Igår satt jag på pendeln hem från Norrköping med Mikado (Michael Cretu) i lurarna. Vilken perfekt res-låt! Jag har sagt det förut men säger det igen. Utanför kupéfönstret rasade mörkret, kompakt och djupt. Bara i horisonten bröts det upp av den nedåtgående solens sista insats för dagen. Och så den mjukt pumpande Mikado i lurarna... Sheer bloody poetry.