Bergamott Hansson

Jag är inte mycket för poesi men har fastnat för Bergamott Hanson (eg. Ola Hanson). Hans dikter är oftast korthuggna men mycket kärnfulla. Språket tycks eka av bristen på skolning, kompenserat emellertid av Hansons intresse och begåvning för det skrivna och talade ordet. Dikten nedan (Replik) är ett svar på journalisten Allan Bergmans syrliga kritik av poetens andra utgivna samling, Sunken mark (1941). Bergman menade att Hanson "är den borne demagogen för den kommunistiska villfarelsen [...] En lingvistisk dvärg med megalomaniska drag".

Jag gör intet anspråk,
ej på pennans makt
Ett ord, en fras
En tidens banalitet
Svuren i sten
Huggen kort

Bergamott Hanson var radikal och starkt kritisk mot Hitler och den välvilja han tycktes åtnjuta i Sverige vid tiden för Andra världskrigets utbrott. Hanson höll heller inte tyst med sin kritik vilket ledde till han och hans kamrater 26 juli 1939 fängslades efter ett stökigt möte på Mosebacke där Hanson läste sin dikt Denna världens furste.

Spett och kägla
Handen höjd
Blända ditt öga
Och tygla din tunga
Nu marscherar lögnens far

Hanson var aldrig någon favorit hos kritikerna men åtnjöt respekt i de stockholmska konstnärskretsar han tillhörde. Folkligt var han underskattad och större delen av sitt liv okänd. Först efter sin död 1955 väcktes intresset då Idolf Borg, en kamrat i gruppen Polemikerna, genom en turné genom landet läste hans dikter inför publik på bibliotek, Folkets Hus-föreningars aftnar och framförallt i radioprogrammet Senaste veckan med Ingemar Stolt. Hansons främsta verk anses vara Apostlagärningarna (1943) och Ök (1952).