad över resultatet. Jag älskar skivan. "Love, in itself" är genial pop som golvar mig fullständigt. "Everything counts" golvar mig för andra gången. Det är egentligen bara två låtar som inte berör mig särskilt mycket, "More than a party" och "Pipeline". De lider kanske av att de inte når upp till de övriga låtarnas nivå.

Satt på undantag valde jag att stick i stäv mot all ekonomisk teori trotsa pengaskrinets lågvattenmärke och beställa ytterligare skivor, "A broken frame" och "Black celebration". Jag måste. Och jag vill!

Unknown demo

2009-05-06T20:38:00.002+02:00

När jag började lyssna på Black Sabbath så fanns mycket lite visuellt material tillgängligt. En VHS såldes, Never say die!-kassetten. Det var allt. Åtmintone om man fick tro Skivor & Band. Nu översvämmas marknaden av en uppsjö DVD:er med minst sagt skiftande kvalitet. Alla grupper som förr led av visuell fattigdom är nu föremål för ett överflöd. Glädjen var därför stor när det i början av 90-talet släpptes inte mindre än TVÅ VHS-kassetter om Sabbath's historia. Den första avhandlade Ozzy-eran, den andra övriga konstellationer.

Av stor audio-arkeologisk betydelse var den snutt av Earth's demoinspelningar som kunde höras på den första kassetten! (Sabbath kallade sig Earth innan namnbytet.) Dessa inspelningar har fungerat som en helig graal och jag har sett mig som en Lancelot i jakten på dessa, om än avsevärt mindre aktiv än denne riddersman. Det jag skulle sålt min själ för 1991 ger inte några större återverkningar på mig idag, nu då jag funnit graalen. Okej, det är intressant. Det kan jag inte komma ifrån. Här finns det embryo som sedan utvecklade sig till Black Sabbath's kännetecken men jag är ledsen över att de två "riktiga" låtar som finns, "The rebel" och "When I came down", bara finns som snippets, dvs snuttar. Och det är synd! "The rebel" är en fantastisk låt under de 24 sekunder som finns bevarade av den. Någon skulle kanske hävda att den inte är i Sabbath's stil men jag hävdar motsatsen. Dess pianodriv och hårda rock-attityd av relativt tidstypiskt sent 1960-tal är exakt det som byggde fundamentet för ett av 1970-talets absolut främsta band inom hårdrocken. Black Sabbath's styrka har aldrig legat enbart i hur tung eller ockult musiken varit utan också i dess melodi.

Den mest intressanta inspelningen av sammanlagt fem, efter "The rebel" då, är "Thomas jam". Det är en mycket märklig inspelning som efter ett frenetiskt fuzz-basande inleds med någon form av fusion-trumpet, inte långt ifrån Miles Davis jazz-rock. Det känns därför intressant att de 1978 sluter cirkeln genom att återigen inkludera blås i musiken. Emellertid är det inte trumpeten som är intressant utan att de i detta jammande inkluderar det som skulle kanaliseras ut i låten "Black Sabbath". Det är mycket intressant.

Är då detta så märkvärdigt? Både ja och nej faktiskt. Musikaliskt är det inte alls odelat märkvärdigt. Bluesrocken i "Early warning school" ger inte mig gåshud men den är likväl av betydelse efetrsom Black Sabbath kom från blues-traditionen och på första plattan i viss utsträckning praktiserade detta, om än i en mer progressiv tradition. "Unknown demo" är någon form av psykedelia medan "When I came down" är en sann pärla. Synd att den bara finns kvar i en 53 sekunder lång relik. Slutsatsen av att ha lyssnat igenom de fem låtarna är att det är blandad kompott, en slags Bridge-blandning där en del är chokladdoppade russin som går bort medan andra är betydligt smakligare. Vad det ger för indikation dock är att Black Sabbath redan innan de blev Black Sabbath var en versatil samling musiker med visioner och stor musikalisk drivkraft.

Blå tåget

2009-04-29T19:50:00.005+02:00

Det anordnades resor med tidsmaskin och mot nätt betalning kunde välbeställt folk resa åter i tid och rum och skjuta dinosaurer. Förutsättningen var att man som resenär aldrig avvek från den spång arrangörerna byggt i landskapet. Avvek man från denna var chansen stor att man trampade ihjäl den minsta varelse med enorma konsekvenser för framtiden, eller samtiden i detta fall. De urtidsödlor som kom på tal för jakt var de som av en eller annan anledning ändå skulle dö och i dödsögonblicket fick jägaren avfyra skottet. Vid det tillfälle jag nu diskuterar var det en stor bjässe som föll offer för ett fallande träd. Jägarna skickades iväg på tidsresan och sköt aset. Allt gick planenligt, sånär som på att en av jägarna halkade och satte foten rakt ned i det gröna. Resultatet blev en insekts otimliga död. Väl hemma igen var samhället förändrat i grunden. Den värld de lämnade var en på demokratisk grund, den de återkom till var en av förtryck och diktaturens tunga stövel. Att resa i tiden är behäftat med stort ansvar, med andra ord.

Jag är inte främmande för tidsresor som i ovan återgivna episod ur en TV-serie jag såg, tvärtom. Men kanske av andra skäl än jakt. Historien bjuder mången ett tillfälle värt att se med egna ögon men det förutsätter vissa ting. Exempelvis tror jag att man som osynlig får ut det mesta av upplevelsen. Jag som postmodern människa har föga eller ingen erfarenhet av att röra mig i medeltida sammanhang och borde inte någon ifrågasätta mig och min uppenbarelse, skulle jag uppträda vid exempelvis undertecknandet av Versailles-freden 1919? För vem är jag och hur ska jag kunna ta mig in? Osynlighet är alltså det första kriteriet.

Det andra borde vara någon form av tyngdlöshet, kanske rent av förmågan att phasa sig igenom väggar såsom någon ur X-men. På detta vis utgör man inget hot för levande varelser vars död, enligt TV-seriens hypotes, radikalt har förmågan att förändra framtiden.

Det tredje kriteriet vore någon form av hjälm eller lurar som översätter det talade språket. "Åh, språköra, det har jag allt". Hmm, ja kanske det men även det örats funktion slår slint när det gäller forntida rotvälska, inte sant?

Slutligen bör man som resenär vara insluten i en skyddande overall så du inte ådrar dig spetälska eller ger dem någon form av nutida, kraftigt muterat förkylningsvirus med resultatet att kanske hela samhällen dör ut. Då kan en insekts död te sig förhållandevis obetydligt.

Historien är bräcklig. De rester som finns och som därför ännu talar till oss, stumma men ibland osedvanligt vältaliga, utgör enda länken till det förflutna. Det kan inte bli tal om annat. Skumt doftande hembygdsgårdar och virtuella rundturer på forum Romanum är de enda tidsresor du kan tänka dig att få göra. Jag inser därför, något sorgset, att möjligheten till en tågresa destination Fordom är utesluten, men ack så det lockar.

Det eviga

2009-04-28T18:40:00.009+02:00

Tiden gör all skillnad. Intuitiontoldme talar om favoritskivor som nu tappat den lyster som förut var så stark. Ibland gör det omvända förhållandet sig gällande. 1987 var Black Sabbath ett gungfly utan stabilitet och "The eternal idol" skrämde mig. Den skrämde mig för att jag tyckte den var alldeles fantastiskt dålig men också, och kanske i synnerhet, på grund av ljudbilden. Om "Born again" hade ett sound som hämtat från Helvetets botten så verkade det här vara hämtat från en planet av is. Skivan äger Sabbath's kallaste och mest metalliska ljudbild. Kallt och sterilt pumpar de sig igenom låt efter låt med tvivelaktigt resultat. Tyckte jag då.

Under någon månads tid har jag haft skivan i tankarna men inte kommit mig för att ge den en snurr i CD-spelaren. Men så, häromdagen var tiden kommen. Och faktiskt, så illa är det inte. Ljudbilden var egentligen det enda som stämde i min bild av plattan, musikaliskt var den betydligt bättre.

Black Sabbath har knappast legat i bräschen för hårdrockens utveckling sedan 1970-talets första hälft, trots viss utveckling. På "Eternal idol" tycker mig höra att herr Iommi lånat ett öra åt den stil som rådde just då. Skivan känns fräck, fräsch och modern, om man ser det ur 1987 års perspektiv. Det är en ganska rapp platta med melodi över ett halvtungt komp. Faktum är att Iommis gitarr låter riktigt livlig, och det på ett sätt som påminner mer om "Mob rules" än efterföjaren "Headless cross". Låtarna i sig är kanske lättglömda men några hänger sig kvar: "Glory ride", "The shining" och "Ancient warrior" tillhör kategorin glömda klassiker. Ja, klassiker kanske var att ta i men de är i allt väsentligt mer än hyfsade och det är inte att förakta.

Är det Black Sabbath då? Endast till namnet. "The eternal idol" har inte mycket gemensamt med de klassiska plattorna men är en inte helt oäven och njutbar hårdrocksplatta. Skulle den spelats in av annan grupp kanske tiden behandlat den mildare. Jag vet inte. Problemet för ett band med en massa "klassiska" album bakom sig är att allt som kommer efterpå bedöms efter det snarare än musikens faktiska kvalitet. Jag ser framför mig en sommar med den här i bilstereon, för hur kall skivan än är så ger den mig numera känslan av behaglig svalka.

"The eternal idol" är inte Black Sabbath's största stund. I grunden är den på gränsen till medioker men ändå betydligt bättre än "Dehumanizer" och jag rekommenderar "The eternal idol" till vem som helst och i alla lägen framför den förra.

This Is Not A Song, Its An Outburst

2009-04-25T12:56:00.003+02:00

Det är inte ofta superlativen kring "the forgotten gems" är i överensstämmelse med verkligheten. Jag har tidigare påpekat att begreppet "obskyr" ses som ett mål i sig, en anledning att förära en ruffig inspelning betyget 5 av 5. I extremt många fall bör musiken ses mer som en historisk artefakt i likhet med Thomas Edisons inläsning av "Mary had a little lamb", en röst ur det förgångna men knappast något som sätter kroppen i stilla gungning.

Jag bläddrade förströdd igenom en gammal Record Collector och fann bland recensionerna den här skivan. En mystisk mexikan spelade in en skiva som försvann. Och det gjorde han också. Död? Nedknarkad? Ingen visste. Det är den typen av drapor som medföljer de allra flesta återutgivningar av dessa "förlorade mästerverk". Men för en gångs skull så var det inte bara ett marknadsföringstrick av något litet skivbolag som kommit över ett gammalt rullband utan sanningen som förmedlades. Superlativen var i överensstämmelse med verkligheten.

Skivan är i den milda psykedeliska skolan. Singer-songwritern med ljudutrustning. Det är vänt, mjukt och soligt även om texterna tar upp bitvis allvarliga ämnen som droger. Någon gång har fuzz-pedalen, denna fantastiska uppfinning, kopplats i för en grövre form av hård rock. Summan av låtarna är i sanning fantastisk. Kanske är skivan inte bättre än mycket annat i samma genre men det är synd att den försvann utan ett spår vid utgivningen. Vad snubben gjorde i sin musikaliska exil, i vart fall vad gäller det allmännas medvetande, är inte kunskap jag äger men med ledning av den här plattan så kan man dra slusatsen att de påföljande borde vara av samma kvalitet. Åtminstone i teorin.

Det absolut bästa spåret är "Forget it", en akustisk ballad av sådan skönhet att jag låter mig föras bort på ett mjukt moln av svalkande balsam. Den skönt smygande horn- och stråksektionen utgör ett sensationellt vackert inslag. Det här är anledningen till varför jag tycker musiken från 1960- och 70-talen generellt är överlägsen alla andra årtionden.

All that jazz.

2009-04-23T06:42:00.003+02:00

Och så är det det där med jazz. Det är sannerligen inte ofta jag lyssnar på genren. Fast det är inte helt i överensstämmelse med sanningen. Jo, ser man till den renodlade jazzen, Coltrane eller Ellington, så är det sant, då lyssnar jag i stort sett aldrig. Men när det gäller jazz-rock så händer det inte bara titt som tätt utan ofta. Jag älskar spänningen som uppstår när jazzmusiker ger sig på rockformatet. Chicagos "II" är i mitt tycke jazz-rockens flaggskepp och har väl aldrig i egentlig mening överträffats.

En god vän var i Kina och kom hem med en gåva: Joe Hisashi and New Japan Philharmonic World Dream Orchestra. Helt okänd för mig men jag slogs omedelbart av det väldigt vackra skivomslaget. Till en början trodde jag faktiskt att det var någon form av progg men det visade sig vara en symfoniorkester som spelade ledmotiv ur fransk film. Hade jag vetat det och sett den i butiken hade jag säkert aldrig köpt den. Men nu kom den in i mitt liv och jag ägnade flera dagar åt att låta den gå i stereon.

Jag har sedan barnsben drömt om en fest lik den i filmen "The party". Bärnstensfärgade drinkar i frostade glas, smoking och skön cocktailmusik från ett levande band: trummor, piano, ståbas och saxofon. Den här skivan uppfyller en av dessa önskningar, cocktailmusiken. Det är en extremt rogivande men svängig samling bitar. Jag finner det svårt att plocka ut enstaka låtar men låt nummer 8 är min favorit. Melodin känns igen men det är skrivet på kinesiska och jag behärskar inte språket. I vilket fall så är det en enastående version med jazztrummor av den typen man finner på gamla inspelningar med Tom Jones eller Dean Martin. Studiotrummisarna från den tiden var av ett särskilt släkte. Tvärtemot vad man kan tro färgas deras spel av en avsevärd skitighet som ger inspelningarna liv. Och det är denna skitighet som här kommer till tals. Inget överspel av en teknisk perfektionist, bara ett musikalist avtryck från en jävligt begåvad musiker på en skiva av anmärkningsvärd klass och stil.

Italian stallions

2009-04-19T15:16:00.005+02:00

I det allmäna medvetandet är kanske proggens flaggskepp det vid namn Genesis eller möjligtvis Yes. För övrigt är kanske dessa band de enda som i de breda lagren lever kvar. Barclay James Harvest och Manfred Mann's Earth Band är exempel på grupper som haft sin storhetstid och numer är ute på nostalgiturnéer, spelandes sina hits och minns hur stora folkhav de brukade spela för, nu när det är avsevärt glesare. Och hur så? Om nu Genesis är det enda kvarvarande och ännu namkunniga proggbandet, vad gör det? Spelar det någon egentlig roll? Nä, det gör det inte. Att proggens giganter (the ghosts of past, så att säga) försjunkit i dimmig glömska är naturligt. Minnet är kort och kanske förtjänar de att falla undan och ge plats åt nya, friska talanger. Precis som ett byalag samlas därför proggskallarna i celler och minns, återupplever och njuter av nostalgin eller, som i mitt fall, av proggens pionjärer med sina moog-synthar och pretentiösa konceptalbum. Det är inget konstigt. Specialintressen må bestå i SAAB-bilar, porslinsfiurer eller kopparkärl men det är där, i dessa med kärlek sagt nördiga sammanhang minnet hålls vid liv. För inte kan mänsklighetens kollektiva minnesbank hålla tusentals år av estetiska och konstnärliga uttryck vid liv, ständigt i fokus. Det blir upp till specialister i ett slags kulturellt tvärsnitt av flora och fauna med sina individuella syften i naturen. Jämförelsen kanske haltar men förhoppningsvis förstås innebörden.

Vidare är progg, tror jag, intimt förknippad med den engelskspråkiga kultursfären. När allt kommer omkring föddes proggen, enligt mitt tycke, på de engelska öarna. Och visst, engelskan har en förmöga att ge återklang även i en svensk själ. Huruvida detta beror på de allierades seger över Tyskland, som vissa menar, ska jag låta vara osagt men nog var det så att de allierades seger banade väg för en i huvudsak amerikansk-producerad populärkultur i form av film och musik. Denna kultur existerade redan innan andra världskriget, absolut, men spreds i vidare form efter 1945 och ockupationen. (Detta ska inte se som något inlägg rörande kulturimperialism, blott som ett filosofiskt resonemang.) Italien må ha varit en del av Axeln och som sådan besegrad, trots att de 1943 avsatte Il Duce och bytte planhalva, men kom att hålla hårt på sitt språk i musiksammanhang. I vart fall är detta sant i fallet proggen. Mycket lite av den italienska 1970-talsproggen är vad jag erfarit behängd med sång på engelska språket. Tidigare var detta en hämsko och jag avhöll mig från att ta del av utbudet. Till stor del grundade sig detta i att jag som novis inte kände till en enda av grupperna medan jag var väl bekant med King Crimson, Gentle Giant och Genesis.

I något sammanhang har jag hävdat att efter engelsk progg kommer dansk och ibland kan jag vara benägen att hålla med mig själv på den punkten. Danskarna har till skillnad från övriga nordiska länder producerat en stor mängd högklassisk progg, i många stycken likvärdig den engelska. Men inget land liknar Italien. Tyskarna är skitigare än många andra, finnarna galnare och japanerna enastående. Italiens progg är för det mesta, av det jag hittills hört, väldigt symfoniskt och högtravande. Rovescio Della Medaglias "Contaminazione" är ett högklassiskt exempel på detta. Deras första platta "La bibbia" är en med italienska och proggmått mätt i allmänhet mycket hård skiva, mer åt hårdrockshållet med skitiga gitarrer och inspelad live i studion. Men med "Contaminazione", deras tredje, växlar de in på det symfoniska, klassisk musik och hårdrock. Vid första lyssningen är det en snårig historia men det ger snart med sig. Mjuka stråkar, spelande något slags stiligt stycke som för tankarna till ett franskt 1700-talshov, bryts abrupt av ilskna gitarrer. Och tack gode Gud för att de håller på sitt språk! I det musikaliska sammanhanget gifter sig musik och språk på ett alldeles magnifikt vis.

Le Orme's skiva "Felona e Serona" är mycket riktigt ett konceptalbum om två världar, den ena levande och den andra höljd i mörker och elände. Av alla deras skivor är det denna som fått den absolut högsta betygsättningen. Och visst är den bra. Faktum är att den är helt fantastisk. För egen del föredrar jag nog föregångaren "Collage" bättre men det är till stor del beroende på att den innehåller utbrott av skitig orgel. "Felona e Serona" är mycket mer byggd på synthar, vilket i detta fall faller sig mycket väl med den svepande och symfoniska ljudbilden. Gruppen brukar liknas vid ett italienskt ELP och jag kan visst förstå jämförelsen trots att jag anser ELP vara en ganska tråkig grupp som bygger sina verk alltför mycker på klassisk musik. Absolut, de har gjort en hel del bra, men Le Orme må ha sin dos av klassiska influenser men det tar inte över och musiken känns fräsch och lätt, trots utbrott av tyngre stunder som i "Collage":s "Cemento armato" med den dånande hammondorgeln som jag älskar så mycket. Kanske är det bara så att jag inte fastnat för ELP. Vet du vad, jag ska återbesöka mina ELP-plattor!

Jag vill slutligen rekommendera tre (av många) italienska proggklassiker:

1. Le Orme - Collage
2. Campo di Marte - Campo di Marte
3. J.E.T. - Fede, speranza, carita

Grovdoppa

2009-04-15T17:04:00.002+02:00

"Det äro så groft att sandpapper framstå som vetebröd".

(Bagarmästare Karlsson till lärlingen Svante, 1889.)

Bli nu inte för glad

2009-04-08T10:26:00.005+02:00

Ja, det är sant. Jag håller i huvudsak till nere på 70-talet och rotar när det gäller musik. Sällan lämnar jag detta territorium för djärvare exkursioner ut i samtiden. Tyvärr, kan jag tycka men lik förbannat återvänder jag till mina hammond-infekterade jaktmarker. I allt väsentligt beror detta reaktionära beteende på okunskap. Det måste jag nog tillstå. Sällan ser eller hör jag något nytt som verkligen tänder mina sinnen. I bästa fall kan jag tycka att "fan, schysst" men inte så pass att jag tänker köpa det. Jag väljer hellre ett stycke progg, paketerat 1973 än ett fräscht stycke samtida. Men så ibland, bara ibland, nås jag av bud om något som slår av mig mina skygglappar med en snärtig men kärleksfull lavett. För tre år sedan läste jag i Classic Rock om en grupp, Mastodon, som skulle vara så jäääääävla bra. Progg-metal. Ja, termen är inte någon jag slänger mig med till vardags. Själva ordet "metal" ger mig lite rysning, ungefär som tanken på stuvade burkärtor, detta avskyvärda tillbehör. Jag kan inte förmå mig att säga att jag gillar "metal". Att jag älskar hårdrock däremot, det är utom tvivel belagt. Emellertid... Jag köpte i trots deras skiva "Blood mountain" (och Trivium's "The crusade"). Skulle jag påstå att jag fann skivan underbar omedelbart så ljuger jag. Det tog faktiskt ett antal lyssningar innan jag knäckte deras, vad jag ansåg, kantiga och komplicerade ljudbild. Men vilken knäckning det var! Fantastiskt!

När de nu släppte sin nya platta "Crack the skye" var förväntningarna höga. Kanske väl höga. Faran med att vara för bra är att till och med skitbra blir dåligt när uppföljaren kommer. Besvikelse och negativa omdömen. Nu hyste jag inga sådana tankar i och för sig. Min tillit till grabbarna i bandet var allomfattande. En recension jag läste menade att de förfallit till poprock och därför svikit sina ideal, så att säga, medan Classic Rock hyllade skivan. För egen del måste jag säga att "Crack the skye" må vara en något mindre snårig, mer lättlyssnad platta än "Blood mountain". Därmed inte sagt att något av deras tyngd eller progg-tendenser avtagit i styrka, de finna alltjämt där.

Jag har inte lyssnat på skivan in absurdum men anser redan nu att Mastodon lyckats med konststycket att följa upp ett extremt hyllat album utan att det påverkat kvaliteten i någon mening. Att hammondorgeln smugit sig in i studion gör mig naturligt nog inte upprörd.

Rock'n'Roll is king*

2009-04-07T13:17:00.006+02:00

Det slår mig delvis med häpnad hur stark och febrig min nyfikenhet ännu är vad gäller Black Sabbath. Det må så vara, vilket jag betonat mången en gång, att manskapet sedan länge rakat räkorna av smörgåstårtan och nu står ensamma med en stabbig och allt annat än upphetsande brödgrund. Oaktat detta, jag vill veta hur det nya materialet låter. Jag vill! Jag måste! Och se, nu i skrivande stund lyssnar jag mig igenom den första singeln: "Bible black".

Det ska poängteras att fullängdsalbumets spårlista bär vissa drag av fånighet. "Atom & Evil", som exempel, får vara hur bra som helst, som låt betraktad, men titeln känns krystad och i avsaknad av självdistans. Jag får flashbacks av det tidiga 1990-talet och låten "Window pain" jag skrev, komplett med den fantastiska textraden "I'm gonna eat you like sushi in the spring". Vad nu det ska betyda. Emellertid är låttitlarna bättre beskaffade än jag först hade trott.

"Bible Black" då... Låten är faktiskt inte så dum. Den bär viss likhet med (gruppen) Dio's 90-tal och plattan "Angry machines" men inte så att det avskräcker. Låten är tung och inleds med ett klassiskt intro på akustisk gitarr vilket ger en "Sign of the Southern Cross"-känsla och det motsäger jag mig inte alls. Borta är det djupfeta gitarrsoundet, den elektriska getingen tycks stundtals vara tillbaka. "Bible Black" är det bästa Sabbath gjort sedan "Tyr" och det är ta mig fan tjugo år sedan.

Det här är knappast det bästa jag hört, vare sig med Sabbath eller någon annan grupp, men förvånansvärt bra. Vitalt? Njae, inte direkt men inte heller impotent. Att spå skivans kvalitet i stort låter sig inte göras men om plattan följer "Bible Black"-stuket så är det mycket möjligt att de faktiskt kan råda bot på skadan "Dehumanizer" åsamkade...

...och så släpps "Paranoid" (och andra) i nya deluxe-utgåvor. Remastrad, den quadrophoniska mixen från 1974 samt out-takes och instumentala versioner av låtarna. Spännande? Ja, jo, visst. Men inte hälften så spännande som om man släppt en box med outgivet material och live-spelningar. Men icke. Faktum är att Sabbaths diskografi tycks vara helt i avsaknad av denna typ av godbitar, vilket slår mig med häpnad. Nog borde det finnas några låtar, undanstoppade kassetter och rullband? Iommi hävdar att det inte finns något överblivet från exempelvis "Mob rules"-sessionerna. "I praktiken inget", som han menar. Men vad betyder det? "I praktiken..." Finns det då en låt? Eller två? Trots att de instrumentala versionerna inte tidigare funnits tillgängliga så är det ju fortfarande "Iron Man", "Hand of Doom" och "War pigs".

Om jag är nyfiken på nya Sabbath-plattan så är det inget mot den frustrerande och maktlösa upphetsning jag känner inför utsikten att en dag få lyssna på låtar jag aldrig hört från gulderan 1970-1983. Det häver sig likt valar i mitt inre och är det så bara en låt skulle jag vara lyckligare än Djävulen i en tunna brinnande bensin.

*För övrigt ELO's sämsta låt någonsin.

Semantik

2009-04-06T13:33:00.001+02:00

-I'm not lying, I'm merely makin' it up.

(Jason Johnson, 1978)

Stigfinnare

2009-04-06T13:24:00.003+02:00

Ordstävet "Alla vägar bär till Rom" visade sig vara en sanning med modifikation då jag djupt inne i Kolmårdens skogar längs illa upptrampad stig snubblade över denna skylt, vilken gravt motsäger det den tidigare nämnda sentensen gör för gällande.

Sju sorters kakor och en liten bulle

2009-03-27T05:27:00.003+01:00

Det finns TV-stunder som lyckats med konststycket att bränna ett evigt intryck i själen. I många fall har programmets namn fallit bort och enbart lämnat kvar en visuell remnant, ett fragment av visuellt arkeologisk natur. Jag kan inte hjälpa att jag drar paralleller till förlorade civilisationer och spåren efter deras kultur.

En av de tidigaste minnesbilderna jag har går tillbaka till senare hälften av 1970-talet. En herre i stor pälsmössa står i ett ljust vinterlandskap med en röd lada i bakgrunden, och han berättar något på finska. Det enda jag kan återge av denna drapa är hans emfatiska leverans av "...yxi, kaxi" som att han uppskattar ett antal. Varför detta dröjt sig kvar kan jag inte svara på. Men det har gjort det, dröjt sig kvar.

I början av 1980-talet, eller i vart fall dess första hälft, visade SVT en serie korta mysterieavsnitt i någon serie vars namn förfallit till glömskans dunkla gränder. Inledningen bestod av spelkort som roterade och en gyllene pistol, om minnet talar sanning. (Om någon minns namnet på den här serien, tala för fan gärna om det för mig.) Jag vet att jag mer av slump än något annat såg dessa avsnitt med stor behållning och fascination trots att jag idag bara minns en episod med klarhet.

En excentrisk herre gör gällande att han ätit allt. Hur han överlevt giftiga grodor och växter övergår mitt förstånd men jag antar att hans gastronomiska kodex innehåller en passus rörande detta, att han inte behöver känna sig nödd att äta något som kan inverka menligt på kropp och/eller själ. Under en middag låter han bjuda sina gäster på helstekt människolår, komplett med fot och vad. Av allt att döma styrs värden av en helt egen vilja och anser helt uppenbart inte att hans val i livet behöver styras av takt och ton eller ens begränsas av sådana ting som generellt anses vara tabun inom den mänskliga medvetenhetens kontext. Emedan gästernas avsmak är tydlig låter sig dock värden väl smaka. Det är nu han låter avslöja att han bara har en sak kvar att spisa i livet och han ska äta det, ett spöke. Jag kan i och för sig tänka mig att det finns en mängd andra saker han inte ätit men okej, kör för ett spöke då. Genom att tillägna sig kunskap om hur man fångar ett spöke beger han sig till vad jag minns som en kyrka där han stöter på vaktmästaren, en skäggig snubbe av ansenlig ålder. Det visar sig att karl'n är ett spöke och han låter sig, mot sin vilja gissningsvis, fångas i den excentriske herrens fälla. I nästa scen hoppar några halvt genomskinliga, grå korvar omkring i ett stekjärn. Han äter upp dessa, förlorar förståndet och får åka vit buss till sanatoriet.

Det är lättare att här förstå mekaniken bakom TV-upplevelsens remnant än i exemplet med den finske herren. Jag måste ha blivit illa berörd av den glupske mannens uppenbara brist på omtanke om sig själv. Allt tyder på, till och med i ett helt teoretiskt resonemang utan empiriska bevis som grund för antagandet, att inmundigandet av ett spöke, en i detta fall tänkande entitet, inte kan sluta väl. Den glupskes behov av att förstärka sig själv i andras ögon genom ett självdestruktivt beteende är sorgligt och jag drar mig ännu med fasa till minnes historier om GG Allin och hur han under en konsert med vilje slog ut sina framtänder med mikrofonen. För mig är denna typ av beteende sorgligt och motbjudande, så ock ätandet av ett spöke vilket får anses dumdristigt. För egen del avstår jag helst.

Walking corpses are not real

2009-03-05T14:55:00.004+01:00

Jag har länge ansett att del 8 i serien om Jason, mördaren, är den sämsta av alla Fredagen 13:e-filmer. Faktum är att jag stängde av filmen efter halva speltiden eftersom jag då ansåg mig ha fått nog av trams och Jasons kutande i New Yorks gränder. Men alla förtjänar en andra chans, så också Jasons åttonde försök att bringa ordning i det kaos som regerar hans värld. Till min stora förvåning visade det sig igår kväll att filmen vida översteg mina lågt satta förväntningar. Låt vara att rullen faktiskt är riktigt bra men det intressanta i mina ögon är Jasons uppenbara intellekt.

Dracula och Freddy i Elm Street har alltid varit måttstockar för hur obehaglig en tänkande marodör kan vara. Jason och varulven är förvisso obehagliga på sitt vis men inte såsom en tänkande som kan planera och uppskatta situationen på ett överskådligt vis. I tidigare filmer har Jason förvisso använt sig av diverse metoder för att krama livet ur tonåringar och dödgrävare men i del åtta är han i sitt esse, ett slags intellektuellt klimax. Han är uppenbart bekant med hur en harpun fungerar, han placerar liken i diverse positioner och han uppvisar en kreativitet inom sitt gebit sällan skådat. Och det är nog bra så men den mest häpnadsväckande sekvensen är när Jason jagar sina offer längs Times Square (måste det vara) och sparkar sönder en bergsprängare tillhörande ett stereotypt 80-talsgäng. Beväpnade med kedjor och 1980-talets fränaste attribut Butterfly-kniven tar de sig ton emot Jason och hotar honom med en duktig stjärtaga. Jason vänder sig då om och lättar på masken för att visa sitt vanställda ansikte. Gänget ber då naturligtvis om ursäkt för sitt tilltag och Jason beger sig därifrån utan att tillfoga dem någon skada. Slutsats: att lyfta på masken var ett mycket medvetet val av Jason för att undkomma en utdragen kamp och på så vis spara dyrbar tid. Alltså är Jason kapabel att genomföra i vart fall enklare uträkningar baserade på den givna situationens natur. Tvärtemot den gängse uppfattningen är Jason icke helt hjärndöd, inte bara ett marridet djur, utan också förmögen till viss planering. Jag anser honom vara intellektuellt underlägsen Dracula och Freddy men inte alls så lågbegåvad som jag tidigare påstått.

En annan sak som min fru påpekade, hur trött ska inte Jason vara på att ständigt stöta på kopulerande ungdom? Stugorna och omgivningarna är ständigt fulla av tutte och snopp i hetsig aktivitet och med tanke på Jasons ensamhet så kan man dra slutsatsen att han drivs inte bara av hämndbegär riktat mot lägerpersonalen utan också av en djup bitterhet över vad livets tärningar givit för resultat. Säga vad man vill om karl'n men inte fan tänkte sig Jason ett liv i ensamhet, smuts och djupaste misär?

In the days to come, you will pray for death

2009-02-26T16:41:00.003+01:00

Filmen "Scars of Dracula" är en av de mer mångfacetterade skildringarna av greven, hans tillvaro och umgänge. Det hela börjar med bybornas marsch upp till slottet där de bränner ner alltihop. I vart fall stora delar av det. Tiden går och ett bedrägligt lugn sprider sig över byn. En snuskpelle på flykt från lagens långa arm, anklagad för våldtäkt, söker sig till värdshuset. I vanlig ordning nekas individen härbärge och tvingas ta sig till Draculas slott för att där tillbringa natten. Paul, som bocken heter, blir bjuden av en kvinna att stiga på, vilket han gör. Det som slår mig är den ordning och reda som råder inne i Draculas slott. Damm lyser med sin frånvaro, spindelväv likaså. Efter en stund dyker Dracula upp och konverserar sin gäst som också erbjuds vin. Klove, betjänten, får order att iordningställa ett rum medan presentationerna fortlöper.

Det är nu som Dracula gör något oväntat, han omtalar den stora branden som rasade i slottet för några år sedan. Bakgrunden, hans egen skuld etc går han inte in på. Det oväntade är visserligen inte omnämnandet av branden utan Draculas uppenbara känslosvallningar under samtalet. Han uttrycker en tydlig sorg och grämelse över det inträffade. Det verkar som han ältar saken, om och om igen. Vid ett senare tillfälle i filmen berättar han återigen om branden. Självklart måste den materiella förlusten vara kännbar även för en vampyr, i synnerhet en person som tycks så varsam med sina ägodelar som (Christopher Lee's) Dracula. I de flesta fall porträtteras vampyren (Nosferatu, Bram Stoker's Dracula etc) som en nattens varelse vilken framlider i smuts och misär men inte i Hammer Horror's versioner. Dracula har i dessa alltid en värdighet och en uppenbar önskan att leva ett så normalt liv som möjligt, trots att det styrs av dygnets skiften och blodtörsten. (Jag ska påpeka att jag, som jag i tidigare inlägg påpekat, anser Dracula vara något av en psykopat, präglad av en labil hållning och fullkomlig likgiltighet inför andras liv och lycka.)

Allt detta visar återigen (bevis No. 2376) att vampyren är en tänkande och kännande individ i behov av umgänge och ordnade förhållanden. Kvinnan, Tanya, är mycket riktigt en vampyr vars funktion i hushållet tycks vara att serva Dracula med blod men förmodligen också samtal och umgänge. Hur Klove, betjänten, fått sin anställning framkommer inte men man får förmoda att premisserna för arbetet liknar andras som fångas i de ondas nät. Det är således inte på frivillig basis och någon anledning att ta upp CV, löneanspråk och möjligheten till fem veckors betald semester finns inte. Att gå med i facket är inte att tala om.

Vore det inte för Pauls begär efter kvinnlig närhet så hade han säkerligen överlevt natten i Draculas slott. Att ligga med grevens kvinna kan inte vara bra, någon belöning står inte att få. Naturligtvis (med tanke på hans psyke) reagerar Dracula med den bedragnes vrede, misshandlar Paul och mördar Tanya. Jag finner det dock intressant att karaktären Dracula uppvisar en sådan multitud av känslor. Ilska, förnöjd artighet, frustration, sorg. Kanske behöver han bara lite beteendeterapi?

Invasion de los zombies atomicos

2009-02-26T16:02:00.003+01:00

Häromkvällen såg jag en mycket intressant film, "Nightmare City". Filmen i sig saknade mycket och helhetsintrycket är inte smickrande. Emellertid var den intressant på ett helt annat plan, nämligen framställningen av zombierna. Filmen inleds med att ett militärplan landar på en flygplats och zombier väller ut ur flygplanskroppen. naturligtvis angriper de soldater och andra som befinner sig inom räckhåll.

Det är nu det intressanta infinner sig. Normalt sett är zombier gravt funktionshindrade, såväl fysiskt som psykiskt. Dödens kalla hand har åsamkat dem svåra hjärnskador och kroppens funktioner är minst sagt undermåliga. I "Nightmare City" verkar zombierna inte bara vara i fysisk trim utan också i stånd att samordna sig och andra likasinnade som ett led i jakten på blod. Ytterligare en aspekt av zombiernas skick och fason är den (sexual)sadistiska ådra som tycks prägla dem. Inte så sällan ger de sig på kvinnornas bröst å vilka de suger och skär så blodet rinner. Vid ett tillfälle föregås detta beteende av en zombies önskan att föra en lång metallspik genom ögat, uppenbart förtjust över idén.

Jag köper det inte. I den här filmen handlar det inte om zombies. Okej, omslaget ståtar med den tyska titeln "Grossangriff der Zombies" och "La invasion de los zombies atomicos..." etc etc men det råder en förvirring i manusförfattarens skrivarstuga. I filmen är "zombiernas" tillkomst kopplad till en läcka av radioaktivitet. Alltså är "zombierna" hjärnskadade av radiaktivitet, inte av dödens påverkan. I filmen kör de bil, använder skjutvapen och andra tillhyggen i jakten på blod. Visst kan man påstå att fallet är som i "Day of the dead" eller "Land of the dead" att de odöda har en viss förmåga att tämjas eller till och med fås att genom stimulans av ryggradsbaserad kunskap använda tandborsten. Så långt allt väl, jag är benägen att hålla med Romero, men deras psykiska och fysiska tillstånd är knappast förändrat. Det går inte att ogöra hjärnskadorna. I "Nigtmare City" är det således mer en fråga om aggressiva och hjärnskadade mördare än om zombier. Sen får de vara hur "zombies atomicos" de vill.

Brittsommar

2009-02-20T18:32:00.002+01:00

De senaste dagarna har jag lyssnat mycket intensivt på en skiva, Indian Summer's enda skiva från 1971. Brittisk progg har alltid, i vart fall så länge genren varit favoriten framför andra, legat mig varmast om hjärtat. Det är inte bara så enkelt som att säga att Storbritannien är proggens hemland, även om jag anser det, utan främst för den mycket speciella ton som återfinns nästan uteslutande i den engelska varianten. Inbäddat i ljudlandskapet finns en varm, lite sorgsen ton som är helt oemotståndlig. Jag finner den hos Hannibal, Czar, King Crimson, Genesis, Gentle Giant och de flesta andra band som poppade upp i proggens barndom (1968-72 ca.). Indian Summer's skiva är en hammondanstruken sådan, vilket jag älskar. Hammondorgeln is the shit, i alla lägen. Dessutom är skivan helt befriad från utfyllnadsmaterial, den är solid rakt igenom. "God is the dog", "Glimpse", "From the film of the same name" etc etc. Ljuvliga stycken som berör mig rakt ner i vänster och höger kammare, ut i aortan och in i cellerna! Det är en sann själslig upplevelse att ta del av dessa lyckopiller. "Emotions of man", till exempel, med sitt nästan medeltida intro för tankarna till Ivanhoe och myternas landskap innan den tar fart och blommar ut i en fullfjädrad progg-pärla, till bredden fylld av den ljuvaste nektar. Vad mer kan jag säga? Sommaren är här.