Jag kom att tänka på en händelse, utspelad för många, många år sedan. En klasskamrat till mig hävdade en teori, uppsnappad via hörsägen antagligen, som i kort gick ut på att om man upprepade gånger, upp till en miljon anslag faktiskt, med den knutna näven slog mot en given punkt på en trädstam till slut skulle komma att penetrera den och stå med hela armen genom trädet. Som jag idag kan tolka teorin grundar den sig i förflyttandet av atomer så att dessa samlas på motsatt sida trädet, sett från anslagets sida. Detta resulterar då i trädstammens uppmjukande och eftergivande.
Tyvärr så kan jag inte se att teorin är praktiskt genomförbar. Vilken människa skulle förmå att upprepade gånger, en miljon som jag nämnt, slå mot ett träd med exakt samma kraft och samma intervall? Lösningen vore en trädstryksmaskin ety den kan man programmera till ett visst agerande. Orken tar heller inte slut, såvida inte strömmen bryts men det är en variabel vi knappast behöver ta i beaktande just nu.
Låt oss säga att det visar sig att teorin håller, att armen faktiskt förmår penetrera trädet efter alla dessa anslag, vad skulle det rendera för nytta? Ingen, som jag kan se det. Låt vara att alla upptäckter på intet vis behöver vara av stort samhälleligt eller mänskligt värde men jag kan i detta fall knappast se att det vore av intresse ens på ett avslaget vis, såsom i "1000 saker du inte visste nå'n orkade skriva ned"-boken du förstrött tröskar dig igenom på WC.
Mänskligheten har producerat en stor mängd uppfinningar, vilken är den största? Jag vill inte avfärda hjulet men anser ändock att musiken är den största upptäckten. Till hjulets skapare vill jag säga att jag inte alls föraktar hans (förmodligen) skapelse. Jag inser till fullo dess betydelse och mångsidighet inom logistiken. Jag vill inte heller nedvärdera den person som i något slags upphöjt tillstånd upptäckte kopplingen mellan frö och fåra, även det har som bekant visat sig synnerligen frukt- och användbart. Emellertid kan jag inte annat än anse musiken vara den största upptäckten. För vad lönar en felslagen skörd i en utkyld håla när vinden blåser snål? Är vetskapen om att far kan så en ny fåra nästa månvarv tröstande då barn och äldre lider svältdöden eller familjen i värsta fall drivs till kannibalism? Vad kan rädda en samling människor ur ett sådant predikament? Inte fan är det hjulet.
Musik kan lätta upp och ämna till eftertanke, skänka tröst och dämpa förtvivlan. Det är min sanna ståndpunkt och inget hjul i världen kan få mig att ändra mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar