Snubben har gjort en hel radda skön pop i såväl The Move som den tidiga inkarnationen av ELO men det är på soloplattan "Boulders" (1973) han verkligen blommar ut med en bukett rara popsånger vars variation och intelligens vida överstiger det mesta jag hört sprunget ur hans hand. Okej, jag är ingen hejare på Wizzard men jag hävdar i detta fall min rätt att uttrycka mig fördomsfullt och definitivt. "Boulders" är otvungen, glatt kreativ med det spontana uttrycket i full sving. Jag kan djupt rekommendera den till vem som helst. Nästan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar