Det ska poängteras att fullängdsalbumets spårlista bär vissa drag av fånighet. "Atom & Evil", som exempel, får vara hur bra som helst, som låt betraktad, men titeln känns krystad och i avsaknad av självdistans. Jag får flashbacks av det tidiga 1990-talet och låten "Window pain" jag skrev, komplett med den fantastiska textraden "I'm gonna eat you like sushi in the spring". Vad nu det ska betyda. Emellertid är låttitlarna bättre beskaffade än jag först hade trott.
"Bible Black" då... Låten är faktiskt inte så dum. Den bär viss likhet med (gruppen) Dio's 90-tal och plattan "Angry machines" men inte så att det avskräcker. Låten är tung och inleds med ett klassiskt intro på akustisk gitarr vilket ger en "Sign of the Southern Cross"-känsla och det motsäger jag mig inte alls. Borta är det djupfeta gitarrsoundet, den elektriska getingen tycks stundtals vara tillbaka. "Bible Black" är det bästa Sabbath gjort sedan "Tyr" och det är ta mig fan tjugo år sedan.
Det här är knappast det bästa jag hört, vare sig med Sabbath eller någon annan grupp, men förvånansvärt bra. Vitalt? Njae, inte direkt men inte heller impotent. Att spå skivans kvalitet i stort låter sig inte göras men om plattan följer "Bible Black"-stuket så är det mycket möjligt att de faktiskt kan råda bot på skadan "Dehumanizer" åsamkade...
...och så släpps "Paranoid" (och andra) i nya deluxe-utgåvor. Remastrad, den quadrophoniska mixen från 1974 samt out-takes och instumentala versioner av låtarna. Spännande? Ja, jo, visst. Men inte hälften så spännande som om man släppt en box med outgivet material och live-spelningar. Men icke. Faktum är att Sabbaths diskografi tycks vara helt i avsaknad av denna typ av godbitar, vilket slår mig med häpnad. Nog borde det finnas några låtar, undanstoppade kassetter och rullband? Iommi hävdar att det inte finns något överblivet från exempelvis "Mob rules"-sessionerna. "I praktiken inget", som han menar. Men vad betyder det? "I praktiken..." Finns det då en låt? Eller två? Trots att de instrumentala versionerna inte tidigare funnits tillgängliga så är det ju fortfarande "Iron Man", "Hand of Doom" och "War pigs".
Om jag är nyfiken på nya Sabbath-plattan så är det inget mot den frustrerande och maktlösa upphetsning jag känner inför utsikten att en dag få lyssna på låtar jag aldrig hört från gulderan 1970-1983. Det häver sig likt valar i mitt inre och är det så bara en låt skulle jag vara lyckligare än Djävulen i en tunna brinnande bensin.
*För övrigt ELO's sämsta låt någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar