I det tidigare inlägget om Jesus Christ Superstar berörde jag flyktigt ämnet Big Jim. För dem obekanta med fenomenet kan sägas att actiondockan Big Jim var en agent i ständig konflikt med professor Ob, ett ondskefullt geni. Mer än så behöver du inte veta, för tillfället. Informationen är strikt på need-to-know-basis.
Min fantasi tog sig i lekarna med Big Jim fantastiska proportioner, rentav osannolika. Vid ett tillfälle hade professor Ob fångat in mig och gjort klart att den enda kuren mot min snokande näsa var döden. Med den mycket klargörande och definitiva diagnosen malde han ner mig till köttfärs och sålde den vidare till matvarubutiker som en slags makaber slutkläm på vårt samröre.
Nu bar det sig inte bättre för professor Ob än att en av mina agentkamrater, förmodligen Alpinist-Joe eller Commando-Jeff, köpte ett paket färs. Även agenter måste ju leva. I färsens mitt fann han mitt öga, helt och oskadat hade det gått igenom köttkvarnens finmaskiga nät. Bara det en osannolik händelse. Men det fina i kråksången var nu att han med hjälp av mitt öga kunde väcka mig till liv! Inte som något av Frankensteins monster med svåra intellektuella skador, utan som jag var innan "olyckan". Det är ganska fantastiskt. Denne Commando-Jeff, alternativt Alpinist-Joe, måste ha legat i bräschen för denna typ av rekonstruktiv kirurgi. Tänk vad de kunde ha uträttat, om de delgivit omvärlden sina medicinska rön.
Min hämnd på Ob blev i alla fall dennes totala nederlag och död. Att ingen av hans hejdukar väckte upp honom kan härledas till två saker. Antingen fann inte Boris (mannen med järn-hjässa) kroppen eller också var teknologin okänd för honom och den sida han valt i kampen om världsherravälde.
Osannolikt. I sanning osannolikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar