Jag köpte för ett par dagar sedan Per Ragnars nya bok om Hitler-Tyskland och hur det kom sig att, som det heter, det mest civiliserade landet i Europa kunde ställa sig så helhjärtat bakom der Führer. Frågan är relevant och Ragnar skriver mycket medryckande och intressant. Att han dessutom fört samtal med en gammal nazist (från Tyskland) som själv upplevde perioden gör det hela så fantastiskt spännande. Nog är det så att de flesta av oss tar bestämt avstånd från nazismen och det elände de bjöd men det förhindrar inte att epoken är gräsligt fascinerande, för nog är det som en saga, hur verkligt det nu än var.
Jag har också läst Ragnars bok "Hitler" med stor behållning. En sak som slår mig är inte det egentliga innehållet eller hur Ragnar skriver, vilket tycks mig närmast oklanderligt. Det jag reagerar på är istället hans uppenbara fascination för Hitlers (påstådda) sexuella preferenser. Ragnar tar upp det i båda böckerna och det känns lite snaskigt, nästan ovidkommande. Jag uppfattar knappast Hitler som en sexualdåre, mer som en asexuell person. Ragnar tar upp rykten om koprofagi, undinism och masochism vilket är kanske just det, rykten. Det behövs inga perversa böjelser för att göra Hitler till en person med frånstötande agenda. Ändå trycks det på detta som för att poängtera hur abnorm karl'n var.
Vad Hitler och Eva tog sig för i den oäkta sängen, förutom de sista skälvande minuterna som äkta makar, kunde få stanna där. Sexualitet får nog så länge det sker med två vuxnas samförstånd anses normalt, trots att inslag av bajs, i vart fall i min bok, gott lämnas utanför. Och i synnerhet på grund av de sexuella preferensernas synnerligen okända natur. Min poäng är emellertid att man på grund av Hitlers synnerligen okända och mer mytiska sexuella preferenser bör lämna detaljerna därhän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar