Trångmål

Jag hyser en stark övertygelse att ordet faktiskt, i vissa fall, är mäktigare än svärdet. Ord kan försätta berg och berg är ju till för att flyttas, i vart fall om man får tro Mikael Wiehe. Vad är då min poäng? Jo, att möta på de odöda i nattens mörker är ju som vänner av skräck vet i praktiken alltid kopplat till fysisk skada alternativt döden rentav. Kanske återuppstår man sedan från döden som icke-levande vilket blott är en existens berövad verkligt liv.
Varulven, den spjuvern, tycks mig onåbar för direkt kommunikation. Jag skulle vilja hävda att varulvens intellekt är på djurets nivå, kraftigt nedsatt och styrd av impulser och instinkter. Ett samtal, en dialog, ter sig därför enbart meningslös. Detta gäller också för zombien. Vem skulle kunna föra ett konstruktivt samtal med en sådan? Skillnaden mellan varulven och zombien är den senares mer direkta likhet med mänskig livsform men återigen är hjärnans kapacitet svårt nedsatt, om än av syrebrist snarare än en regression till animalisk intelligens vilket är fallet hos varulven. (Normalt sett, till vardags, är ju varulven en vanlig människa, låt vara med en besvärande åkomma.) Det tycks dock, om man får tro G.A. Romero och hans film Land of the dead, att de är förmögna att anskaffa sig viss kunskap genom empiriskt forskningsarbete. Fast det är klart, det kan ju även råttor och andra djur. Spöken å andra sidan tänker jag inte diskutera här då de känns som medlemmar av en helt annan fauna och flora, om man kan uttrycka sig så slarvigt.

Jag hävdar med emfas att den ende representant för de övernaturliges organisation med förmåga att inte bara uppskatta utan också erkänna ett logiskt resonemang är greve Dracula. (Eller vampyrer i allmänhet kanske.) Denne blodsugare uppvisar ju en social förmåga, hur forcerad den än är, vilket kan tyda på en viss intellektuell espri trots de många hundra år han vandrat på Jorden. Ett möte med honom torde därför kunna ha en lyckligt utgång förutsatt att man lägger fram sina ord med försiktighet och eftertanke.

Nu ska vi ha i åtanke att Dracula är en livsfarlig fantom befriad alla mänskliga känslor. I grunden är denne greve platt intet än en karnivor på ständig jakt efter föda men för logikens resonemang tror jag även han kan böja sig. Till skillnad från exempelvis en psykopatisk seriemördare av den sort man ser i amerikanska filmer så är Dracula knappast galen. Han må uppvisa en viss skevhet vad gäller den intellektuella kompassens riktighet men galen? Nej, det vill jag inte säga. Opålitlig? Ja, i högsta grad.

Jag har i texten framlagt att Dracula är en socialt kompetent, värdig (o)människa, förmögen till inte bara (spelad) vänlighet utan också samtal. Karl'n är ju av allt att döma insatt i exempelvis bostadsmarknaden med tanke på att kallar till sig mäklaren Jonathan Harker ända från London för att diskutera inköpet av en ny bostad. Således bör hans intellektuella vigör äga en viss färskhet. Hur han håller sig á jour är en annan fråga som jag i dagsläget inte har något svar på. Måhända snor han dagstidningen vid sina nattliga exkursioner? I filmen Nosferatu är figuren Dracula det motsatta än Lugosis eller Lees. Här möter vi en socialt inkompetent, isolerad, aggressiv och skrämmande figur oförmögen att hålla sina lustar under lås och bom ens för korta stunder. Emellertid är även denne Dracula uppdaterad vad gäller bostadsmarknaden vilket väl i någon mening är det enda karaktärsdrag de har gemensamt, undantaget blodtörsten.
Frukta vampyren men glöm inte ordets makt. Man är försvarslös mot sunt förnuft och det gäller även Dracula. Hellre ett väl lagt ord än ett misslyckat angrepp med svärdet.