Bergamott Hanssons livsöde har gripit mig och jag ser det som en självklarhet att föra fram hans poesi, ut i de bredare folklagren. I nedanstående dikt, "Ingen dans", ur Hanssons magnum opus
Ök (1952), uttrycker han en högst gripande kärleksångest över den kvinna han aldrig fick men heller aldrig glömde.
Du dansade
Så lätt som ett frö
Och jag
Jag som trängde mig på
Doft av dagg
En stilla rodnad
Mitt i kalla april
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar