måndag 11 augusti 2008

Fänglås - en berättelse om tillförne

Prolog


Walburg Kurtz, kapten i vaktstyrkan, hade knappt repat sig från sin dundrande baksmälla då fru Limpa, svårt slagen av vaginalbråck, haltade in i sjuksalen på en krycka av sly. Detta stöd i livet hade Kurtz givit sin fru efter att han i ett parti dam utgått som segrare. Förloraren, en gårdsfarihandlande i sankmark, hade lagt ett kilo av Jesu Kristi kors i potten vilket nu föll i Kurtz ägo. Hur gårdsfarihandlaren kommit över denna relik var okänt men segraren lät väva in biten i den slykrycka han tänkt förära sin trogna hustru. Limpas stora glädje och stolthet visste inga gränser. Att hon nu störtade in i sin makes kammare berodde på att hon fått ett pergament av urinblåsa skickad till sig från Bäver-Kloot, Kurtz förtrogne i skumrask och fest. Limpa, vars skam var som bortblåst alltsedan den dag då hon och den blivande maken i erotisk glöd delade lerpöl (vari hon ådrog sig embryot till det värkande bråcket) på en marknad i Bollebygd för nästan tio år sedan, läste allt som kom till borgen, oavsett adressat.

-Käre herr Kurtz, ett dokument har inkommit! väste hon medan ena handen frenetiskt gned det ömmande framfallet av inälvor.

Häxpackan Käx hade behandlat bråcket med bröstplåt, tre knippor soda och sju skopor fiskfett men det hade inte avhjälpt problemet utan snarare ökat på smärtan, trots att man också låtit gräva ned ett korslagt stygn från en dödsdömd kittelflickare.

-Dokument? Det är inte möjligt? svarade Kurtz ännu drucken. -Menar I, fru, att jeg haver fått ett pergument? Me skrevna tecken?


Medan detta skedde släpptes fattigbonden Akor Fingalssorn efter trettiosju sekundmeters regn ut ur den fuktiga källarhåla han rättslös suttit inspärrad i sedan torsdag åtta dagar. Hans brott var misslåtelse att betala sin del av byn Odslösas skattelängd. För Akors del betydde det en trekvarts gris, av vilket han fick ihop endast nittio procent. Han fick låna en grishals av grannen och bytte till sig en fläsklägg mot sju kubik prima matjord men lyckades ändå inte få ihop tillräckligt för att göra fogden nöjd. Efter att ha lyssnat till ett över hövan långt strafftal, erhållit ett par oväntade rapp med piskan och sedan brutalt blivit slagen i kedjor fördes Akor till borgen Hemmesta. Fogden tog dock de osorterade svinadelarna, satte visthusboden i brand och tvang Akors fru Baloo att sätta för alla gluggar i husväggarna så "att platt inte ljus skola falla på deg och din horkona te karl". Sedan bjöds han på gröt och smörgås innan han red efter sina knektar och den bundne bonden.

1 kommentar:

Krtssn sa...

Hej!
Jolanda tipsade om att du börjat publicera dig elektroniskt. Äntligen får kafferasterna en mening.

Jag sökte internet efter "tillförne" och hittade denna sida:
www.inforde.com

Det var kanske den obehagligaste sida jag nånsin sett. Den är inte skapad av människohand. Jag tänker på den här artificiella intelligensen med självmedvetande som människan kanske redan råkat skapa, och som en dag kommer att utplåna allt organiskt liv på planeten. När den växer upp kommer den att skämmas sina artificiella ögon ur sig vid tanken på vad den klämde ur sig i sin ungdom medan den fortfarande var erbarmligt dum. Och se där har vi motivet för det framtida utplånandet - den enda vägen ut ur skammen.