Världens äldste son tar bladet från munnen.

Välkommen då...

Fan, då har man alltså efter att ha låtit käften löpa gatlopp, raljerande om att "Nu jävlar ska det bloggas" äntligen tagit saken i egna händer, kapat linorna och seglat ut på det hav som utgöres av det vi (i.e jag) så putslustigt kallar Intranätet. Och vet ni? Det känns riktigt äventyrligt!

Jag vill på intet vis jämföra denna exkursion med exempelvis Lord Franklins marina expedition av år 1847, den som så snöpligt nådde vägs ände i is, död och undergång, men medge, för er som känner mig, att det är ett (sentaget må vara) språng och accepterande av den nya tidens teknologiska landvinningar.

Tills nästa gång,

lev väl!