Samhällets styvbarn

Det sägs ofta om obskyra rockplattor att det är tungt, skitigt och elakt. Tyvärr tycks det vara önsketänkande eftersom alltför ofta visar sig motsatsen råda. Men så har vi Stepson som bryter denna trista trend. Deras enda skiva från 1974 är ett sannskyldigt mästerverk vad gäller hård, bluesdriven hårdrock. Åtminstone är det sant till 60%, det är "bara" 6 av 10 spår som är sanna genidrag men å andra sidan är det ett riktigt gott resultat. Jag är svag för ljudbilder, som de flesta, och här är en nästan ogenomtränglig sådan. Det låter furiöst, på min ära! Och så mitt i denna gröt, en hammondorgel... Ett svalkande inslag i en annars kokhet miljö. Jag faller som en fura, var gång jag lyssnar på Stepson. I synnerhet trion "Rule in the book", "Suffer" och "Burnin' hurt". Det är tre låtar med avgrundslik attityd, extrem bredbenthet och ett (nästan funkigt) sväng lika oemotståndligt som en skål lakritspipor, för övrigt världens bästa godis.