Av en lycklig slump gled ett samtal med en arbetskamrat in på filmen Highlander, i synnerhet om kurganen, och sålunda talade jag:
Som från ingenstans dyker Ramirez upp och tränar MacLeod i grundläggande och sedermera avancerad stridskonst så att denne ska kunna möta kurganen i en jämlik strid och förhoppningsvis vinna denna tvekamp. I vågskålen ligger mänsklighetens framtid, dess väl och ve. Vinner kurganen kommer evig ondska att regera vår jord. Närmare än så går Ramirez inte in på framtidsutsikterna. Han är tämligen diffus på denna punkt, rentav svävande. För vad är ondska? Såväl ondska som godhet är djupt och otvetydigt förknippade med vilken sida man befinner sig på. Pol Pots anhängare kan knappast ha ansett sig slåss för en ondskefull sak, trots att miljoner miste livet under dennes framfart. Tvärtom måste de ha sett framför sig ett lyckligare Kambodja. Vad är det som säger att en värld under Ramirez skulle vara en lyckligare värld? Förvisso framstår kurganen som en betydligt mer hårdför härskare än Ramirez eller MacLeod men svaret är ändock inte entydigt.
Personligen tror jag att kurganen är driven inte enbart av ärelystnad utan också en övertygelse att hans styre kommer att medföra en ökad trivsel för Jordens befolkning. Det vore felaktigt att tro att hans styre per automatik skulle vara en statligt sanktionerad våldsanarki, en skräckvision om eldar och tortyr, baserat på hans framfart i filmen. I ett tidigare inlägg talade jag om kurganens relation till Tredje Riket. Att anta att han skulle ta värvning i SS och vara den som utför de grymmaste illdåd vore felaktigt, kurganen skulle aldrig underordna sig någon annans vilja. Han slåss för sin egen skull, inte för någon ideologi till vare sig höger eller vänster. På grundval av detta tror jag att samröre med Hitler vore omöjligt, och i synnerhet icke önskvärt från den senares håll då kurganen är en "loose cannon" i någon mening. Däremot är det mer än troligt att kurganens styre skulle gå i diktaturens tecken. På samma vis som han inte skulle kunna underkasta sig en annans vilja i en annan diktatur, vore det mycket osannolikt att han skulle överlämna till folket att bestämma i frågor rörande statens angelägenheter.
Enär jag är övertygad om kurganens avsikter att bygga ett samhälle är jag mer osäker på resultatet. Jag skulle inte personligen propagera för kurganen som statschef, ej heller för hans politik eftersom jag i grund och botten anser demokrati vara det överlägset bästa statsskicket. Oaktat detta måste kurganen ta ställning till vägbyggen, vård-skola-omsorg, miljöfrågor, kultur etc och ta beslut baserade på en sann önskan att erbjuda sina undersåtar det bästa som under rådande omständigheter går att köpa för pengar. Saddam Husseins vägskyltar var inte missvisande bara för att han var en diktator och läkarna opererade inte med berått mod fel. Jag tror därför inte att kurganens styre vore enbart av ondo, om än inte optimalt.
Det är mer i att vara diktator än att plåga sin befolkning och om kurganen inte är beredd att med allvar och ansvarskänsla ta sig an dessa (mindre ärorika) frågor bör han tänka om rörande The prize.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar