torsdag 5 mars 2009

Walking corpses are not real


Jag har länge ansett att del 8 i serien om Jason, mördaren, är den sämsta av alla Fredagen 13:e-filmer. Faktum är att jag stängde av filmen efter halva speltiden eftersom jag då ansåg mig ha fått nog av trams och Jasons kutande i New Yorks gränder. Men alla förtjänar en andra chans, så också Jasons åttonde försök att bringa ordning i det kaos som regerar hans värld. Till min stora förvåning visade det sig igår kväll att filmen vida översteg mina lågt satta förväntningar. Låt vara att rullen faktiskt är riktigt bra men det intressanta i mina ögon är Jasons uppenbara intellekt.

Dracula och Freddy i Elm Street har alltid varit måttstockar för hur obehaglig en tänkande marodör kan vara. Jason och varulven är förvisso obehagliga på sitt vis men inte såsom en tänkande som kan planera och uppskatta situationen på ett överskådligt vis. I tidigare filmer har Jason förvisso använt sig av diverse metoder för att krama livet ur tonåringar och dödgrävare men i del åtta är han i sitt esse, ett slags intellektuellt klimax. Han är uppenbart bekant med hur en harpun fungerar, han placerar liken i diverse positioner och han uppvisar en kreativitet inom sitt gebit sällan skådat. Och det är nog bra så men den mest häpnadsväckande sekvensen är när Jason jagar sina offer längs Times Square (måste det vara) och sparkar sönder en bergsprängare tillhörande ett stereotypt 80-talsgäng. Beväpnade med kedjor och 1980-talets fränaste attribut Butterfly-kniven tar de sig ton emot Jason och hotar honom med en duktig stjärtaga. Jason vänder sig då om och lättar på masken för att visa sitt vanställda ansikte. Gänget ber då naturligtvis om ursäkt för sitt tilltag och Jason beger sig därifrån utan att tillfoga dem någon skada. Slutsats: att lyfta på masken var ett mycket medvetet val av Jason för att undkomma en utdragen kamp och på så vis spara dyrbar tid. Alltså är Jason kapabel att genomföra i vart fall enklare uträkningar baserade på den givna situationens natur. Tvärtemot den gängse uppfattningen är Jason icke helt hjärndöd, inte bara ett marridet djur, utan också förmögen till viss planering. Jag anser honom vara intellektuellt underlägsen Dracula och Freddy men inte alls så lågbegåvad som jag tidigare påstått.

En annan sak som min fru påpekade, hur trött ska inte Jason vara på att ständigt stöta på kopulerande ungdom? Stugorna och omgivningarna är ständigt fulla av tutte och snopp i hetsig aktivitet och med tanke på Jasons ensamhet så kan man dra slutsatsen att han drivs inte bara av hämndbegär riktat mot lägerpersonalen utan också av en djup bitterhet över vad livets tärningar givit för resultat. Säga vad man vill om karl'n men inte fan tänkte sig Jason ett liv i ensamhet, smuts och djupaste misär?

Inga kommentarer: