Fänglås - en berättelse om tillförne, kap. 6

Kap. 6 Klokbok

Natten gav vika för dagen. Solen bröt igenom mörkret och värmde daggen ur gräset, ack så långsamt. Det plötsliga skenet väckte Uggla där han låg i sängen och drömde om ett matematiskt problem. Vänster öga öppnades försiktigt. En gäspning undslapp hans näbb och han satte sig försiktigt upp, virade filten om sig och smackade förnöjsamt. Han kände sig remarkabelt frisk denna morgon. Befriad från den rivande halssmärtan smuttade han på det glas med vatten Ekorre ställde fram kvällen innan, strax före han gav sig av hemåt. Uggla hade insisterat på att han skulle tillbringa natten hos honom. Trots allt så stod kökssoffan tom och i den sov man mycket bra. Ekorre hade dock avböjt. "Halsduken måste fungerat mycket bra" tänkte Uggla och virade den vackert runt halsen. Han var mycket stolt över en sådan flink och händig vän som dessutom var så omtänksam. "Det är säkert inte alla förunnat".

-Jaha, var fan är guldet? skrek kapten Humbug.
-De säger att de inte äger nå't, hulkade den andfådde junker Bröd ur sig. Allt de har är fisk.
-Fisk?!
-Ja, fisk.
-Vid gudarna! Vet du vad det kostar att segla den där satans skorven? Vet du det?

Junker Bröd ryggade tillbaka, förvånad över att han tycktes behöva stå till svars för att byborna inte hade några värdesaker att tala om. Han, junkern, ville inte säga emot kapten Humbug men ansåg sig på goda grunder förfördelad.

Kentauren Stefan hade precis fyllt en skottkärra med ekologisk majs och var i färd med att lägga den i jordkällaren, där han också i hemlighet förvarade pornografiska stenristningar under ett tunt lager lök, då han hörsammade, med hjälp av sina överdimensionerade öronlappar, ett väldigt liv bortåt byn vid stranden. App och Upp befann sig på skolresa till Ekande Dalen där det bjöds kraftfoder och till obehag stark fruktjuice från gubben Pärlas musteri, det som drevs godtyckligt. Alltså gav han sig iväg själv mot oväsendet.

-Humbug... väste han för sig själv då han åsåg hur den onde kaptenen med sitt manskap rotade igenom byn efter värdesaker.

Uggla drack ytterligare lite vatten innan han tog ett papper och en bit kol och började skriva ett brev till Ekorre. Då han var talträngd när det gällde att omtala för sin vän hur kär denne var hållen, beslöt han sig för att istället skriva ned sina känslor och skicka brevet med Duva.

"Käre Ekorre. Hur mår du? Jag mår bra. Vilken tur att jag har dig. Kom snart på besök. Då ska jag bjuda dig på rostat bröd med näversylt, te och nöttårta. Hej då."


"Jag stod där, för sant, men ni såg mej inte".
(Grymer Humphrey, 1944.)