De senaste dagarna har jag lyssnat mycket intensivt på en skiva, Indian Summer's enda skiva från 1971. Brittisk progg har alltid, i vart fall så länge genren varit favoriten framför andra, legat mig varmast om hjärtat. Det är inte bara så enkelt som att säga att Storbritannien är proggens hemland, även om jag anser det, utan främst för den mycket speciella ton som återfinns nästan uteslutande i den engelska varianten. Inbäddat i ljudlandskapet finns en varm, lite sorgsen ton som är helt oemotståndlig. Jag finner den hos Hannibal, Czar, King Crimson, Genesis, Gentle Giant och de flesta andra band som poppade upp i proggens barndom (1968-72 ca.). Indian Summer's skiva är en hammondanstruken sådan, vilket jag älskar. Hammondorgeln is the shit, i alla lägen. Dessutom är skivan helt befriad från utfyllnadsmaterial, den är solid rakt igenom. "God is the dog", "Glimpse", "From the film of the same name" etc etc. Ljuvliga stycken som berör mig rakt ner i vänster och höger kammare, ut i aortan och in i cellerna! Det är en sann själslig upplevelse att ta del av dessa lyckopiller. "Emotions of man", till exempel, med sitt nästan medeltida intro för tankarna till Ivanhoe och myternas landskap innan den tar fart och blommar ut i en fullfjädrad progg-pärla, till bredden fylld av den ljuvaste nektar. Vad mer kan jag säga? Sommaren är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar