Så såg jag då Paranormal activity, den film jag mest av alla sett fram emot men också fruktat. Dock inte på något när på grund av sägnen som sa att Steven Spielberg blev tvungen att avlägsna sig ur salongen, det tramset köper jag inte. Jag ler gillande åt det men köper det inte.
Men bortsett från det så har snacket gått om den och faran med det är ju att förväntningarna höjs och landar på absurda nivåer. Eller kan göra. I Fallet Paranormal activity var allt sant. Filmen är sjukt obehaglig och innehåller precis de ingredienser en bra skräckrulle ska, stämningar. Här är det inte fokus på slash, nakenhet och idioti ackompanjerat av ett häftigt flåsande soundtrack. Tvärtom.
Jag vill inte säga att jag är lättskrämd, jag har sett för mycket skräck för det, men jag skrämdes av Paranormal activity. Vid sängdags fick jag uppbåda all min styrka för att tränga ut minnesbilderna och fylla mitt inre med mjuka, fluffiga tankar. Det lyckades sådär. Att jag valde Magmas, för övrigt utsökta, live-platta (1975) underlättade knappast. Magma må vara underbara men knappast lugnande.
Trägen vinner... Den som väntar... etc. Ja ja, ni fick vatten på er kvarn. Ni de klentrogna, och jag var en av dem, som inte kunde se en film av denna kvalitet komma som en dimmig prick i horisonten, DÄR FICK NI!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar