Rid på blixten, gubbe

Beskyllas för reaktionär propaganda? Det må så vara. Nostalgisk? Njae, det vill jag inte säga. Däremot vill jag propagera för vinylens oöverträffade känsla! Att ligga i soffan och lyssna på en LP med fodralet i händerna... Det är inte mycket som slår den känslan. Mp3-spelare i all ära, CD-skivor likaså, men det är ganska platt i jämförelse.

I fredags tog jag, stadd vid kassa, en promenad in på Vaxkupan i Norrköping, den enda kvarvarande skivbutiken i sta'n. Efter att ha rafsat igenom progg-, metal- och midpricesektionerna hamnade jag bland vinylerna. Inget föll mig riktigt på läppen. Skivabstinensen gjorde mig kallsvettig, irriterad och rådvill. Skulle jag tvångsköpa Wishbone Ash's "Four" eller Kiss's "Alive"? Nej... Det var inte okej. Det var då ögonen föll på den nya remastrade vinylutgåvan av Metallicas enda riktiga mästerverk: "Ride the lightning". Någon okänd kraft styrde mina händer mot den tunga, plastklädda tingesten framför mig. Det kändes rätt. Jag kan inte närmare beskriva känslan. Allt föll på plats. Det var den jag skulle köpa.

Den bubblande känsla av förnöjsamhet jag förnam över mitt nygjorda köp visste inga gränser. Jag var stenkåt på att få slita av plasten och begrunda bilderna i den dubbel-LP som låg i den gula kassen. Skulle jag öppna den på tåget hem och riskera att nå't pucknylle spiller kaffe latte på den eller skulle jag behärska mig och vänta tills jag nått hemmets trygga vrå? Jag valde det sistnämnda. (Påpekas bör dock att jag istället fingrade på de andra inköpen vilket dämpade min upphetsning något. En av dessa var en fantastiskt bra samling med Cactus, ett av de hårdaste band som någonsin klivit in i en studio.)

CD-utgåvan är på intet vis dålig ljudmässigt men den kan inte jämföras med den vinyl jag köpte. Jag hade faktiskt inte väntat mig att skillnaden skulle vara så markant. Tyckte jag plattan var tung på CD så var det inget mot det som attackerade mina öron (och min frus stackars diton). Djupet var ofattbart och ljudet fenomenalt.

Denna fredags omtumlande audionoma upplevelse tvingade mig att idag också inköpa de nya vinylutgåvorna av "Kill 'em all" och "Master of puppets". Den sistnämnda snurrar nu på skivtallriken och jag älskar med ljudvågorna.