Unknown demo

När jag började lyssna på Black Sabbath så fanns mycket lite visuellt material tillgängligt. En VHS såldes, Never say die!-kassetten. Det var allt. Åtmintone om man fick tro Skivor & Band. Nu översvämmas marknaden av en uppsjö DVD:er med minst sagt skiftande kvalitet. Alla grupper som förr led av visuell fattigdom är nu föremål för ett överflöd. Glädjen var därför stor när det i början av 90-talet släpptes inte mindre än TVÅ VHS-kassetter om Sabbath's historia. Den första avhandlade Ozzy-eran, den andra övriga konstellationer.

Av stor audio-arkeologisk betydelse var den snutt av Earth's demoinspelningar som kunde höras på den första kassetten! (Sabbath kallade sig Earth innan namnbytet.) Dessa inspelningar har fungerat som en helig graal och jag har sett mig som en Lancelot i jakten på dessa, om än avsevärt mindre aktiv än denne riddersman. Det jag skulle sålt min själ för 1991 ger inte några större återverkningar på mig idag, nu då jag funnit graalen. Okej, det är intressant. Det kan jag inte komma ifrån. Här finns det embryo som sedan utvecklade sig till Black Sabbath's kännetecken men jag är ledsen över att de två "riktiga" låtar som finns, "The rebel" och "When I came down", bara finns som snippets, dvs snuttar. Och det är synd! "The rebel" är en fantastisk låt under de 24 sekunder som finns bevarade av den. Någon skulle kanske hävda att den inte är i Sabbath's stil men jag hävdar motsatsen. Dess pianodriv och hårda rock-attityd av relativt tidstypiskt sent 1960-tal är exakt det som byggde fundamentet för ett av 1970-talets absolut främsta band inom hårdrocken. Black Sabbath's styrka har aldrig legat enbart i hur tung eller ockult musiken varit utan också i dess melodi.

Den mest intressanta inspelningen av sammanlagt fem, efter "The rebel" då, är "Thomas jam". Det är en mycket märklig inspelning som efter ett frenetiskt fuzz-basande inleds med någon form av fusion-trumpet, inte långt ifrån Miles Davis jazz-rock. Det känns därför intressant att de 1978 sluter cirkeln genom att återigen inkludera blås i musiken. Emellertid är det inte trumpeten som är intressant utan att de i detta jammande inkluderar det som skulle kanaliseras ut i låten "Black Sabbath". Det är mycket intressant.

Är då detta så märkvärdigt? Både ja och nej faktiskt. Musikaliskt är det inte alls odelat märkvärdigt. Bluesrocken i "Early warning school" ger inte mig gåshud men den är likväl av betydelse efetrsom Black Sabbath kom från blues-traditionen och på första plattan i viss utsträckning praktiserade detta, om än i en mer progressiv tradition. "Unknown demo" är någon form av psykedelia medan "When I came down" är en sann pärla. Synd att den bara finns kvar i en 53 sekunder lång relik. Slutsatsen av att ha lyssnat igenom de fem låtarna är att det är blandad kompott, en slags Bridge-blandning där en del är chokladdoppade russin som går bort medan andra är betydligt smakligare. Vad det ger för indikation dock är att Black Sabbath redan innan de blev Black Sabbath var en versatil samling musiker med visioner och stor musikalisk drivkraft.