För en tid sedan kollade jag på Dracula III: Legacy. Mina förväntningar var låga och med rätta så. Emellertid ståtade omslaget med fantastisk och fascinerande information. Rutger Hauer, kanske en av filmvärldens mest underskattade skådespelare, agerade Dracula i filmen. Wow! Det fina med Hauer är hans minimalistiska spel. Det är inga stora gester, förvridna miner och högljutt gastande. Egentligen gör han ingenting, ändå så mycket. En scen i 1981 års Nighthawks, där han spelar terrorist och jagas av allas vår Sly, påvisar exakt detta. Nere i tunnelbanan har Hauer tagit en gisslan och håller nu denna i ett handfast grepp med kniv mot strupen. Sly befinner sig bara några meter bort med en pistol och begär alltså att Hauer ska se sig besegrad och lugnt låta sig ledas till stationen för en kopp kaffe och ett stilla förhör. No can do. Hauers karaktär är av förståeliga skäl bekymrad och stressad över situationen och detta reflekteras mycket tydligt i hans ögon. Små medel, stora uttryck. Vem vore med ledning av detta mera skickad att idag gestalta den sombre greve Dracula än just denne man? Exakt! Ingen. I vart fall få.
Tyvärr visade det sig att filmen inte bara var en katastrofal skildring av legenden Dracula, om än i modern tappning, utan framförallt hade man från ansvarigt håll totalt missat essensen av det som är greven. Instängd i ett stort rum med TV-apparater, inkopplad till någon form av blodbank med en lesbisk vampyrorgie i full sväng i källaren väser han och beter sig allmänt ovärdigt. Droppen är när han säger "There are no dead here, just the fucked up dead" och tro mig, Dracula talar inte så ovärdigt. Med ledning av vad jag tidigare skrivit i ämnet så framgår det med all önskvärd tydlighet att grevens manér kan tyckas obehagliga men som person framstår han som vårdad, artig och kunnig i vett och etikett. Att vampyrers liksom människors hyfs kan skifta från individ till individ är ställt utom allt tvivel men när det gäller mörkrets son greve Dracula är det otänkbart att han skulle sänka sig till den lågbegåvades språkbruk och agerande. Hauers skådespeleri i filmen kan jag bara beklaga men ändock vill jag ta honom i försvar och hävda, med viss riktighet, att det handlar om manusförfattarens och regissörens uppenbara oförmåga att tränga in i och levandegöra denne demon på ett trovärdigt och elegant vis. Filmens grundtanke tycks vara att göra en häftig film med tuffa repliker á la Tarantino, ett tilltag som misslyckas lika kapitalt som att baka gott bröd på bensin.
1 kommentar:
Det är sant förvånande och lite tråkigt att Tarantino ännu inte har konsulterat Hauers tjänster.
Skicka en kommentar