För alla gånger du klev på mitt bröst
för alla gånger du höjde din röst
För det svängrum du nekade,
dina fingrar som pekade
Jag har glömt dem nu
Allihop
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Det låter ju fint men...
Fellows
Bloggarkiv
-
▼
2009
(101)
-
▼
december
(13)
- Rapport från dessa fjärran ängder.
- Clean up your own backyard
- Fungoid (Bergamott Hansson, 1933)
- Stygg (Bergamott Hansson, 1951)
- Come. It is time to keep your appointment with the...
- En rar bukett
- Hej mitt vinterband
- Rättelse(r)
- En högljudd viskning
- In due course
- Att vara glad för det lilla
- Femhörning
- Jag älskade hästar som ung
-
▼
december
(13)
Om mig
- Gruvan Dahlman
- Jag är alltså Världens äldste son, kommen till Jorden i ett moln av os. Låt er icke skrämmas ety mitt skall är värre än mitt bett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar