fredag 21 november 2008

Gästinlägg


Jag minns min tid som skolmästare i Eskilstuna med värme. Vilken tid det. Pionjärandan som härskade inom lärarkåren i det i stora stycken hedniska Eskilstuna under åren 1860-1890 var enormt stark och böjde sig icke såsom rågen för häftig vind. En kollega benämnde sin tjänstgöringstid som "ett danande värv, med friska resultat".

Emellertid saknades det inte problem. Ett sådant var lönen som betalades i natura nästan var gång och i vart fall bestod löningen aldrig till mer än 5-10% av reda pengar. En normalmånad förtjänade jag 10 kilo hårdost, en tunna vasslemust och en halvannan kanna hasselnötter samt 25 öre av vilket hälften gick till uppvärmning av den lilla stuga vilken tjänade som lärarbostad. "Nå men så sälj osten då" menar ni? Låt mig då förtälja läget anno 1882. Ni kanske inte är bekanta med det faktum att Eskilstuna med omnejd på den tiden var världens tredje största producent av hårdost, endast Tazjkent och Bulgarien ystade mer ihärdigt. Sverige var överbelastat, ostmässigt. Det var ett bekymmer.

Idag när osten står i 50-60 kr kilot är det svårt för er ungdomar att begripa omfattningen av problemet med långsamt härsknande ost, sipprande avföring där de låg slarvigt staplade å visthusbodar och hospitalsgränder. En intagen på dårhuset i Halmstad klagade 1876 högljutt "...hurusom osten stådde mej upp i halsekotan".

Professor Alfbengt Ståål vid medicine fakultet i Lund hävdar att ostens intrång över andra, traditionella livsmedel skapade en hälsokris vars lösning icke ville infinna sig förrän efter Första världskriget då den nya staten Sovjetunionen inköpte veritabla skeppslaster för att föda befolkningen under inbördeskriget. Osten byttes mot kaukasiskt fransvirke och koks motsvarande Tysklands årliga kol- och stålproduktion åren 1914-1918.

Ungdomen lever glatt sitt liv, glömsk av gårdagens slit. Den som icke ostens diktatur upplevt kan icke föreställa sig de hålögda barnens förtvivlan över den traditionellt ammoniakbakade hem-osten. Ej heller deras glädje över det minsta stycke bröd, dem sällan förunnat. Besinna detta på din levnads stig.

//Kandidate implosive Yngwe Boor

Inga kommentarer: