There can be only one.

Hur många filmer har man inte sett där karaktärernas öde är en totalt likgiltigt? Ett ansenligt antal, inte sant? För mig är kännetecknet på en god actionfilm inte bara persongalleriet i stort. Hjältens, om man nu kan använda ett sådant slitet och gammaldags uttryck, öde måste verka engagerande men i lika hög grad bör också skurkens vara det. Det räcker inte med att den skurkaktige är så ond som möjligt eller hjälten så god som en människa bara kan tänkas vara. Hur mycket jag än gillar filmen Cobra så kan jag inte för mitt liv påstå att karaktärerna är engagerande, de är tvärtom platta karikatyrer. Förvisso väcker den ondes livssituation en stor mängd frågor men något större engagemang för karaktären kan jag inte riktigt uppbringa. Kort sagt skiter jag i om han lever eller dör. Ej heller Cobra själv väcker några djupare känslor eller iver. Tuff så det förslår, på bekostnad av de mänskliga aspekterna.

När jag finner mig i diskussioner, ensidiga eller i samspråk med andra, om vilken typ av film jag menar då jag talar om engagerande livsöden så svarar jag aldrig Pianisten, Pelle - Erövraren eller något djuplodande post-sovjetiskt, pseudo-erotiskt relationsdrama vars hela scen utgör en mörklagd lägenhet i skuggan av det kalla kriget. Nej, nej, nej. Jag återkommer ständigt till en av mina absoluta favortifilmer: Highlander.

Må vara att Highlander i mångt och mycket är en typisk actionrulle anno mitten av det gyllene 1980-talet men för mig är den så mycket mer. Uppföljarna är inte värdiga att skopa upp mina spyor med men ettan, den första, är ett sant mästerverk. Här finner jag ett persongalleri jag verkligen omfamnar och finner intresserande. Inte bara hjälten Connor MacLeods öde och liv utan också hans frus, Ramirez, MacLeods sekreterares men kanske i första hand hans fiendes, hans nemesis: Kurganen, kort kallad Kurgan.

Denne ondskefulle man, född någonstans på den ryska stäppen i en stam som kastar spädbarn åt vargarna, är elak och neslig rentav, absolut, men han är i första hand charmerande, spännande och är, skulle jag vilja säga, essensen av tuff, frän och murrigt mörk med en faibless för hårdrock, i filmen representerat av Queen. (Soundtracket är fenomenalt!) En svart personlighet med en stark känsla för humor, mitt i all ondska och jakten på The Prize. En av mina favoritscener i filmen är när Kurgan sitter på sitt sjabbiga hotellrum och tränar sin svärdsteknik. In kliver då en prostituerad.

-I'm Candy.

-Of course you are.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är med det meningsutbytet som fascinerar mig men det gör det.

Connor MacLeods livshistoria är fängslande och man får som tittare en mycket spännande inblick i hur han fördrivit århundradena sedan 1500-talet. Med Kurgan förhåller det sig annorlunda. Vad han pysslat med är inte känt. Skulle man förfalla till klichéer kan man ju anta att karl'n varit den elakaste SS-officeren i världen, den elakaste inkvisitorn vid den spanska inkvisitionen, den vedervärdigaste storstadskannibalen som någonsin levat men så enkel tror jag inte att sanningen skulle vara. Även om MacLeod räddar den flicka som senare ska bli hans sekreterare i vuxen ålder ur en SS-mans våldsamma klor så verkar han inte ha tagit del på någon sida i kriget. Vad han gjorde i Frankrike vid aktuellt tillfälle kommer inte fram. Därför tror jag inte heller Kurgan engagerade sig politiskt under denna tid. Varför skulle han gå med i SS bara för att få bete sig sig så elakt som möjligt? Det gör han ju av allt att döma redan. Dock vill jag understryka att jag inte tror att Kurgan är våldsam mot gemene man, såtillvida att provokation inte förekommer, utan enbart riktar in sig på andra odödliga. Trots allt är han intresserad av The Prize och inte Svenne Banans livskraft, hur obetydlig den nu är. Men jag vill ändå poängtera att han förvisst utgör en fara för allmänheten genom ett obefintligt trafikvett. Några trafikregler att tala om följer han inte.

Jag skulle gärna göra en film om Kurgan enbart. Det vore en mycket intressant resa att göra, att följa denne individ genom seklerna. När Connor MacLeod besåg bröderna Montgolfier i luftballongen, vad gjorde Kurgan? Vad i består hans liv utanför jakten? Dessa frågor döljer, tror jag, dramtiska svar värdiga en helt egen film.