Fänglås - en berättelse om tillförne, kap. 5

Kap. 5 Nästa!

Den snåla vind som uppfyllde riddar Palladins av Seebeek rustning smekte också hårdhänt häxpackan Käx's halvnakna kropp där hon i sitt stenröse födde slemsäckar med dött innehåll under svåra smärtor. Bredvid henne, märkbart avslappnad trots det kulna vädret som ock bjöd ett strilande regn, satt sheriffen, den ogine Kämpfert Abrahamsson af Nedan, säker från vädrets makter under det vindskydd han konstruerat av ett antal grova pinnar och hudfällar, sammanfogade av grova sömmar.

-Du flinar, din djävul! fräste Käx emellan två värkar.

Abrahamsson log ett ännu snedare leende, stoppade en näve hasselnötter i munnen och replikerade Käx med sedvanligt förakt.

-Ja, vad för Satan ska jag göra? Det är välan inte min skuld som ligger till grund för att du nu sitter här på huk och föder slem, vad?
-Du är inte heller oskyldig...

Och nog var det sant. Att Käx nu födde dessa ångersäckar av slem, ständigt reproducerande sig själva i moderlivet hennes, var ett resultat av deras gemensamma strävan att kasta förbannelser och svårigheter över kung Hare och hans goda regering som icke föll de tvenne konspiratörerna i smaken på några sätt och vis. Sheriff Kämpfert Abrahamsson af Nedan hade drabbats av kung Hares ogillande sedan riksdrots Igelkott kunnat omtala hurusom den korrupte af Nedan inte bara skummat rikedomar utan också med våld undertryckt byn Agape till att lämna ifrån sig sju års ackumulerade grödor, i första hand baljväxter och nektar. (Byn Agape var känd för sin utsökta nektar vilken försåldes i keramikkrukor av skiftande storlekar.) Kung Hare lät då avskeda af Nedan från sin post och förpassa honom till rikets utposter, det snåriga och karga Öde Slätten i nordligaste norr. Där skulle han hädanefter, med riksdrots Igelkotts ord, "stampa kölden ur era stövlar tills tiden når sitt slut". Hårda ord men af Nedans brott var ofta så vedervärdiga att något annat alternativ till straff inte fanns. Bara efter af Nedans mors bevekande vädjanden om nåd för "min stackars vägfarne son, som i hjärtat äro goder men snar till villrådan" undgick den åtalade att förvisas ut ur riket.

Under sina ständiga patrulleringar på Öde Slättens karga tundra odlade han en ständigt växande ilska och ett oförsonligt hat gentemot kung Hare. Denna törst, kommen av förakt och hat, kunde icke släckas, resonerade han, med annat än "denne tyranns bleka och kvicka död". Hur dessa tankar skulle skulle omsättas i praktiken anade han ännu inte.

I kung Hares arbetsrum staplades varje dag en mängd pergament, skrivelser och rapporter, för honom att gå igenom med den trogne Igelkott vars närvaro endast kunde bestyrkas genom fjäderpennans ivriga rörelser bakom travar av böcker och uråldriga papper. af Nedans rapporter anlände till en början med exakta och jämna mellanrum men upphörde såsmåningom efter att ha börjat dyka upp alltmer sporadiskt. "Det beror säkert på postgången" (vilken skedde med herr Kråka), tänkte de och ägnade sedan föga mer tankeverksamhet åt detta bryderi. Öde Slätten var dessutom ett område berövat det mesta benämnt aktivitet. Att herr Kråka, Postverkets mest trogne arbetare, fängslats av af Nedan och låsts in i en bur och satt i Öde Slättens djupaste grotta, Glööd, nere där lavan i vågor slog mot den rödglödgade stenstranden var inte något vare sig den välunderrättade Igelkott eller flitige kung Hare hade minsta kunskap om.

Trött och kall inombords, inte bara av kylan utan främst av det kyliga men ändock kokande föraktet för kung Hare, hade den ärelöse sheriff Kämpfert Abrahamsson af Nedan begynt sin resa söderöver, ner mot sitt och kung Hares ödesmål: den senares död och den förres uppstigande på Gyllene Tronen av de fyra väderstrecken.

När solen efter avslutat dagsverke sänkte sig bortom horisonten nådde af Nedan fram till värdshuset Bonkas för att svalka sig och skölja bort resdammet ur strupen. Vid det mest avlägsna bordet satt häxpackan Käx, förpassad dit av den illa till mods slagne värdshusvärden Bonka. Som vore det naturligt drogs han med sitt krus ölsupa mot hennes bord och slog sig ned.
-Jag vet vem du är och varför du kommit, sa Käx medan hon ristade märkliga symboler och tecken i den skrovliga bodsskivan med långa, smutsiga naglar.
-Jasså, kan du?
-Du är efter hämnden. Hämnden för orätten dig beslagen.
-Och du då? Vad vill du?
-Detsamma, min gode man. Ock jag har i orättens kittel kokats till sörja, en skugga. Kung Hare och hans rådgivare Igelkott finner intet av kärlek i detta mitt hjärta. Nej, tvi vale. Förbanne dem båda och hela riket därtill!

Häxpackan Käx begynte förtälja sin historia där magi, svartkonst och tunnor med dåligt saltat svinkött till hutlösa priser utgjorde de huvudsakliga beståndsdelarna. Belagd med näringsförbud, dryga böter och offentlig utskällning, Moralisk entalan enligt rikets straffbalk §13:8, grodde hatet också i henne. Det personliga ansvaret ville ingen av dem kännas vid.

I gryningstimmen, den 43:e Abbutt i det tredje året i södra månens sjunde uppgång, bestämde de sig för att sätta sin åttonde plan i verket. (De tidigare sju hade gruvligen misslyckats.) En pojke av frejdad ätt kidnappades i Äppelgården och fördes till Käx's stenröse. Under fullmånens sken lät de bocka av pojken enligt ett standardformulär den nitiske af Nedan sammanställt under dagen då inte mycket hände. Därefter badades pojken i heliga oljor, inköpta och preparerade i draken Plättas eleganta etagevåning, kilometervis från Käx's stenröse. I skenet från elden, matad med uråldriga ben av rikets första konungar, svors åt pojken ed att gå holmgång över spåntad å, övergiven i tidens begynnelse.

Något gick fruktansvärt fel. af Nedan hade avvikit efter avbockningen och satt berusad på Bonkas krog vilket gjorde att Käx själv fick utföra ritualen, i raseri märk väl. Knappt hade oljan duschat pojkens nakna kropp då blixten slog ned rakt i oljekruset! En kaskad av fett impregnerade Käx som tog eld och i förvirrad smärta kastade sig ned i den spåntade ån där hon skrapade upp knäna mot den hårda och steniga bottendyn . Resultatet blev att hon själv drabbades av förtrollningen men inte på det vis som var avsett för pojken...

Väl uppe på land hävde sig magen likt valar, bringande smärta och obehag i följe. Pojken flydde hals över huvud och kunde i riksmagasinet Persedel förtälja om en natt av skräck och sexuell pånyttfödelse.

-Om du inte hade supit på krogen hade det här aldrig hänt, sa Käx uppenbart irriterad. Då hade jag inte behövt hålla pojken, oljan, boken och staven samtidigt!
-Håll din käft. Nästa plan ska lyckas... Den här var dömd att så inte göra.


Schemes of wrath and angered thoughts,
better laid in pitless bogs.
Ay, though they may succeed,
often fails but sometimes not.

("In the tower up ahead", Porter McHayneous, 1899.)