Blå tåget

Det anordnades resor med tidsmaskin och mot nätt betalning kunde välbeställt folk resa åter i tid och rum och skjuta dinosaurer. Förutsättningen var att man som resenär aldrig avvek från den spång arrangörerna byggt i landskapet. Avvek man från denna var chansen stor att man trampade ihjäl den minsta varelse med enorma konsekvenser för framtiden, eller samtiden i detta fall. De urtidsödlor som kom på tal för jakt var de som av en eller annan anledning ändå skulle dö och i dödsögonblicket fick jägaren avfyra skottet. Vid det tillfälle jag nu diskuterar var det en stor bjässe som föll offer för ett fallande träd. Jägarna skickades iväg på tidsresan och sköt aset. Allt gick planenligt, sånär som på att en av jägarna halkade och satte foten rakt ned i det gröna. Resultatet blev en insekts otimliga död. Väl hemma igen var samhället förändrat i grunden. Den värld de lämnade var en på demokratisk grund, den de återkom till var en av förtryck och diktaturens tunga stövel. Att resa i tiden är behäftat med stort ansvar, med andra ord.

Jag är inte främmande för tidsresor som i ovan återgivna episod ur en TV-serie jag såg, tvärtom. Men kanske av andra skäl än jakt. Historien bjuder mången ett tillfälle värt att se med egna ögon men det förutsätter vissa ting. Exempelvis tror jag att man som osynlig får ut det mesta av upplevelsen. Jag som postmodern människa har föga eller ingen erfarenhet av att röra mig i medeltida sammanhang och borde inte någon ifrågasätta mig och min uppenbarelse, skulle jag uppträda vid exempelvis undertecknandet av Versailles-freden 1919? För vem är jag och hur ska jag kunna ta mig in? Osynlighet är alltså det första kriteriet.

Det andra borde vara någon form av tyngdlöshet, kanske rent av förmågan att phasa sig igenom väggar såsom någon ur X-men. På detta vis utgör man inget hot för levande varelser vars död, enligt TV-seriens hypotes, radikalt har förmågan att förändra framtiden.

Det tredje kriteriet vore någon form av hjälm eller lurar som översätter det talade språket. "Åh, språköra, det har jag allt". Hmm, ja kanske det men även det örats funktion slår slint när det gäller forntida rotvälska, inte sant?

Slutligen bör man som resenär vara insluten i en skyddande overall så du inte ådrar dig spetälska eller ger dem någon form av nutida, kraftigt muterat förkylningsvirus med resultatet att kanske hela samhällen dör ut. Då kan en insekts död te sig förhållandevis obetydligt.

Historien är bräcklig. De rester som finns och som därför ännu talar till oss, stumma men ibland osedvanligt vältaliga, utgör enda länken till det förflutna. Det kan inte bli tal om annat. Skumt doftande hembygdsgårdar och virtuella rundturer på forum Romanum är de enda tidsresor du kan tänka dig att få göra. Jag inser därför, något sorgset, att möjligheten till en tågresa destination Fordom är utesluten, men ack så det lockar.